Exhibitionistiskt kärlekspar sökes!
Jag har fått i uppdrag att göra en film, och behöver tre skådisar/aktörer. Ett någorlunda ungt par (ca 20-30), samt en medelålders person som ska spela läkare (man eller kvinna). Det är i all enkelhet en pedagogisk instruktionsfilm i hur man använder ett visst sexhjälpmedel för män, i syfte att motverka prematur ejakulation (för tidig utlösning). Produkten som ska säljas är en kombination av detta hjälpmedel och en instruktions-DVD.
Som gammal teaterräv står jag för manus, regi och produktion, och så jobbar jag ihop med ett par professionella dokumentärfilmare, så ambitionen är självfallet att det ska bli hög seriös nivå på filmen i fråga. Det ingår naturligtvis i budgeten att alla som medverkar ska få ett gage. Detta är ingen flamsig amatörproduktion – vi vill att nivån på slutresultatet ska vara hög. Därför premierar vi hyfsade skådespelartalanger framför allt.
Det finns ett färdigt grundmanus, och snart finns en budget. Vi bör snart arrangera någon slags provfilmning. Så hör av er redan nu, om ni är intresserade. Vi behöver alltså ett par som naturligtvis inte måste vara ett kärlekspar i verkligheten, men som kan agera som ett kärlekspar. Det betyder att även du som är singel kan söka en roll – dock inebär det förstås att du måste kunna agera intimt med en partner, som om ni faktiskt vore ett kärlekspar. Det kommer att bli vissa intima och erotiska scener, och du som vill vara med bör inte vara rädd för att vara naken framför en kamera.
Detta är alltså INTE en porrfilm. Det är en instruktionsfilm (ska i praktiken gå att sälja på Apoteket). Dock vill vi göra filmen så snygg, rolig, sexig och inspirerande som möjligt, samtidigt som den är pedagogisk och informativ. Alltså är det inte kukstorlek eller graden av exhibitionism som är avgörande meriter för medverkan, utan att du har en karaktär som passar för din roll, och att du funkar som skådis.
Skicka mig ett e-brev om du är intresserad:
calle@rehbinder.se
Skriv gärna någon rad om varför du tror att just du skulle vilja vara med i vår film, samt om du har någon merit, någon erfarenhet av medverkan i film.
Etiketter: prematur ejakulation, Sex, sex & samlevnad, sexhjälpmedel, Sexleksak, sexproblem, sexualundervisning, sexualupplysning
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
2/09, 2009 den 12:04 f m
En liten stilla undran bara: varför måste kärleksparet vara ”någorlunda ungt, 20-30 år” ?!
2/09, 2009 den 9:26 e m
För att de ska vara det, helt enkelt.
Tanken är att gestalta ett par som är mer oerfarna, som behöver hjälp med ett problem.
Det går lättare att hålla en mer lekfull stil med yngre personer också. Fast jag håller mig hellre närmare 30 än 20.
Vi har kanske en tjej redan, och då behöver vi en bra skådis som kan spela mannen. Det måste alltså inte vara ett fast par. Jag tänkte bara att det kanske skulle vara enklare att spela intima scener så, men det beror ju också på hur duktiga skådisar man har, hur öppna de är och så.
2/09, 2009 den 11:02 e m
För att leka djävulens advokat här, och det speciellt då du verkar stå för att kärleken inte har nån ålder:
Varför ska paret vara i en speciell ålder och då i samma ålder båda två?
Om det är ”oerfarenhet” som ska gestaltas–varför har då åldern med saken att göra?
Nu vet jag inte direkt vad det är som du ska gestalta–men är det inte lite väl stereotypt att två personer i samma ålder (hellre närmare 30 än 20) är vad du söker?
Speciellt då när man kollar på vilka ”tags” du valt till detta inlägg…
2/09, 2009 den 11:47 e m
Om man ska berätta en historia, och har ett speciellt dramaturgiskt syfte med en viss historia, så måste man anpassa allt i sin berättelse till det budskap man vill ha fram.
Jag har en mängd olika budskap som jag vill förmedla, men detta är ett beställningsjobb, och kunden vill ha en alldeles särskild historia berättad, och då anpassar jag mig till det. Det är dessutom inte särskilt smart att försöka korvstoppa in en hel drös med budskap i en och samma berättelse. Jag kan det där med dramaturgi, och jag kan det där med gestaltning, så du bör nog bara luta dig tillbaka och vänta på resultatet innan du gör någon bedömning av projektet.
Det finns flera budskap i denna film, som mer eller mindre subtilt förmedlas, och därför måste man ställa specifika krav på såväl manus som ljus och kameravinklar, samt exakt vilka repliker som ska sägas, vilka tonfall, sinnesstämningar, samt naturligtvis karaktärerna på skådespelarna.
Små, små nyansskillnader kan göra väldigt stor skillnad i den färdiga filmen.
När Franco Zeffirelli gjorde sin version av Romeo och Julia 1968 gjorde han en grej av att skådespelarna hade nästan samma ålder som karaktärerna i pjäsen – snart 13 och 16. Ålder, eller snarare intrycket av ålder, har betydelse för innehållet/budskapet i en berättelse. Allt har betydelse.
Det är för övrigt rätt märkligt att någon kan ha synpunkter på en film de inte har sett, och egentligen inte ens vet exakt vad den ska handla om, eller vad de olika subtila budskapen är i berättelsen.
Lite för tidig utlösning, kanske?
🙂
2/09, 2009 den 9:49 e m
Är det Sandra det då eller?
Kul grabben!
2/09, 2009 den 10:04 e m
Jag vill faktiskt inte kommentera privata grejer på bloggen. Dessutom menar jag vad jag skrev på Facebook, att inga roller är satta än. Vi har två personer som eventuellt kan passa i ett par av rollerna (den ena är läkaren), men inget är bestämt. Vi är fortfarande i läget att kunden ska godkänna vår budget – det är alltså inte säkert att det blir något alls.
3/09, 2009 den 12:52 f m
svar på CRJs svar till mig:
Vad är ditt problem? Jag skrev att jag iklädde mig djävulens advokats kläder–varför ikläder du dig arrogansens mantel då?
Mina frågor var ärliga och nyfikna och inte på minsta sätt (för)dömande och faktiskt så undrade jag ju just vad filmen ska handla om så varför i helvete hoppar du upp på din höga häst och försöker bitchslappa med insinuationer om för tidig utlösning som om du är alfahannen som alltid sprutar starkt och jag är nån slags zätahanne som inte ens har den minsta personliga koll på vad en utlösning är? (vilket jag iofs inte har eftersom jag är kvinna)
Snälla rara Calle! Jag ifrågasatte inte din film. Iaf inte på så vis att jag hade synpunkter på den som nån slags extra neagtivt kritisk kritiker–mina frågor var helt ärligt menade. Och framför allt ställda av ren nyfikenhet i betydelsen ”Vad är din film menad att handla om?”.
Fy fan vad trött jag blir på dig ibland. Du skriver om och om igen om hur du anser att alla människor har samma värde och att man ska bemöta andra med respekt och öppenhet, men om och om igen så är du jävligt snabb på att döma folk och klart och tydligt visa att du innerst inne anser dig vara förmer än andra…
Men okej. Jag har fattat budskapet nu. Calle vet bäst och alla andra ska hålla käften. Är de dumma nog att nyfiket ställa en fråga så är det självklart för att de antingen är dumma i huvudet eller för att de inte är män nog att kontroller sin utlösning. Typ.
3/09, 2009 den 1:35 f m
Men hallå – om du ikläder dig rollen av djävulens advokat, så får du väl finna dig i att bli bemött just så – som djävulens advokat. Eller?
Om du har ärliga och nyfikna frågor så får du gärna ställa dem, och jag kan göra mitt bästa för att svara dem (vilket jag också gjorde).
Men om du medvetet bitchar med mig verkar det väl lite fånigt att du tar åt dig så förfärligt för att jag bitchar tillbaka?
Det där med för tidig utlösning var ett ordskämt som refererade till å ena sidan för tidiga slutsatser, förutfattade meningar, å andra sidan temat för filmen. Det var inte min avsikt att antyda att du rent fysiskt skulle ha sådana problem.
Vill du leka djävulens advokat får du vara beredd på att möta djävulen själv…
3/09, 2009 den 11:57 f m
Du har rätt i allt du säger–med ett undatag: Jag bitchade inte.
Du kan gärna läsa min första kommetar en gång till och peka på vad i den som är ”bitchning”.
3/09, 2009 den 12:06 e m
O.K., det är väl en tolkning vad man lägger i ordet ”bitcha”, men i och med att du inledde ditt svar med att utnämna dig till djävulens advokat, så läste jag naturligtvis allt du skrev ur den synvinkeln, och du antydde ju faktiskt att jag skulle vara stereotyp i mitt val av skådisar, vilket jag som känslig konstnär och självupptagen regissörssjäl definitivt måste tolka som påhopp, eller ”bitchande”.
Det fattar du väl…?
3/09, 2009 den 1:28 f m
Tjoho, de sista två inläggen (och särskilt det senaste av nef) var den klart roligaste replikväxling jag sett på ett internetforum på många år! Fortsätt så, och det kunde bli en succe på film! Standing ovations!
(ja, jag menar allvar, ingen sarkasm).
3/09, 2009 den 1:38 f m
Ja, det är möjligt – en melodram, kanske en musikal. Många pukor och trumpeter!
3/09, 2009 den 12:46 e m
@CJR
Uppenbarligen så tolkar vi inte heller begreppet ”djävulens advokat” lika.
Syftet för mig att inleda med att tala om att jag leker djävulens advokat är inget annat än att redan från början klargöra att de frågor och argument som jag framställer inte nödvändigtvis är något som jag egentligen ställer mig bakom men ändå är något som skulle vara kul att få veta svaret på.
Det är helt enkelt ett sätt att säga till den jag tilltalar att inte ta allt på blodigt allvar för det sista jag gör är att attackera så det går alldeles utmärkt att svara utan att fälla ut alla taggar. 🙂
3/09, 2009 den 12:58 e m
Jo, jag vet vad ”djävulens advokat” betyder, och eftersom du väljer just att argumentera på ett sätt som du förväntar dig att jag inte ska ta på så blodigt allvar, så svarade jag på ett sätt som jag utgick från att du inte heller skulle ta på så blodigt allvar.
Riskerna med ironi, skämtsamheter och subtila undertoner i ren text (utan tonfall, kroppsspråk m.m.) är att de kan tas på allvar, och då kan det bli väldigt fel.
Vanligt Internetproblem.
3/09, 2009 den 1:25 e m
Ptja, nog tycker jag att du på blodigaste allvar gick in i försvarläge galore alltid.
Något som jag alltså försökte undvika att du skulle göra genom att tala om att jag lekte djävulens advokat. 😉
3/09, 2009 den 2:10 e m
Hihi, det här blev ganska skoj.
Du försöker avleda uppmärksamheten från att du missförstod mig, genom att påstå att jag missförstod dig.
Intressant projektionsteknik, rent retoriskt.
3/09, 2009 den 3:52 e m
Mycket intressant. Jag skulle ju faktiskt kunna säga exakt samma sak till dig. 😛
Men okej, du säger att jag missförstod dig i ditt svar på mitt inlägg som jag säger att du missförstod genom att gå in i försvarsläge. Innan jag sa något så var ingenting sagt oss emellan som kunde missförstås.
Du behöver liksom inte slå knut på dig själv i dina försök att ”vinna” en ickeexisterande tävling. Jag har ju redan gett dig rätt. Förutom i ditt påstående att jag bitchade då.
Dock så vidhåller jag att det är min uppfattning att du lite väl ofta sätter dig på höga hästar och debatterar lite väl mycket ”von oben”.
4/09, 2009 den 11:26 e m
Folk som känner mig personligen vet att jag är en obotlig retsticka, en provokatör med glimten i ögat.
Problemet med provokationer i text är att det är mycket svårare att få med det pliriga ögonkastet, den dubbeltydiga tonen, det skämtsamma leendet.
Så ibland kan det verka som blodigt allvar, det som egentligen är med retsam underton. Jag måste verkligen lära mig hur man skriver som en retsticka också, så att folk inte tror att jag menar det jag skriver på blodigt allvar – om det inte är blodigt allvar, alltså.
Och – vad är det för mening med att ha ett antal höga hästar i stallet, om man inte emellanåt sätter sig på dem?
🙂
(Arrogans är roligt! Få saker är så provocerande för folk i allmänhet!)
😀
4/09, 2009 den 11:46 e m
Ja, i denna värld är det falska egot det sista som överger oss! Arrogans och provokationer är som luften vi andas – livsuppehållande!
5/09, 2009 den 12:18 f m
Ja, det är definitivt upphetsande och stimulerande för sinnet. Man blir väldigt närvarande i nuet.
Personligen tycker jag att arrogans är vansinnigt roligt. Och det allra roligaste är att det verkligen funkar. Jäklar, vad man kan få fart på folk!
🙂