Hur ska man välja bland 250 kandidater…?
Det är snart dags för alla pirater att välja vilka de vill ha som sina kandidater på en valsedel till Riksdagsvalet i september nästa år. Och det gäller även mig, förstås, i egenskap av medlem i Piratpartiet. Till vår hjälp har vi en lista med primärvalskandidater, och forumet på Piratpartiets hemsida, där varje kandidat har en egen forumtråd, där man kan ställa frågor. Här hittar du min tråd.
När jag går genom den långa listan med kandidater så inser jag att det är en nästan omöjlig uppgift, om jag inte hittar på något slags system för mitt urval. 250 personer är en rejäl drös, och det går naturligtvis inte att göra en rättvis bedömning av samtliga kandidater. Jag kommer säkert att välja utifrån en hel del personliga sympatier, antipatier, fördomar och missuppfattningar. Min enda tröst är att det gäller alla val, alla som väljer. Ingen sitter inne med hela sanningen. Detta är styrkan i det demokratiska systemet – eventuella fel och missbedömningar jämnas som regel ut i helheten.
Så jag börjar med att hitta en metod att rensa ut ointressanta kandidater. Det låter drastiskt, men jag måste verkligen det om jag ska kunna sätta ihop en valsedel med 20-talet namn. Mer än nio tiondelar måste bort.
Det första jag gjorde var att kopiera in hela listan med samtliga kandidater i ett Word-dokument, för att i lugn och ro välja och städa. En fördel med att göra en egen lista i Word, var att bilderna inte hängde med, och då kan jag vara mer fördomsfri, inte utgå från utseendet, utan snarare vad folk faktiskt har skrivit. Det är ju ingen skönhetstävling…
Dock borde fler kandidater inse hur viktigt det är med en bra bild för egenpresentation. Vi lever i en extremt visuell tidsålder, och då har bilderna tyvärr oproportionerligt stor betydelse, men där får man gilla läget, och anlita någon fotograf att göra nya bilder. De som har lyckats bäst i det här avseendet på primärvalssidan är utan tvekan Anna Troberg (skitsnygg och proffsig bild!), Behrang Kianzad, Snild Dolkow och jag själv (själv fotograf, och gift med en fotograf, vore för djävligt annars…). Helt O.K. är också bilderna av Mika Sjöman, Gun Svensson, Jan-Olov Viklund, Gabriel Sjölund, Nils Agnesson, Michael Møller-Kristensen och Fredrik Westerqvist. Ett särskilt omnämnande förtjänar Sergej Gerasimenko, som utan tvekan har den mest konstnärliga bilden. Jag har själv stressplåtat några av bilderna, bl.a. den av Rick – men han förtjänar definitivt ett bättre foto. Bilder är viktiga!
Vem är politiskt kompetent? Mina kriterier för vilka som passar i ett parlament måste förstås bygga på de värderingar som jag själv har beträffande politisk kompetens. En god förmåga att uttrycka sig i skrift är förstås oerhört viktig, inte minst eftersom just skrivande av olika slag är centrala inslag i en riksdagsledamots dagliga arbete. Hur man formulerar sig är oerhört viktigt i politiska situationer, särskilt när det är skarpt läge. Så om man inte kan uttrycka sig någorlunda klart ens i en presentation av sig själv, så går man fetbort enligt min bedömning.
Stavfel skiter jag i – det finns korrekturläsare. Men tydliga grammatiska missar och ett klunsigt språk funkar dåligt i min bedömning. Vi kräver kompetens av alla de slag på andra områden, och att sitta i Sveriges Riksdag är inte att köra taxi eller sälja grönsaker. Eller för den delen att dirigera en orkester eller praktisera hjärnkirurgi. Det krävs andra meriter, andra kunskaper. Förmågan att uttrycka sig är extremt central inom politiken, anser jag.
Korta fraser utan substansiellt innehåll, som ”Jag säger det andra tycker”, ”Jag kommer att kämpa för PP’s principer helhjärtat och kompromisslöst” (vem av alla kandidater vill inte det?), ”Pirat Pendlare Protestant”, ”The Black Beard Pirates” (vad fan betyder det???), eller för den delen att ha en konstig bild och inte skriva något alls, är INTE särskilt förtroendeingivande. Att man har ”PIRAT” som nummerskylt på sin bil är en kul grej, men det gör dig inte till en framgångsrik parlamentariker. Går fetbort.
Det finns dock flera exempel på kandidater som har disponerat sina 300 tecken på ett föredömligt sätt – Mikael Nilsson, Anders Lindbäck, Mattias Wecksten, Jerker Montelius, Stefan Persson, Behrang Kianzad, Leif Ershag, Niklas Hauger, Hanna Dönsberg, Isabelle Jacobsson, Johanna Julén, Hans Alvenkrona, Jonathan Lundqvist, Ella Brodin, Jacob Dexe, Adryan Linden, Joachim Hedberg, Mårten Fjällström, Anna Troberg, Louise Baaz, Kjell Nordberg, Fredrik Lejnell, Snild Dolkow, Elisabeth Goës, Mikael Nordfeldth, Emma Ershag, Klara Ellström, Fredrik Moberg, Eva Wei, Anna Svensson, Marie Axelsson, Richard Ramstedt – och några till jag inte har listat här.
OBS! Detta är inte en kvalitetsbedömning av kandidaterna som helhet – det är bara ett urval av presentationer som jag tycker säger väldigt mycket på ett pyttelitet utrymme. Det kanske inte alltid tilltalar mig i detalj, men det är välformulerade presentationer, och det ger självfallet större chans i urvalet.
Jag tycker förstås att min egen presentation är föredömlig, eftersom jag listar just personliga egenskaper som gör mig lämplig i Riksdagen. Att jag står för Piratpartiets politik är liksom självklart. Men den faller förstås inte alla i smaken – och precis så ska det vara. Detta är ett demokratiskt val, och då ska man gå efter eget huvud och hjärta.
Carl Johan Rehbinder (#13454)
48 år, Östra Söderort
Blogg: TantraBlog
Mina tillgångar som riksdagsledamot är: pedagogisk förmåga – att förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt, parat med en förmåga till helhetssyn. Jag är läraktig, envis och stridbar, och låter mig svårligen skrämmas av härskartekniker. Jag är dessutom proffs på kommunikation och gruppdynamik.
Humor är positivt – till en viss gräns. Att som Adryan Linden beskriva sig som mutant är väldigt roligt och slagkraftigt, utifrån det faktum att han är aktiv i handikapprörelsen. Respekt! Och Rick Falkvinge kan i kraft av centralfigur i partiet skoja lite om sin person, eftersom vi alla vet hur kompetent han är. Men om man med sin presentation liksom skojar bort hela grejen, så platsar man inte enligt min mening.
Den enligt min mening allra roligaste presentationen måste dock få ett hedersomnämnande – David Hansson –
”Jag kommer pusha för att: släppa narkotika fritt, slopa kött/mjölksubventioner, satsa på hampanäringen, satsa på det småskaliga och närproducerade, arbeta för miljön, satsa på ett vegetariskt samhälle. En röst på mig är alltså en röst på en stabil moral. Tack för mig 🙂”
Den killen är så grönavågen-hippie som det bara går, och är tydlig med det. Underbart! Jag tror kanske inte att jag kommer att rösta på honom, men jag måste erkänna att jag gillar hans egenpresentation.
Politisk erfarenhet kan vara ett plus, men inte självklart. Det beror på vilken slags politisk erfarenhet, och hur den faktiskt har gestaltat sig. Det Kan också vara en fördel att INTE ha parlamentarisk erfarenhet – vi i Piratpartiet vill inte in i Riksdagen för att fortsätta i samma hjulspår som tidigare politiker. Vi vill förändra, förnya, förbättra.
Ålder är för mig både viktigt och inte viktigt alls. Jag tycker å ena sidan att en omfattande livserfarenhet och grundlig bildning är oerhört viktigt i ett så ansvarsfullt jobb, men jag tycker å andra sidan också att det är viktigt med en representativ bredd i riksdagsgruppen. Att vara väldigt ung kan definitivt vara ett minus i politiken, men som en del i en riksdagsgrupp kan även en väldigt ung person vara en stor tillgång på flera sätt – särskilt om man är skarp, påläst, välformulerad och intelligent, som t.ex. Isak Gerson, eller för den delen Amelia Andersdotter, som ju verkligen har hamnat på rätt plats. Dessa personer har enligt min bedömning fömågan att vända sitt åldersmässiga underläge till en strategisk fördel, i det att de slår underifrån. Få äldre förväntar sig en sådan skärpa från så unga personer.
Så. Efter en första grovrensning är jag nu nere på 168 kandidater, från 250, och det känns bra. I nästa blogginlägg om kandidatvalen ska jag redovisa hur jag med hjälp av Piratpartiets webforum rensar bort dem jag bedömer som stolpskott, oengagerade och allmänt inkapabla, och hur jag sen hittar guldkornen bland dessa 168 personer…
Demokrati är kul!
Självfallet hoppas jag att du röstar på mig! Är du redan med i Piratpartiet är det viktigt att du säger din mening, och gör en lista på dem du tycker ska representera dig i Riksdagen (oavsett om jag hamnar på den listan eller ej). Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är det allra viktigaste nu.
Om du INTE är med i Piratpartiet, men gillar mig, och tycker att jag borde bli din riksdagsledamot, så kan du öka mina chanser rejält genom att bli medlem i Piratpartiet, och sen när det blir dags (fr.o.m. nästa vecka) sätter du ihop en valsedel – med mig högt upp, förstås!
Läs gärna blogginlägget Min kandidatur till Piratpartiets riksdagslista!
Jag har fått en grupp på Facebook, som min vän Jonathan Rieder Lundqvist har startat – den heter kort och gott ”Vi som vill se Carl Johan Rehbinder bli Riksdagsledamot!”. Besök den, och bli gärna medlem – om du instämmer med rubriken, förstås.
Tyvärr verkar det bara finnas ett enda politiskt parti som tar frågor om privatliv, integritet, rättssäkerhet och allmänmänskliga rättigheter på allvar – Piratpartiet – så detta parti stödjer jag helhjärtat, på vilket sätt det än blir.
Etiketter: Piratpartiet, primärval, riksdagskandidater, riksdagslista
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
10/12, 2009 den 3:23 e m
Snyft! Inte ens ett hedersomnämnande när det gäller presentationen, för mitt vidkommande? 🙂
Nä, men jag gillar verkligen hur metodiskt och seriöst du går tillväga. Själv kommer jag nog att gå mest på medlemsnumret (och nej, det är inte för att jag själv har ett av de lägsta), mest för att enkelt kunna sålla bort alla lycksökare som tror att de via PP kan få en genväg till maktens smörgåsbord.
Problemet med den metoden är naturligtvis att vi har fått en stor mängd synnerligen kompetenta medlemmar på senare tid, och att man med min metod kommer att missa dessa, så jag kommer självklart att modifiera den.
Jag ser verkligen fram emot din nästa sållning!
10/12, 2009 den 3:34 e m
Haha, oj, det fanns många som hade skrivit rätt bra grejer – det blev ett snabbplock.
Jag kommer att fokusera först och främst på vilka av kandidaterna som faktiskt har lagt ner tid och energi på att svar på frågor. Ett snabbsätt att se det är att kolla hur många sidor deras trådar har.
10/12, 2009 den 4:06 e m
Det där med hur många sidor deras utfrågning har kan ju i och för sig vara ett tecken på att de gjort ett antal kontroversiella uttalanden, så det kommer nog inte jag att fokusera på — även om det kan vara såväl positivt som negativt. Men, YMMV som vi sa’ på den gamla BBS-tiden. 🙂
10/12, 2009 den 4:14 e m
Självklart finns det sådana trådar också – men det ser man ju när man går in och tittar på dem.
Dock – om det är några kandidater som fortfarande bara har en eller ett par sidor, så kan man utgå från att de inte har varit särskilt aktiva att svara på frågor.
Dåliga odds.
10/12, 2009 den 4:48 e m
Det kan ju också vara ett tecken på att kandidaten redan från början rätat ut alla frågetecken, har klargjort var han eller hon står, så att det inte finns anledning att ställa fler frågor?
10/12, 2009 den 5:04 e m
Hmmm… det tror jag inte. Det finns såpass många som har spammat alla kandidaterna med frågor (jag också), och om vissa kandidater helt enkelt struntar i att svara, så kan jag ju inte få reda på vilka slags filurer de är, och då väljer jag hellre bland de som är mer tydliga med vad de vill och inte vill.
Information is the shit!
10/12, 2009 den 4:15 e m
P.S. – YMMV? BBS – nänä, inte min påse…
10/12, 2009 den 4:46 e m
Then Google is your friend! 🙂
10/12, 2009 den 5:02 e m
Got it!
10/12, 2009 den 5:10 e m
Kan du sätta en specifik tag på den här inläggserien? Så den blir lättare att länka/följa. 🙂
10/12, 2009 den 5:30 e m
Kul att du blir så engagerad!
Jag hoppas kunna sätta lite fart på primärvalsröstandet med mina bloggposter.
Dock tror jag inte att det blir så många bloggposter efter varandra. Jag kommer nog att komma rätt långt redan med nästa inlägg (som jag för övrigt redan har börjat med).
Och så syns de ju på Piratpartiet LIVE.
Du kan ju också RSS:a min blogg. Då märker du när det är dags.
10/12, 2009 den 5:52 e m
Jomen, jag tänkte att det är lättare att länka för framtida referens också. Typ när man gått omkring en vecka och tänkt på helt andra grejer så kan man kika på typ https://tantrikblog.wordpress.com/tag/salla-fram-kandidater – eller lägga till /feed/ för RSS:en på de specifika taggarna. Värsta bra filtreringsmetoden för att bevara relevans.
Med det vill jag ha sagt att jag knappt följer PP Live eller några specifika bloggar. Någon gång då och då kikar jag, eller blir länkad guldkorn. Fast att ha det som ett trafikstråk (höhö) orkar/hinner jag inte med. Och att jaga pingbacks/kommentarer är ju mest bara ovärt.
I sådana fall har WordPress löst det där jättesmidigt utifrån tag-systemet. Så min önskan om en unik tag för denna inläggserie, även om det bara blir 3 poster, kvarstår 🙂
10/12, 2009 den 6:21 e m
O.K. – nu gjorde jag en etikett som jag kallar ”PP-primärval”.
Den kan få vara den etikett du vill ha.
Nu måste jag bara komma ihåg det… 🙂
10/12, 2009 den 8:01 e m
*länkar i slutet av min bloggpost på ämnet*
10/12, 2009 den 5:30 e m
[…] ja. Carl Johan Rehbinder har påbörjat det suveräna arbetet att försöka sålla fram bra kandidater som man kan rösta på med gott samvete. Metodiken tycker jag låter slående och kommer definitivt […]
10/12, 2009 den 9:37 e m
Alla borde veta att i dag är utseendet och bilden av personen utomordentligt viktigt. Speciellt när HD-plasmorna gör det möjligt att räkna varenda hårstrå i näsborren. Även om det kanske inte är av avgörande betydelse vid den här utfrågningsrundan. Men att vissa är väl medvetna om detta och andra inte alls är det visar att viss utbildning och kunskap måste tillfogas den kommande 20-gruppen.
Det kan ju också vara bra att veta att om man får en fråga som man vet att man kommer svara helt uppåt väggarna på så kan man ta med sig en papegoja som beter sig lustigt och trevligt under intervjun. Vad folk minns är att man hade en trevlig papegoja och var allmännt trevlig. Vad man sade lade ingen märke till.
10/12, 2009 den 10:02 e m
Ja, och släpar man in en jak i studion blir det en väldig uppståndelse.
Skulle man kunna säga att det vore att bejaka media?
Tyvärr är ju dagens mediasamhälle så funtat att en vinnande personlighet i ett trevligt skal kan få väldigt många röster, hur grunt det politiska engagemanget än är.
Men samtidigt är moderna media emellanåt väldigt obarmhärtiga i att avslöja alltför ytliga personer.
Jag hävdar dock med bestämdhet att när vi väl har fått en riksdagsgrupp, så måste vi se till att det finns riktigt, riktigt bra pressbilder av allihop.
Och alla behöver få en rejäl mediaträning.
13/12, 2009 den 12:15 e m
Instämmer till fullo. Jag hoppas verkligen du blir vald.
Det är ett skådespel och piraterna måste kunna bete sig som skådisar när det så beger sig.
Å andra sidan var Bert Karlsson förpackad i ett taffligt skal och medias avslöjande av hans totala brist på kunskaper om vad hans parti stod för gav honom en enorm mängd medlidanderöster. Nu gör inte media om samma misstag.
Vad jag förvånas över att det är en så stor mängd riksdagskandidater som inte svarar på frågor som ställs. En hel del förstår jag ställer upp med sitt namn som dragplåster men är inte beredda att aktiviera sig mera och är egentligen inte intresserade att bli rd-ledamot.
Du och Björn Felten diskuterade lite om de människor som ramlat in i PP och har höga medlemsnummer. Det är ett varningstecken. Här är min erfarenhet.
I Miljöpartiet var det så att under ungefär sju års tid jobbades det oerhört intensivt för att bygga upp partiet lokalt, regionalt och på riks och få det hela att fungera. Det kan ha varit ungefär 100 – 150 personer som var den riktigt aktiva kärnan. Och som kom igen återkommande överallt. Inför valet 1988 så godtog inte vissa distrikt en rikslista utan ställde upp med sina egna regionala listor. Vilket de lagligen hade rätt till.
Så när Mp kom in i riksdagen 1988 så visade det sig att ungefär, nästan drygt, hälften var helt okända människor. De hade aldrig synts på riksnivå men hade en stark förankring lokalt i den grupp som fanns där. De här människorna hade inte riktigt samma åsikter som den andra gruppen och som partiet stod för. Som mera fungerade som en ideologisk enhet, visserligen med inte lika åsikter i allt, men ändå på ett fungerande sätt. Under hela mandatperioden var det ordentliga motsättningar och slitningar mellan dessa två grupper. De som kom från ingenstans uppfattade jag som ganska ego-centrerade individer som använde mp som en slags språngbräda för eget kommande välbefinnande. Och serman på facit nu, var dessa tog vägen, och vad de nu gör så hade jag i stort sett fullständigt rätt.
Utfrågningen av kandidater som PP gör är unikt. Jag är därför väldigt konfys över varför många inte svarar. Ett av syftena var just att kunna fråga ut kandidaterna för att skärskåda dom. Om man är seriös och vill ikläda sig rollen som rd-ledamot för PP så är ju ett icke-svar också ett svar. Det gör mig också orolig.
Jag har nu kommit på den fjärde frågan jag ska ställa.
ha det så bra.
15/12, 2009 den 10:20 e m
Ja, det ska bli intressant att se hur röstningen utkristalliserar sig. Piratpartiet har ju också ett system med lokala listor, där det dock kommer att finnas med minst tio namn som finns med på alla listor.
Jag är ju lite outsider själv, på så sätt att jag inte har deltagit inne i organisationen på samma sätt som många andra pirater. Jag har inga formella positioner, inga gruppledaråtaganden, inga sådana meriter alls.
Dock har jag deltagit i en hel del piratevenemang, och känner en del pirater hyggligt.
Vad jag kan säga till min fördel är att jag verkligen brinner för de här frågorna, de högaktuella demokratifrågorna som Piratpartiet slåss för. Jag är starkt engagerad, och vet att jag gör ett bra jobb när jag är just detta.
Vi får se hur det går.
14/12, 2009 den 6:37 e m
[…] den som är en noggrannare själ än undertecknad rekommenderar jag Calle Rehbinders genomgång av hur metodiskt man egentligen borde gå till väga. Intressant? Läs även andra […]
15/12, 2009 den 12:34 e m
[…] människorna som kommit in i piratrörelsen på sistone. Har just nu en väldigt intressant serie på sin blogg om hur hans egen urvalsprocess i primärvalet går […]
20/12, 2009 den 1:09 f m
[…] att försvinna efter första anblicken. Calle Rehbinder har ”utvecklat” ett bra metodiskt utvärderingssätt som jag nog kommer ta hänsyn till när jag väl sätter min lista. Jag […]
25/12, 2009 den 5:03 f m
[…] vilka som verkligen hamnar på listorna kommer vi alla stötta och hjälpa till varandra. Oavsett vilken urvalsprocess man använder, oavsett om man har tagit fram listan själv eller använder en färdig […]
12/01, 2010 den 10:33 f m
Hade missat den här inläggsserien helt! Massa bra tänk!
Du fanns ju för övrigt redan i mina tankar innan primärvalscirkusen drog igång men det jag verkligen gillade med din ypperliga beskrivning var ”Jag är läraktig, envis och stridbar, och låter mig svårligen skrämmas av härskartekniker.”
Det jag initialt var rädd för är nämligen att vi får in personer som aldrig utsatts för maktmänniskor och saknar livserfarenhet i allmänhet. Jag är övertygad om att det måste man ha som elitpolitiker för att kunna behålla sin personliga integritet…vilket ju givetvis är fundamentalt om man dessutom representerar det parti som har integritet som primär punkt.
12/01, 2010 den 11:07 f m
Tack för all din uppskattning! Det känns alltid särskilt kul att få uppskattning från personer som jag själv tycker är alldeles särskilt intelligenta och genomtänkta (som t.ex. en viss Tvivlare), och därför tar jag det till mig med stor tacksamhet.
Ja, det kan bli ett problem om en partigrupp som helhet består av alltför många väldigt unga människor.
De skulle i all korthet bli uppätna till frukost.
Jag har försökt förklara detta i olika fora, lite försynt och diskret (det finns nämligen inte mycket som unga människor kan bli så arga på, som att man antyder att de kanske borde växa till sig lite), utan att framstå som ålderschauvinist åt endera hållet.
Men alla som har hängt med ett tag vet ju att det generellt tar några år för en människa att landa i sig ajälv, hitta en trygghet och genomtänkthet på djupet. Det är vad som behövs i Riksdagen.
Men samtidigt tror jag att det är oerhört viktigt att vi får med oss några av de yngre i partigruppen, eftersom Piratpartiet i fler avseenden än ett är ett ungt parti. Så en hygglig bredd på åldersrepresentationen är att föredra, anser jag.
12/01, 2010 den 12:14 e m
Tack för de uppskattande orden! Det värmer.
Du har så rätt i att det är riskabelt att ens närma sig något som kan tolkas som att använda ålderskortet. Ibland har jag i efterhand känt att saker och ting jag skrivit till bl.a. Johanna Sjödin och en ung herr Rehbinder kunnat misstolkas för detta…
Det som är så glädjande med Piratpartiet är att vi har så många otroligt kompetenta ungdomar som trots sin unga ålder och mellan raderna faktiskt visar på en hel del livserfarenhet. Det som dessvärre kännetecknar de flesta etablerade partierna är ju att man överfokuserar på de attribut för den minoritet man anser sig sakna istället för att inrikta sig på kompetenta representanter för denna minoritet. Ett någorlunda aktuellt exempel är Ella Bohlin för KD. Visst var hon ung men så kompetent vet jag väl inte om hon var. Att hon dessutom har en livsåskådning som i vissa avseenden hör till ett annat årtusende ger ju inte föryngrings- och vitaliseringskomponenten någon tyngd. Utan att lägga någon värdering i hennes meriter och bedrifter så kändes också utnämningen av Nyamko Sabuni som integrationsminister som lite väl pigmentfixerad. Det man vinner på kort sikt genom att åsidosätta sådant som verkligen borde spela roll som ex. kompetens riskerar man på lång sikt förlora mångdubbelt om.
Med detta sagt är det givetvis en enorm styrka att ha människor som fullt behärskar maktens alla bedrägliga trollkonster som stöd och aktivt bollplank. Där tror jag verkligen du kommer till din fulla rätt och tillfredställer ett stort behov.
Angående bredden så är det smått fantastiskt vilken bredd Piratpartiet ändå har. Trots att mig veterligen inte så mycket resurser lagts på detta…av förklarliga skäl då det inte var länge sedan vi hade fullt sjå med att ha någon som helst medlemsbas att tala om.
12/01, 2010 den 1:36 e m
”Herr” Rehbinder är faktiskt inkorrekt titulering, om man ska vara överdrivet petig. ”Herr” betecknar traditonellt sett obetitlad adel, lågadel, och så kan vi ju inte ha det.
🙂
Allvarligt talat så tar vi inte det där med titlar så allvarligt – men ska det nu betitlas, så ska det väl göras korrekt?
😀
Själv tycker jag att förnamn, helt informellt, funkar väldigt, väldigt bra.
Med andra ord; Calle – och Caspian.
Titlar är så distansierande.
Du är så jävla rolig ibland, Thomas – ”pigmentfixerad” – jag skrattade högt och gott när jag läste det. Jag har förvisso hört många väldigt positiva omdömen om Sabuni, men det är förstås ändå en intressant reflektion. Hur mycket påverkas vi av yttre framträden, och hur mycket lurar vi oss själva att tro att sådant inte har betydelse?
Huruvida jag ”fullt behärskar maktens alla bedrägliga trollkonster” låter jag vara osagt, men visst, jag har regisserat teatergrupper, undervisat stora elevgrupper, varit ordförande i flera föreningar, liksom ”chefat” på en mängd olika sätt, så en del har jag ju lärt mig med åren.
Min tjurskitsdetektor är rätt välutvecklad.
Jag tror inte att bredden i en grupp kommer av att man lägger särskilt fokus på det. Bredden kommer av att man har en allmängiltig ståndpunkt, som är formulerad så att många kan relatera till den.
12/01, 2010 den 2:45 e m
Instämmer helt vad gäller tituleringar. Har för mig att jag använde herr i det här fallet för att försöka göra en distinktion mellan Casper och dig. Gick ju sisådär tycker jag nu när jag läser om det jag skrev… 🙂
”Du är så jävla rolig ibland, Thomas – ”pigmentfixerad” – jag skrattade högt och gott när jag läste det.”
Ibland får jag till det. 🙂 Med skrattet och humorn som ständig livsledsagare har man en positivt hälsopåverkande partner… I varje fall så ger det balans till sådant som man helst skulle vilja slippa.
”Hur mycket påverkas vi av yttre framträden, och hur mycket lurar vi oss själva att tro att sådant inte har betydelse?”
Berättigad fråga och även denna belyste du klockrent när du precis som jag noterade Anna Trobergs tokproffsiga bild. Jag hade faktiskt funderingar på att fråga henne vem som tagit bilden men kände att min fråga skulle kunna feltolkas så som jag hade tänkt ställa den vid tillfället. *kvinnor och ålder + utseende*
Det jag ser som ett reellt problem i anslutning till detta är när ytan får sådant fokus att det den ska representera hamnar i skymundan. Göran Perssons färgval på slipsen minns jag exempelvis hade dryftats med otaliga PR-resurser. På den nivån så tror jag det är skrämmande mycket som är utstuderat och genomtänkt och som på sätt och vis är av manipulativ karaktär.
”Jag tror inte att bredden i en grupp kommer av att man lägger särskilt fokus på det. Bredden kommer av att man har en allmängiltig ståndpunkt, som är formulerad så att många kan relatera till den.”
Det är bl.a. sådana där visdomsord som gjort att du länge legat på min favvolista över PP:s representanter.
12/01, 2010 den 3:29 e m
Jag bugar mig ödmjukt i stoftet för alla edra vänligheter.
Ja, yta har mycket större betydelse än man tror,och därom har jag ju en del kunskap, och känner många som vet ännu mer, så vi ska nog få till det i Piratpartiet också.
Jag är ju också en av PP:s hovfotografer, så nu ska vi nog se till att få till det med riktigt smaskiga bilder på riksdagskandidaterna.
Humor är sjukt viktigt för hälsan.
(pun intended)
10/03, 2014 den 1:32 f m
[…] några dagar sedan skrev jag en första bloggpost om dilemmat med att välja kandidater till Piratpartiets riksdagslista, och nu fortsätter jag i en […]
12/01, 2016 den 11:08 f m
[…] ställt upp. Kanske har det redan hunnit sluta när du läser det här inlägget. För den som hade svårt att välja vilka man skulle rösta på i valet så fanns det en hel del hjälp och tips att få med […]