Det stora mössupproret

Min kära dotter Indra är en person med mycket stark vilja, integritet och drivkraft. Det händer liksom alltid något där hon är. Eftersom hon uppenbarligen också har ärvt familjens minst tusenåriga krigargener är hon en rätt stridbar person, som inte ger sig i första taget, när hon är övertygad om något. Knappast andra eller tredje taget heller för den delen.

Indra har en favoritmössa som hon för närvarande har på sig jämt och ständigt – en grå, stickad, lite tomte-aktig mössa som passar väldigt bra på hennes dreads. Men i skolan stöter detta emellanåt på patrull. Det finns inga skrivna regler om att man inte får ha mössa inomhus, utom i matsalen (av någon märklig anledning), men det hänvisas titt som tätt till att det är ”sed” på skolan att inte ha mössa inomhus.

Jag vill noga påpeka att Martinskolan enligt min mening (och barnens) är en alldeles utmärkt skola, och vi är alla mycket nöjda, som helhet. Den stora fördelen med Waldorfpedagogiken är att man (tyvärr ovanligt nog) sätter barnens behov och talanger i första rummet. Skolan fokuserar på barnets utveckling till att bli en egen person, inte att bli en lydig och likriktad kugge i samhällsmaskineriet. Därför blir den här typen av tramsigheter så mycket tydligare när de uppstår i en Waldorfskola. Det finns alltid en och annan självupptagen lärare som glömmer bort att de är där för elevernas skull – inte tvärtom.

Ibland faller äpplet inte så långt från päronträdet. Jag har själv alltid varit rätt så upprorisk mot omotiverade och idiotiska regler, och låter mig sällan styras av en illusorisk ”överhet”. Detta har väl skrapat av sig en del, och naturligtvis vill Indra följa sin egen känsla, och ha sin mössa på sig när hon känner för det. Så när någon vuxen i skolan ber henne ta av sig mössan så frågar hon naturligtvis varför. Och det är väl inte för mycket begärt att kunna få ett bra svar på den frågan?

Det finns uppenbarligen inte mycket som kan få somliga så upprörda och frustrerade som när de blir ifrågasatta – särskilt när de blir det av uppnosiga småtjejer. Och riktigt jobbigt blir det ju just när man inte har några bra svar, och den uppnosiga småtjejen har bättre argument, är mer genomtänkt, och inte låter sig rubbas av nonsensargument eller känslomässiga manipulationsförsök.

Om man ska upprätthålla en förbudsregel, så måste den alltid kunna motiveras. Det är det minsta kravet man måste kunna ställa. Indra är ingen ogenomtänkt dumrebell – hon hävdar själv att om någon kan presentera ett bra skäl till att hon inte ska ha mössa inomhus, så tar hon gärna av sig sin mössa. Men ingen har hittills kunnat ge Indra ett sådant godtagbart motiv, och därför behåller hon mössan på.

lonsam

Fortfarande omhuldas allmänt den här märkliga idén att barn ska lyda, blint, och inordna sig i skolans struktur utan att knota. Alla berörda lärare i skolan (och märkligt nog även Indras mor) tycker att Indra ska ta av sig mössan. Och med riktigt dåliga argument – ”det är väl ändå det enklaste”, och ”så blir det inget bråk”. Ja, det är förstås alltid mycket lättare att bara lyda och följa med strömmen (som döda fiskar gör), men… ja, så gör vi sällan i vår familj. Så jag står bakom Indra, och stödjer henne i det här ärendet.

Jag har lärt mina barn att om någon påstår att man måste följa en viss regel, om något är förbjudet, så ska man alltid ta reda på varför. Man måste ifrågasätta. Först och främst för att det kan leda till en djupare förståelse för varje enskild situation, men också för helheten. Vanligen är det ju faktiskt så att det verkligen finns väldigt goda skäl. Men jag lär dem också att om ingen kan motivera en regel, så finns det verkligen ingen anledning att följa den. Den SKA brytas. I alla fall om regeln står i vägen för något som man vill.

Vad gäller just Indras mössa, så är det naturligtvis en symbolfråga. Det är inte själva mössan som är det viktiga. Det som är viktigt är att ifrågasätta principen att vuxna i skolan kan driva en klädselkod gentemot eleverna, utan att ha väl underbyggda motiv. I matsalen motiveras mössförbudet bl.a. med att det skulle vara ”ohygieniskt”, något som jag måste påstå är ett extremt korkat argument. Kockar har på sig mössa av hygieniska skäl. Så hur gick det där till?

Man får inte ha ytterplagg i klassrummet – men en mössa är inte nödvändigtvis ett ytterplagg. Den kan lika gärna rubriceras som en accessoar, ett modeplagg. En mössa stör inte undervisningen, vilket stora jackor kan göra, liksom mobiltelefoner, hörlurar och annat som faktiskt kan orsaka störningsmoment i klassrummet. En väldigt hög hatt skulle eventuellt kunna skapa en viss visuell störning, dock, det måste erkännas.

Nu ska ärendet upp i elevrådet, och ett beslut skall fattas. Det kan hända att man beslutar, tillsammans med lärarna i kollegiet, att det ska vara förbjudet att ha mössa inomhus, helt och hållet. Och det är väl O.K., om det är väl motiverat.

Men då uppstår nästa komplikation. Vad händer när skolan får in ortodoxt muslimska flickor som elever, som bär slöja? Enligt skolans regler får man nämligen ha huvudbonad av religiösa skäl, men inte av andra skäl. Och det är fan inte godtagbart på något sätt. Varför ska just religion respekteras, men inte enskilda elevers frihet att själva välja sin klädsel? Det kan väl vara minst lika heligt som någonsin en religion?

Man ska välja sina strider med omsorg, och som den gamle mästaren Sun Tzu påpekade, så ska man inte gå i strid om man inte vet att man kan vinna. Men denna strid är jag övertygad om att Indra kan, och bör vinna. Inte bara för sin egen skull. Lärarkåren på Martinskolan måste helt enkelt backa, och tillåta eleverna att ha mössa om de vill. Är det inte en jättemössa som skymmer sikten, så finns det faktiskt ingen anledning att förbjuda mössor.

Det ska i alla fall bli oerhört intressant att se hur detta ärende utvecklar sig. Det handlar som sagt inte om Indras mössa, egentligen – det handlar om grundläggande principer som elevdemokrati, och respekt för enskilda elevers uttryck för sin personlighet. Och jag tycker förstås att det är oerhört värdefullt att Indra får lära sig grundläggande tekniker, taktiker och metoder för att effektivt driva en politisk fråga. Med direkt tillämpning och erfarenhet i verkligheten. Pedagogik på hög nivå.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: demokrati, Frihet, Politik, Religion, Samhälle, Skola & utbildning, Yttrandefrihet

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

53 kommentarer på “Det stora mössupproret”


  1. Som jag skrev på Johanna Sjödins blogg för några år sedan, då hon också kämpade mot omotiverat mössförbud på sin skola:

    Det har i alla tider varit fullt acceptabelt att ”fina damer” behåller hatten på inomhus, ja, i många sammanhang anses (eller i alla fall ansågs) det nästan lite smått oanständigt att ta av sig hatten.

    Så det där mössförbudet är ju enbart fånigt. Riktigt jävla fånigt!


  2. Här är en liten trevlig bild, som din dotter kan ta med sig till elevrådets ”förhandlingar”.

    TA AV DIG HATTEN, KÄRRING!! 🙂

  3. WysiWyg Says:

    ”[…] ”det är väl ändå det enklaste”, och ”så blir det inget bråk”.”

    Det där var väl rätt bakvänt? Det ”enklaste” vore väl om de helt enkelt släppte frågan och lät henne vara ifred? Och då blir det heller inget bråk?

    Nåväl, det är alltid trevligt att läsa om ungdomar som står emot, det ger hopp om framtiden.

    Jag kommer ihåg för några år sedan när min lillasyster gick på högstadiet (7:an tror jag) och de införde ett förbud mot svordomar. Jag blev så besviken på att ingen, inte ens min mor som varit heltidspolitiker från och till och som inte brukar ta nonsens från någon, inte ens efter att jag bad dem, flög i taket över denna idioti.

    Sedan vet jag inte i vilken utsträckning någon öht försökte upprätthålla den regeln men ändå…


    • Det första man ska göra vid ett sådant scenario är förstås att be dem definera vad som är en svordom och vad som inte är det.

      Det kan bli lite som den där underbara scenen i Life of Brian, med mannen som sade ”Jehovah”…

      OBS! Det är det enklaste för skolan om alla elever lyder.
      Många tycks fortfarande tro att det är elevernas uppgift att rättfärdiga skolans existens – inte skolans uppgift att betjäna elevernas behov och önskan att lära sig saker och ting.

  4. midnattsvarg Says:

    Jag kan avslöja att jag testade ”motivera din dumma regel på ett godtagbart vis”-metoden under lumpen med högst begränsad framgång.


    • Haha, ja, det låter som rätt dåliga odds.

      Det är väl i sådana sammanhang man måste göra en bedömning av läget, och kolla med Sun Tzu, om man säger så.

      Kan du vinna denna strid? Om inte, lägg ner direkt.

      • midnattsvarg Says:

        ”Turesson, det spelar faktiskt ingen roll vad du tycker!” – Dessa ord ringer i mina öron än idag, därav mitt passionerade hat mot allt militärt.


    • Det var ju i och för sig lite dåligt av dina befäl. I de allra flesta fall är det månghundraårig, praktisk erfarenhet som ligger bakom alla ”dumma” regler.

      // vpl serg Felten

  5. Terra Says:

    Jag är lite mer konservativt lagd än dig kring detta så jag håller inte med om att regler som folk inte kan motivera MÅSTE ifrågasättas och sedemera sen också brytas bara för att vara trotsig eller ”rebellisk”. Två skäl till det:

    1 Bara för att de du talar med inte kan motivera det, innebär inte det att det inte finns någon som kan motivera det. De flesta regler (kanske inte just mössregeln nu obs!) har inte uppstått utan en anledning. Och när en regel överlevt riktigt länge, så kan man ju fråga sig om anledningen till att den finns kanske vilar på komplexa sociala överenskommelser som faktiskt fungerar bra.

    2 Analysera vad konsekvensen av ett trots för trotsandets skull leder till. Finns det något som blir bättre av att man gör revolution mot allt? Nej. Oftast leder det istället till konflikter bara. ”sämre stämning” Om en sur lärare vill att folk ska ta av sig mössan – då förstår jag inte varför folk inte bara kan göra det. Inget i det kravet, hur dogmatiskt det än är, skadar den som bär en mössa mer än tjafs om det hela kan skada både den sure läraren och sedemera eleven som kanske hamnar i onåd hos läraren.

    Kort sagt: Det är win-win att gå med på dogmer ibland.

    Förövrigt är jag ganska säker på att mössregeln vilar på en urgammal tradition kring att ett blottat huvud är ett tecken på respekt. Den som lyfter på hatten eller tar av sig den när den går in i någons hus eller hem visar respekt för den som den besöker med en enkel symbolisk gest.

    Således applicerar man det då på klassrummet där läraren är chef och eleverna ju trots allt är gäster. Jag ser inget konstigt alls i äldre lärare som kräver detta, även om jag personligen inte skulle få för mig att någonsin kräva att någon skulle ta av hatten/mössan för mig om jag vore lärare i ett klassrum.

    Du borde läsa sociologi/kultursociologi om ämnen om ”dolda koder” och ”tysta överenskommelser” intresserar dig. Man kan faktiskt få akademiska poäng i sånt här. Det finns även historiker som sysslar med forskning av sånt här. Förvånansvärt många av dessa ting kommer från romartiden. De uppfann kanske inte respekten för regler för reglernas egen skull – men de bejakade det rejält.


    • Du generaliserar lite för mycket för att jag ska kunna bemöta dina argument. Jag har inte påstått att man ska bryta mot regler bara för att vara rebellisk. Jag har inte heller påstått att man ska göra revolution mot allt.

      Tvärtom påpekar jag med all önskvärd tydlighet att man bör välja sina strider med omsorg. Dock är just detta en sådan strid som jag anser vara värd att utkämpa, och jag kan inte se annat än att min kära lilla dotter har alla möjligheter att ro hem det här, och att skolan får backa. Det tycker i alla fall jag innehåller en oerhört kraftfull pedagogisk poäng.

      Och så anser jag, uppenbarligen i skarp kontrast gentemot dig, att det är mycket nyttigt, konstruktivt och välbehövligt att skaka om lite och bryta upp gamla dogmer emellanåt. Och riktigt gamla dogmer, som ingen längre kan motivera, finns det verkligen ingen anledning att hålla fast vid. Ut med dem, bara!

      Du utgår dessutom från ett hierarkiskt tänkande i vilket eleven självklart är underordnad läraren, och liksom på nåder är gäst i lärarens domäner. Men man kan lika gärna se det åt andra hållet, att klassrummet är elevernas, och att läraren är gäst i elevernas rum.

      Vad gäller mössregler så finns ju även det omvända, att damer har hatt på sig inomhus, som någon redan har påpekat här.

      Jag läser ständigt om mänskligt beteende, och studerar i verkliga livet. Jag är en gammal skådis och regissör, och har därmed väldigt bra koll på det sociala spelet mellan människor. Akademiska poäng struntar jag fullkomligt i. Helt ointressant för mig.

      Jag respekterar dina argument, men jag håller inte med.

      • Terra Says:

        Du ska inte tala om att generalisera så som du målar upp en demonisk ”hets”-liknande bild av det hierarkiska klassrummet. Jag får ducka för lite väl många halmgubbar här.

        Det är inget konstigt alls med det jag sa ur ett sociologiskt perspektiv. Så fort en hierarkiklättrande tonåring inte tar läraren på allvar (alla är vi flockdjur, men sällan syns ”kampen om positionerna” så tydligt som de gör i ungdomens skolor), dennes maktposition över en själv både regelmässigt och kompetensmässigt i klassrummet så faller undervisningsprocessen också lätt.

        Om du sen ”struntar i detta” pga dina erfarenhter så kan jag inte gärna bemöta det någonsin då eftersom du då tydligt visar att du öht inte är intresserad av att diskutera din åsikt. Eller tolkade du det som ett angrepp på dig för att jag tog upp det med akademiska utbildningar? Det var inte min mening att trampa på några tår.

        Det är just för att slippa kukmätartävlingar om vem som har mest erfarenhet (där kan jag åberopa att jag jobbat på en gymnasieskola) som vi har vetenskapliga studier av dessa fenomen.

        • Terra Says:

          Förövrigt: ”Men man kan lika gärna se det åt andra hållet, att klassrummet är elevernas, och att läraren är gäst i elevernas rum.”

          Det är så det ser ut idag. Därför går det också allt sämre och sämre för våra skolbarn. När 12årige Kalle genom att höja rösten och vara störst till växten är kung i klassrummet och inte 52årige Stina så får vi problem för övriga i klassen. Vi är flockdjur som hela tiden omedvetet inordnar oss i hierarkier i alla sociala situationer. När läraren inte är nummer ett i klassrummet pga en dogm, utan den positionen erövras av någon eller några andra, så kommer alla drabbas. Att lärare är chefer i klassrummen har du precis sagt att det bryr du dig föga om. Du ser t om motsatsen som ett ideal.

          För erövras kommer denna position göras och görs så hela tiden i våra skolor numera eftersom det tyvärr har blivit så som du föredrar: Att läraren är gästen i elevernas klassrum och inte tvärtom.

          Är jag bråkig nu? Tjafsig? Dryg t om? Jag bara försöker hävda mig enligt dina ideal där mästaren (bloggförfattaren) inte alls är kung i sin blogg och inte alls behöver åtlydas eller respekteras ”bara för att den vill det”.

          Jag ser för diskussionens skull bloggregler och respekt för bloggförfattares åsikter som dogmer som man ska ifrågasätta. Och du kan inte säga att jag har fel. Du kan bara bryta mot ditt ideal om att du inte måste vara kung bara för att du vill det och bemöta mig eller tysta mig. Dvs du måste bete dig auktoritärt och ta kommandot. Ett beteende du inte verkar gilla när du beskriver det själv. Eller?
          😛


          • Eftersom du rekommenderar mig att läsa sociologi, så ska jag rekommendera dig att läsa lite anknytningsteori.

            Man kan bli flockledare på olika sätt, och att gömma sig bakom stelbenta principer är inte särskilt trovärdigt. Det uppmuntrar sannerligen inte inlärningsprocessen.

            Problemet ligger inte i att läraren inte självklart är ”chefen”, rent formellt, utan att det blir resultatet rent informellt, av ett vrickat skolsystem.

            En lärare som är en levande människa, som ser barnen, som är öppen och välkomnande, som kan sitt ämne, som är en entusiast, vinner naturlig respekt och auktoritet. Då blir läraren en självklar flockledare.

            För att ett barn ska lära sig något alls måste barnet känna sig motiverat. Och för att känna sig motiverad måste barnet kunna knyta an till läraren. Inlärning från en person till en annan handlar om att man har en relation. En lärare man gillar lär man sig hur mycket som helst av, medan man gärna stänger av en lärare man inte gillar.

            Ett stort problem är de stora klasserna och det lilla fåtalet vuxna. Hela idén att stänga in barn i ett rum med 25-30 jämnåriga och en vuxen, och att de därtill ska sitta ner i flera timmar om dagen, under den delen av livet då de verkligen borde vara utet och röra på sig, är förstås fullkomligt vrickad.

            Barn behöver röra på sig, växa fritt (man kan ha mattelektion med kottar i skogen), leka och trivas i sin flock, Och flocken ska bestå av människor i alla åldrar, och det ska finnas flera vuxna att vända sig till.

            Hela vårt nuvarande skolsystem är i många avseenden en katastrof, i det att det inte alls främst tar hänsyn till barnens behov.

            Skolan är idag en bedömningsanstalt, en likriktningsinstitution, ett slakthus för intelligens och kreativitet.

            Men det måste inte vara så.
            Det finns alternativ.


        • Oj, har var det ömma tår på rad.

          Jag har verkligen inte talat om någon hetsstämning – det är det du som läser in.

          Nej, jag har inga akademikerkomplex – det var just det jag ville påpeka, men uppenbarligan var jag inte tillräckligt tydlig. Jag har aldrig sagt något endaste litet pip mot forskning och vetenskap – vad du förde fram som någon slags argument var just akademiska poäng, inte forskningsresultat.

          Och jag har sysslat med pedagogik hela mitt liv, och vet att jag är en mycket god pedagog, så jag behöver sannerligen inte mäta några kukar. Och jag har jobbat som lärare i såväl högstadium som gymnasium, i så vitt skilda ämnen som drama, webdesign och musik, och kommer med jämna mellanrum ut i gymnasieskolor som gästföreläsare, så jag är inte totalt rudis på hur skolorna fungerar (eller inte fungerar).

          • Terra Says:

            Ömma tår? Öh va? Nej mina tår är inte ömma, det är du som hela tiden går i försvarsläge som verkar ogilla att man ifrågasätter dig.

            Jo du har talat om ”hets”stämning när du antyder att om man inte håller med dig så åberopar man ett klassrum där läraren låter eleverna få vara på nåder. För jag förutsätter att du förstår att jag talade om filmen Hets när jag satte det hela inom citattecken och när vi talade om auktoriteter i klassrum…

            Min poäng duckar/missar du dock hela tiden så det verkar inte vara någon större poäng att jag fortsätter diskutera mer. Det var ett lite för känsligt ämne för dig det här tydligen.


          • Jaha, jag trodde verkligen att jag hade svarat ordentligt på din poäng, men jag har väl missat något. vad är det som är din huvudpoäng egentligen?

            Jag har verkligen inget emot att bli ifrågasatt – tvärtom! Jag gillar att bli ifrågasatt. Men man måste förstås ha något vettigt att komma med.

            Jag har definitivt inte duckat. Det är inte min grej att ducka…

  6. Sofie Says:

    Det skall faktiskt bli lite spännande at följa hur det går med denna möss regel!

    Det var inte allt förmånga årsedan jag gick ut gymnasiet och jag minns den där jäkla möss reglen, den tror jag de flesta skolor har, troligvis utan nån genomarbetad anledning, mer att ”alla har den reglen så sluta fråga och gör som vi säjjer. minns inte hur det slutade men jag minns att alla elever i skogsvårds klassen fick lov att ha på sej full skogsröjjar overall i matalen inklusive hjälm (?) men vi tjejer fick absolut inte ha ridkläderna på, som enlilgt mej är mer likt ”vanliga” kläder.

    Jag blir stressad av alla konstiga förbud, vad det en gäller, framförallt på arbetsplatsen. Jag ser mej som relativt vuxen nu (23) men folk förvätar sej fortfarande samma tysta lydnad som när man gick i skolan, med den håll bara motiveringen, ”jag är ju din chef”. Visst fine, det gäller väll i visa frågor att chefen bestämmer en hel del mer och kan vissa sysslor bättre, men låååångt ifrån allt. Då passar jag ofta på att vänligt fråga -varför? jag vill bara veta, av nyfikenhet och för att jag vill veta varför jag sakll eller inte skall ex ha på mej ett visst klädesplagg eller dylikt. Det uppskattas aldrig.
    Det har varit mycket gnuggande i håret, tittande i marken och suckande, aldrig nått vettigt svar och då fortsetter jag med vad det nu en var jag gjorde som inte passade tills jag vet helt solklart varför jag skall inte skall göra si och så sålänge det inte sabbar det jag håller på med.
    Jävlar med skit jag får för det! INGEN inte en jäkel, även om de är helt eniga och diskuterar det livigt på pauser o liknande kan stå fram och säjja sin meing, eller nicka medhållande när jag frågar varför! Aaa, å summa av summarum så har jag nu blivit ”den jobbige jävlen” medans alla andra är bra anstälda fasten 90% är eniga med mej, hur gick det till??


    • Tyvärr måste jag konstatera att sådär är det bara. Människan är ett flockdjur, och en absolut majoritet är följare, lydiga medlöpare.
      Och tur är väl det, på sätt och vis, för om alla skulle gå sin egen väg hela tiden skulle det bli väldigt svårt att någonsin organisera något kollektivt alls.
      Men det betyder också att om man är en ledarnatur, en som väljer själv, så kommer det att väcka harm.
      Därför är det bästa i det läget helt enkelt att lugnt och stilla, utan att väcka harm, bara göra saker som man själv vill, på sitt eget sätt, utan att väcka motvilja.
      Och man måste välja sina strider…

  7. Camilla Says:

    Hej hej.

    Well, jag har varit Indras scoutledare och jag håller faktiskt med lärarna i frågan om mössan😛. Motiveringen till varför jag vill att mössorna inte ska vara på när vi är inomhus är för att senare när man ska gå ut så kommer barnen frysa jättemycket. Man ska aldrig ha jacka/vanta/mössa inomhus för att svetten som bildas på grund av värmen blir så kall när de kommer ut… Det är iallafall min åsikt som jag står för. Har så många barn som springer och säger att de fryser, speiellt när de haft på sig nåt varmt inomhus


    • Men ser man på.

      Utmärkt. Vad du lyckades med nu, har nämligen ingen av Indras lärare lyckats med – att presentera en godtagbar orsak till en sådan regel.
      Och det är liksom det som är den springande punkten.
      Vad Indra opponerar sig mot är inte främst själva regeln, men det faktum att den hävdas utan motiv, att man förväntar sig att regeln skall följas, blint, bara för att lärarna kräver det.
      Dessutom är väl (tyvärr) den fysiska aktivitetsnivån inte på samma nivå på skolgården som bland skojter, generellt.
      Dessutom kan man ifrågasätta huruvida detta ändå skall betraktas som en absolut regel, snarare än som som en stark rekommendation.

      • midnattsvarg Says:

        Jag vet inte hur gammal Indra är med jag tycker nog att hon ser tillräckligt gammal ut för att ta personligt ansvar för att hon inte fryser när hon är ute eller är för varm inne. Om temperaturreglering är ett giltigt argument kan ju läraren också söka förbjuda tjocka, långärmade tröjor inomhus om dessa bryter mot relativt subjektiva uppfattningar om för varmt/för kallt.


        • Ja, nånstans måste man ju faktiskt dra gränsen för hur mycket ansvar lärarna ska ta för enskilda elever, som t.ex. deras klädsel.

          Indra är 13, snart 14 (men folk brukar alltid tro att hon är äldre, baserat både på hennes mentala och fysiska utveckling), och är en väldigt ordentlig, ansvarstagande, medkännande, kärleksfull person, och inte alls en klassisk upprorsmakare och tonårsrebell. Dock, om du försöker trampa henne på tårna, då får du veta att du lever. Och det tycker jag är en beundransvärd egenskap hos henne.

          Problemet för lärarna i hennes skola är ju just detta att de inte helt lätt kan avfärda hennes beteende som tonårsrevolt i största allmänhet – hela hennes skoltid har lärarna inte gjort annat än att lovprisa henne för hennes goda egenskaper, hennes ledaranda, hennes omsorg om sina kompisar m.m.

          Så då blir det ju extra jobbigt när just hon går i clinch med lärarna. De vet också att Indra tar striden inte bara för sig själv. Jag vet att det finns massor med elever, inte bara i hennes egen klass, utan i flera andra klasser, som håller tummarna för Indra, eftersom de själva inte skulle våga ta fighten.

          Så det ska bli mycket intressant att se om skolan vågar släppa på sin stelbenthet lite, och faktiskt låta Indra få rätt.

  8. Joshua_Tree Says:

    När jag gick i skolan roade jag mig med att ifrågasätta nyttan med det mina lärare försökte lära ut. Ofta fick jag bra svar, godtog dessa och gnuggade på, med blandat resultat naturligtvis. Ibland hände det dock att jag fick rent nonsens eller inget svar alls tillbaka, vilket jag tyvärr inte hanterade så bra eftersom jag då tenderade att skita fullkomligt i det ämnet. Bara för att läraren inte kan förklara nyttan med sitt ämne betyder det inte att det är oviktigt. Däremot bör man starkt ifrågasätta nyttan med lärare som inte kan motivera poängen med sitt eget ämne. Generellt sett var mönstret hur som helst att om jag fick bra svar och en förståelse för varför saker var bra att kunna så ökade också mitt intresse för att lära mig dem, och vice versa.

    Detsamma gäller med regler. Regler som är till synes dumma och onödiga är svåra att följa och tacksamma att bryta mot.

    Beträffande det där med religiös klädsel så kan väl Indra grunda en egen religion? Eller börja tillbe Det Flygande Spagettimonstret. Jag är säker på att DFS innerst inne vill att coola tjejer med dreads ska ha stickad mössa på sig inomhus.

  9. jan mellring Says:

    vilket är viktigast: att vi är vänner eller att jag har rätt?

  10. Lisa Says:

    http://www.oskarshamn.se/upload/BUF/Vallhalla%20RO/Ordningsregler%2009-10.doc

    Vi är nog ”mossiga” hos oss i Oskarshamn, men detta tog elevrådet (eleverna) fram som regler. Jag kan tycka att det förenklade en del måste jag säga.

    I skolan brottas vi med djupt allvarligare problem än mössor.


    • Frågan är – skall en huvudbonad som en kippa eller slöja räknas bland de plagg som inte skall vara tillåtna i matsalen eller i lektionssalen?

      Om det är tillåtet att ha en viss huvudbonad av religiösa skäl, men inte av andra skäl – varför det?
      Varför ska religion särbehandlas?

      Man kan alltid bagatellisera frågor genom att säga att det finns andra frågor som är viktigare. Ja, det finns alltid viktigare frågor. Men vem ska göra den bedömningen? Om någon tycker att en fråga är viktig, så är den det.

      Det här handlar ju i grunden inte om en yllemössa. Det handlar om elevinflytande, rätt att klä sig som man vill, och vilka befogenheter lärarna har gentemot eleverna.

  11. Lisa Says:

    Jag uppskattar att vårt elevråd tagit ställning i mössproblematiken och håller med Terra till viss del. Samtidigt finner jag det märkligt att man inte har regler på din dotters skola som är tydliga och genomarbetade med eleverna, det är en brist.

    Det handlar om elevinflytande säger du, ja säger jag, men mössa inomhus känns sååååå 80-tal ärligt talat. Det är som att varje generation måste ta upp mössan som symbol för elevinflytande – och jag tycker uppriktigt sagt, att elevinflytande kan uttryckas på annat sätt än mössa. Det kan väl inte vara mössan som är symbolen för elevdemokrati? I så fall är det sorgligt. Och då anser jag att både skola och föräldrarna brustit.

    Hurdå undrar du?
    Jo, bättre att fokusera på det som är skola, innehåll på lektioner, diskussioner, val av stoff och redovisningsmetoder och former osv. Diskussioner om sjalar, hattar, godis, MP3 och frisyrer förminskar mitt arbete. Om man klarat av ovan, så kan man koncentrera sig på det som för eleverna mot strävansmålen. Jag är där för att undervisa, samspela med mina elever under lektionerna. Det är ett lärtillfälle och det är både för eleven och mig, ingen dag är den andra lik och det är det som är dynamiken och det som fascinerar.
    Jag diskuterar hellre onanifilmen (Arvikafestivalen) på livskunskapen än mössornas vara, Calle. Det upplever jag som mer meningsfullt, för mössorna känns bara trist. (Fast det förutsätter att man är klar med mössor och godis)
    Klädsel och utseende är inte skola, det är privatliv.

    Men man har inte ytterkläder på sig inomhus, vi tillåter inte det. Ytterkläder är i skåpen och måste man ha mössa, får man ha det på rasten, eller vantar eller vad det nu kan vara.
    Problemet med tant med hatt som du tar upp, torde vara ett problem som går ur tiden… vilka tanter har hatt på sig mer än i kyrkan och knappt där heller…

    Någonstans här i diskussionen känns det också lite sorgligt att du är så bestämd, jag kan inte förklara, men det är skrivet mellan raderna…du vill vinna diskussionen och den kan inte vinnas…

    Och Överheten…den tillhör du som baron Rehbinder själv… vilket betyder att du krigar mot den 1000-åriga traditionen som du själv representerar. Man kan vända på allt hursomhelst hur man vill.

    Indra ska naturligtvis om hon tycker att mössa på är superviktigt fortsätta sin kamp, men den tjejen skulle säkerligen kunna ”irritera”😉 sina lärare på ett annat sätt. Jag tänker skoltidning, utforming av elevens valdagar, avslutningar och inbjudna gäster. Då förändrar man det som är skola… och sånt är förbaskat kul att jobba med som lärare!


    • Ja, det börjar kännas lite tjatigt nu, men jag måste verkligen än en gång påpeka att den här konflikten naturligtvis INTE i grunden handlar om mössor.

      Det handlar om otydlighet och extremt dåliga argument från skolans ledning och lärarkår.

      Ska man ha förbudsregler över huvud taget, så ska de vara mycket väl motiverade. Annars kan reglerna göra mer skada än nytta. De kan t.ex. generera en avsaknad av respekt för regler.

      Och visst kan man säga att det är löjligt att ha en het konflikt om en huvudbonad, men då är det ju lärarnas ansvar att antingen motivera förbudet, eller skippa det – så kan man gå vidare till intressantare ämnen sen.

      Jag tycker vidare att det är väldigt konstigt att jag så ofta får kritik för att jag har bestämda uppfattningar om saker och ting. För det första stämmer det inte helt och hållet, eftersom jag är väldigt flexibel, på så sätt att jag alltid kan ändra mig – och gör det – om någon kan presentera goda argument för en alternativ ståndpunkt.
      Och jag fattar verkligen inte varför så många verkar tycka att det är bättre att vara vag, flummig och obestämd, snarare än tydlig, klar och koncis.

      Varför jag tar upp tanter med hatt är som en ren illustration av fenomenet att seder ständigt förändras. Ett tag skulle alla ha hatt, sen skulle ingen ha det. Och nu vill fler och fler ha det igen. Eller mössa.

      Baron och baron. Vi aristokrater förlorade våra privilegier för över 150 år sedan, så om jag skulle tillhöra någon överhet (vilket jag inte gör) så är det på egna meriter, inte av ärvda titlar. Och det är precis så det ska vara.

    • Simon B. Says:

      Lisa, när jag läser din kommentar och särskilt när du kallar Carl Johan för Calle, får jag en känsla av att du vill förminska honom och det gör att jag mår dåligt. Om du vill vara snäll mot mig och kanske andra läsare ber jag dig att fundera på hur du kan skriva trevligare och ”se” Carl Johan och Indra, istället för att som jag nu tolkar det ”se ner” på dem.

      Vidare, jag var med i elevrådet flera år inkl. på universitet. Varenda gång var det ett forum för att slicka uppåt för att få egna fördelar, utom möjligtvis på universitetet där intelligenta lärare påpekade att det lätt urartar så som jag skrev.


      • Det är lugnt, Simon, jag heter både Calle och Carl Johan. Vanligen brukar jag presentera mig som Calle, och det är bara när jag vill vara lite mer formell som jag kallar mig Carl Johan.

        Ska jag vara skitjobbig så kan jag använda HELA mitt namn – Carl Johan Fredrik Wilhelm CLaesson Rehbinder. Men det går bra med Calle.

  12. Linda Says:

    Jag håller med om att det är pedagogiskt värdefullt att låta din dotter driva den här frågan som ligger henne varmt om hjärtat. Det visar också skolan hur viktigt det är att ge eleverna ordentliga förklaringar till regler.

    När det gäller frågan i sig tycker jag att läraren gör rätt i som förbjuder mössor inomhus. Skolan ska förbereda eleven för arbetslivet som även det är fyllt av klädkoder. På vissa arbetsplatser är mössa inomhus ok, på andra är det inte ok. På arbetsplatsen är det chefen som bestämmer vad som gäller. Chefen har ingen skyldighet att komma med en massa förklaringar och argument till varför man inte ska ha mössa inomhus på just den här arbetsplatsen. (Så länge regeln inte är diskriminerande förstås.) I klassrummet är det läraren som är chef.

    I arbetslivet finns det inte alltid möjlighet att utrycka sin personliga stil genom att använda vilka kläder och smycken man vill. Läraren speglar detta på ett bra sätt tycker jag. Sedan kan man tycka att detta är fel. Att alla sorters kläder borde vara gångbara i alla situationer. Det är möjligt att arbetslivet är på väg åt det hållet, men då vi inte är där än vore det fel av läraren att lura i eleverna att så är fallet.


    • Hej Linda!

      Det hela handlar ju egentligen inte om mössor, utan om principen att ska man ha ett förbud över huvud taget, så måste det vara väl motiverat – och det har lärarna i skolan inte lyckats särskilt bra med.

      Sen ÄR det faktiskt inte samma sak med skolan som med arbetslivet. Barnen är tvungna att gå i skolan, och kan inte välja, på det sätt som vi kan som vuxna.

      Om jag inte vill ha slips, så kan jag alltid undvika de arbetsplatser som har slipstvång. Och det är då min egen prioritering.

      I skolan är man som elev fortfarande privatperson på ett helt annat sätt än man kan vara på många arbetsplatser, och man är faktiskt inte en avlönad anställd, så det går inte att ställa samma slags krav på en elev som på en anställd.

      Dessutom finns det en intressant twist på den här frågan, och det är just religiösa huvudbonader. Om det ska vara tillåtet med slöja, kippa eller turban, så måste man tillåta andra huvudbonader också. Det finns inga rationella skäl till att särbehandla religiöst motiverade plagg.

      Vad gäller yrkesanpassning, så kan man enkelt introducera eleverna till det genom att de t.ex. måste ha en skyddsrock i kemisalen och skyddsmössa i slöjdsalen, och liknande. Och när man kommer upp i åttan får man ju PRAO:a, och då får man också pröva på att jobba på något ställe som kanske har särskilda kläder.

  13. intefanny Says:

    Ja, när min skola hävde mössförbudet var problemet som bortblåst; ingen var intresserad av att bära mössa. Ett utmärkt exempel på en regel som uppmanar till regelbrott.


    • En grundläggande princip som alltid borde finnas med när man uppfinner regler, är att så fort man introducerar ett förbud, så måste det motiveras mycket väl. Annars skapar man misstro mot regler och därmed en god grogrund för upproriskhet och regelbrott.

      Och i samma stund som en regel inte kan motiveras, så ska den avskaffas.


  14. […] 6, 2009 · Kommentera Jag läste i Rehbinders blogg om hans dotters kamp om att få bära mössa i skolan vilket får mig att tänka på min egen […]

  15. farmorgun Says:

    Varför göra detta till ett ordningsproblem, när det egentligen handlar om en lärande situation, då skolans vuxna har möjlighet att tala om tolerans i förhållande till individers personliga tycke och smak fram till den gräns där omgivningen kan ta anstöt. Många i vårt samhälle, både ungdomar och vuxna, borde ta varje tillfälle i akt att träna upp sin förmåga att stå ut med sådant som de ogillar. Och som Gunnar Ekelöf uttryckte det ”utan stränder inget hav”, men jag kan inte se att mössa eller inte mössa är av den digniteten.


    • Eller så vänder man på det. Utan hav, inga stränder.

      Ja, det handlar naturligtvis om tolerans, och en mössa kan knappast väcka särskilt mycket anstöt, eller störa undervisningen – om den inte har blinkande lampor och klockspel inbyggt…

  16. Stig Arvas Says:

    Förr var den allmänna skolan till för att bl a uppfostra barn när föräldrarna inte klarade av det själva.
    Om man nu inte kan ge sina barn de enkla etikettsregler som finns i samhället som hjälp på vägen låt då våra utmärkta lärare sköta det eftersom de kan. Dessutom behöver då inte alla andra barn bli störda. Behåll gärna skor och mössor på hemma ät med kniven om ni vill men låt övriga barn ta del av vanlig hyfs


    • Haha, Stig, den var riktigt rolig! Välkommen till 2000-talet!

      Jag hoppas att det inte känns alltför främmande jämfört med det 1800-tal du är van vid.

      Det där med ”vanlig hyfs” gäller numera åt båda hållen. Om lärare inte kan respektera eleverna, så finns det absolut ingen anledning för eleverna att respektera läraren.

      Och de ”enkla etikettsregler som finns i samhället” som du refererar till, är ju också högst godtyckliga, varierade och subjektiva.
      Det finns inga allomfattande absoluta etikettsregler någonstans, och har aldrig funnits.

  17. Simon B. Says:

    Tänk vad hemst att vara barn eller ungdom i en värld där vuxna hittar på till synes godtyckliga regler och tvingar dig att lyda, utan att höra (=respektera) dig när du frågar varför.

    @ Terra
    > 1. ”bara för att de du talar med [har lytt utan att tänka själva och] inte kan motivera [regeln], betyder det inte att det inte finns någon som kan motivera [regeln]”

    Ja det har ingen motsagt.

    > 2 Analysera vad konsekvensen av ett trots för trotsandets skull leder till.

    Ja det gjordes ju en analys i artikeln?

    > Finns det något som blir bättre av att man gör revolution mot allt? Nej.
    Igen, ingen har motsagt detta utan tvärt om håller artikeln med dig här.

    >Kort sagt: Det är win-win att gå med på dogmer ibland.
    Tack för ”ibland”. Indra tycker att ingen-mössa-i-skolan-dogmen är fel, eller åtminstone hittills obegriplig. Ingen vill väl förbjuda den åsikten? Är det olagligt att hålla en personlig demonstration inom skolans väggar? I så fall kan Terra eller skolan försöka påpeka detta.

    Från artikeln tolkar jag att Carl Johan främst stödjer att barn inte ska indoktrineras i att lyda blint, samt att släktskapet spelar in. Det känns som mössa-på-huvudet är ett väldigt snällt sätt att demonstrera. Alternativet kunde kanske vara att ha hemundervisning tills dess att lagligheten i mössa-på-huvudet utretts?

    Jag har sett lärare som tillåter mössa, och de brukar vara de som respekterats mer. Fast det handlade nog om att dessa pratade om sitt ämne istället för att hålla på med revirstrider. Någon lärare vände på frågan, men lyssnade på eleven, och den lilla stunden av att respektera att eleven kunde ha en egen åsikt gjorde underverk.

    >Således applicerar man det då på klassrummet där läraren är chef och eleverna ju trots allt är gäster.

    Här är du mera ensam i din åsikt. Jag, Carl Johan och kanske fler hävdar i texterna ovan att lärarna är till för eleverna, alltså tvärt om mot ditt förslag om gäster.

    Eleverna lär sig bäst om lärarna ser eleverna och väcker engagemang.
    Idag gäller att många elever endast ”sitter av tiden” på gymnasiet för att få studiebidraget, enligt kompisar och gymnasielärare som pratat om detta.
    Det kanske syns i närvaro-statistiken hur många elever som ligger precis över gränsen för att få studiebidrag. Det finns en stor grupp med behov som gästande-elever-skolorna inte tar hänsyn till. Respekt fungerar bara om det går åt två håll. Annars får order bytas till tex rädsla eller underkastelse.

  18. farmorgun Says:

    1976 var det långt hår på en grabb, som väckte anstöt. Efter lärares klagomål till klassföreståndaren, som tog upp saken vid ett föräldrasamtal, kunde jag informera honom om att saken redan varit uppe till prövning mellan oss och morfar/mormor. Sedan dess fanns en överenskommelse att så länge sonens hår var rent och välskött, bestämde han själv hårets längd. En överenskommelse som jag hoppades även kunde gälla i skolan. Och si – det fungerade. Det visade sig sedan vara en av lärarna, som uttryckligen tyckte illa om att han ”genom att böja huvudet framåt kunde gömma sig bakom en hårgardin”. Något som han förklarade var absolut nödvändigt för att inte skulle riskera att göra sig olycklig på den människan. Ibland undrar jag om en del lärare har så litet makt över sina egna liv att de blir provocerade av elever, som de inte kan domdera över.


    • 1976? Då var jag 14 år, och såvitt jag minns det var ALLA långhåriga då. Till och med politiker, med polisonger och tjocka glasögonbågar. Bruna kostymer med utsvängda byxben och stora kavajslag.

      Det måste ha varit en extremt gammaldags lärare…


  19. Klockrent inlägg! Det borde vara obligatorisk läsning för lärarstudenter samt landets elever.🙂 Den här passagen var guld värd:

    ”Jag har lärt mina barn att om någon påstår att man måste följa en viss regel, om något är förbjudet, så ska man alltid ta reda på varför. Man måste ifrågasätta. Först och främst för att det kan leda till en djupare förståelse för varje enskild situation, men också för helheten.”

  20. Indra Says:

    Nu måste du ju nästan lägga upp mitt och Caspians fina brev till ledningsgruppen🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: