Brist på proportioner
Mer om Pirate Bay-domen – en webkompis till mig, Max Hobstig, har skrivit slagfärdigt om oproportionerliga straff för olika brott, och det var så bra att jag omedelbart måste citera honom här:
*******************************
De fyra åtalade bakom fildelningssajten The Pirate Bay fälldes i dag av Stockholms Tingsrätt. Alla fyra dömdes till var sitt år i fängelse samt att tillsammans betala ett skadestånd på drygt 30.000.000 kronor.
Om man tittar på några andra domar kan man jämföra olika skadestånd och sedan ta sig en funderare på var i helvete proportionerna finns? Mijailovic fick livstids fängelse för mordet på Anna Lindh samt ett skadestånd på 150.000 kronor till Anna Lindhs familj. När det gäller mordet på den lilla flickan Engla Höglund fick mamman bara 75.000 kronor och pappan fick ännu mindre, bara 50.000. Göta hovrätt sänkte i ett annat mål skadeståndet till en 14-åriga flicka som blivit våldtagen av mördaren som just dränkt hennes mamma i badkaret. Efter att ha jämfört med tidigare domar sänkte hovrätten beloppet från 600.000 kr till 500.000 kr. Hovrätten ansåg inte att flickan våldtagits tillräckligt länge och tillräckligt hårdhänt för att motivera det högre beloppet.
Kan man sammanfatta svensk rättsskipning på följande sätt? – Den grova förbrytelse som The Pirate Bay dömts för idag har samma straffvärde som 30 dränkta morsor och 30 våldtagna småtjejer eller om man så behagar till 200 svenska utrikesministrar. Man kan naturligtvis konvertera dagens dom mot Pirate Bay med 250 små Engla Höglund.
*******************************
Naturligtvis kan man hävda att dessa våldsbrottslingar fick längre fängelsestraff, men det är också ett välkänt faktum att ekonomisk brottslighet ofta straffas mycket hårdare än våldsbrott, och eftersom Pirate Bay påstås ha lurat mediabranschen på pengar, så ska de straffas hårt. Men allvarligt talat – är detta rimligt? Jag bara frågar. Även om de skulle ha varit skyldiga?
Rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009!
Läs mer på Piratpartiets egen hemsida: www.piratpartiet.se
Etiketter: Max Hobstig, Piratpartiet, proportioner, skadestånd, Stockholms Tingsrätt, The Pirate Bay, TPB
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
21/04, 2009 den 8:28 f m
Tjena Calle!
Har du sett detta härliga tilltag?
http://www.selig.se/2009/04/17/jag-anmaler-sr-for-medhjalp-till-upphovsrattsintrang/
21/04, 2009 den 9:00 f m
Hej Marcus! Ja, det är ett riktigt roligt tilltag. Och det kommer att bli fler satirer och elaka kommentarer om denna dom, med tanke på hur absurd den är, och vilka konsekvenser den har för vårt korrupta rättssystem. Förhoppningsvis leder denna dom till en uppfräschning av rättssystemet, och framför allt – att piratpartiet kommer in i EU 2009, och i Riksdagen 2010.
Hej Yamiko! Ja, och vi har sett det förr. Storfinansen är värd mer för staten än den enskilde medborgaren, och därför kommer vi alltid i andra, tredje eller sjunde hand. Därför är jag libertarian, och tror på en svag stat med starka individer, och starka mindre celler med människor som är självägande, självstyrande och med full makt över sina egna liv.
21/04, 2009 den 8:44 f m
Det är ju minst sagt förjävligt att människors liv ses som mindre värda än storföretagens ekonomi. T_T
21/04, 2009 den 9:00 f m
I domen står:
“Rätten till denna ersättning är alltså inte beroende av att det visas att målsägandebolagen lidit någon faktisk skada och att det olovliga förfogandet därmed orsakat skada.”
Om det resonemanget stämmer, så kanske det är lagarna som behöver ses över, så att skadestånd motsvarar faktisk skada – i varje fall när det gäller så här omfattande skadestånd.
21/04, 2009 den 9:18 f m
Nej, jag känner mig otroligt kränkt av din antydan, och kräver att du betalar 15 miljoner i skadestånd. NU!
21/04, 2009 den 12:09 e m
Proportionerna är heltokiga även om jag förstår att det är skillnad på ersättning om ett brott medför ekonomisk skada eller inte. Tanken är väl (inte i TPB-domen tydligen) att man ska få ersättning för den ekonomiska skada man lidit.
Ett mord går ja aldrig att ”prissätta” rätt hur man ens skulle försöka…
21/04, 2009 den 12:24 e m
Nej, det är sant, och kanske man inte borde jämföra på det sättet egentligen. Men å andra sidan – varför inte?
Det blir ju ofrånkomligen en filosofisk fråga. Hur värderar man en människa, och hur värderar man en tänkt ekonomisk förlust? Man kan ju inte ersätta en död människa, men man kan till en viss grad ersätta ekonomiska förluster.
21/04, 2009 den 12:27 e m
Precis som connyt är inne på så är det skillnad på skadestånd beroende på vilket brott som begåtts, och när det gäller just ekonomisk brottslighet så är skadeståndet något som ska kompensera ett mätbart ekonomiskt bortfall. Det är _där_ jag tycker att det brister i TPB-domen – hur kan man mäta det ekonomiska bortfallet när man inte ens (såvitt jag förstår) har bevisat det huvudbrott som killarna dömts för medhjälp till?
Vill man ha proportioner kan man ju istället fråga sig varför man får ett års fängelse för medhjälp till upphovsrättsbrott men fem månader för upprepade fall av kvinnomisshandel…
21/04, 2009 den 12:41 e m
Ja, Joshua, jag instämmer i din filosofiska fundering.
Jag fattar också rent teoretiskt varför man kan bli dömd till miljonbelopp i rättsfall som faktiskt handlar om pengar, men betydligt mindre när det handlar om kroppsskada och död.
Dock kan man ifrågasätta moralen i detta. Men det är som sagt en filososfisk fråga.
21/04, 2009 den 1:38 e m
Jo. Och det var någon som skrev, jag minns tyvärr inte vem men personen gav intryck av att vara juridiskt sakkunnig, att domen i sig håller juridiskt. Det är inte tingsrätten det är fel på, det är lagen, var slutsatsen. Själv har jag ingen aning om vari felet består, men det ÄR fel eftersom varenda fiber i nästan varje medborgares kropp säger det. Lag ska utgå från medborgarnas uppfattning om rätt och fel, det är det enda sättet att stifta lag som går att följa.
21/04, 2009 den 5:13 e m
Jag tycker på intet sätt att TPB-domen är vettig, men du blandar, som Josh redan antytt, äpplen och päron.
Skadeståndet är beräknat på vad målsäganden anses ha förlorat. Det har ingenting alls med kränkningsersättning att göra. Ett våldtäktsoffer får, låt oss säga 75 000 i kränkningsersättning, ett par tusen i sveda och värk för fysiska skador samt ekonomisk ersättning för förlorad arbetsinkomst, sönderrivna kläder etc. Det är liksom sällan ett våldtäktsoffer ens yrkar på miljonskadestånd för ekonomisk ersättning. En klottrare, däremot, får nog betala en hiskelig massa, men det är ingen som hävdat att klotter skulle vara värre än våldtäkt – det handlar bara om att reparera de ekonomiska skadorna.
Jag har inte läst domen så jag kan inte avgöra hur man har räknat fram skadeståndet här, och det kan mycket väl vara åt helvete, men jag tycker att man skjuter sig själv i foten med sådana här jämförelser.
Men som sagt, att lagen ser ut som den gör kan ju vara förjävligt i alla fall 🙂
//Juristjäveln
27/04, 2009 den 11:59 e m
Ja, visst är det päron och äpplen – jag bara skriver och citerar, och utgår från en rent känslomässig uppfattning om lag och rätt, och detta är inte rätt, kan inte vara rätt, får inte vara rätt.
Lagen måste ändras.
23/04, 2009 den 10:16 e m
Storleken på skadeståndet har ju beräknats efter hur målsägarna har ställt sina krav. Nu fick de ju c:a 1/4 av vad de begärde.
Nu är det ju en sak som jag nästan inte sett någon påpeka i den här debatten är att deras anspråk ju naturligtvis är helt uppåt väggarna! De har ungefär beräknat hur många nedladdningar som gjorts och sen hävdar de att varje nedladdning är en missad försäljning, och inget kan vara mer felaktigt!
Det är endast en liten del av alla de nedladdningar som gjorts som skulle ha varit en försäljning om inte olaglig nedladdning hade varit möjlig. En hel del av dessa hade då ersatts med kopiering av någon kompis´ lagligen införskaffade exemplar, och andra hade aldrig skett, eftersom tillfället gör tjuven, och ett flertal är säkert nedladdade flera ggr av samma person eftersom det kanske var enklare att hämta låten igen via TPB istf att flytta från en annan dator eller mediaspelare osv.
Dessutom är det så att flera forskare hävdar att de som tankar ner mest via olagliga kanaler är också de som köper mest.
Ytterligare en vinkel: Vilket är det mjukvaruföretag som drabbats mest av olaglig kopiering av sina programvaror? Jo, Microsoft! Vilket företag har sålt mest av sina produkter? Just det! Microsoft!
Hur hänger då det ihop? Jo, när slaget om marknaden ännu inte var avgjort så var Microsofts operativsystem DOS och de tidiga versionerna av Windows verkligen inte bäst i klassen, men de var helt utan kopieringsskydd.
Andra och bättre operativsystem som Macintoschens, Atarins och Amigans och SUN:s hade ett automatiskt kopieringsskydd eftersom det bara gick att köra på deras egen hårdvara. Men till PC:n fanns konkurrerande OS, som t.ex. IBM DOS. Men IBM slogs hårt för att skydda sig mot piratkopiering.
Varför vann då MS slaget? Jo, eftersom alla ungdomar fritt kunde använda sig av olagliga gratiskopior av DOS hemma så var de vana vid det när de började jobba så tog de med sig sina vanor till arbetsplatsen och när de fick lov att göra val av mjukvara så valde de det som de var vana vid: MS!
Och nu var det naturligtvis inte fråga om olagliga kopior, utan nu betalade de, och MS blev feta! Den olagliga kopieringen var alltså den bästa och billigaste marknadsföringen!
Jag är övertygad om att det fungerar på samma sätt med musikindustrin!
28/04, 2009 den 12:04 f m
En annan klassiker i sammanhanget programvaror är ju Quark XPress, som var den bästa och mest populära programvaran för grafisk formgivning, layout m.m. på 1990-talet. Men Quark ägnade väldigt mycket tid åt att krångla till det för sina kunder, med allehanda kopieringsskydd, specialdesignade donglar mellan tangentbord och dator och annat trassel, vilket förstås innebar att så fort det fanns ett hyggligt alternativ utan alla dessa kopieringsskydd och krånbgel, så gick folk över till det i stället. Nu kör alla Adobe InDesign, och ingen minns knappt Quark XPress, utom möjligen med en viss nostalgi, kombinerat med irritation.
Adobe Photoshop är för övrigt också ett bra exempel på program som har kopierats till vansinne, men som därigenom blivit världsledande standard för bildbehandlingsprogram.
29/04, 2009 den 4:39 e m
Ja, det finns ännu fler exempel. Jag har sysslat en hel del med musikprogram, notskrivning och sequenzers, och där hade många just donglar till en början, men alla som senare överlevde gjorde det bara för att de övergav kopieringsskyddet, eftersom det kom likvärdiga alternativ utan donglar.
10/05, 2009 den 9:46 f m
Det verkar som om din webkompis kommit i otakt med sitt parti.
Om inte ett mindre världskrig så i alla fall en tungt väpnad konflikt!
11/05, 2009 den 2:14 e m
connyt Says:
Ett mord går ja aldrig att “prissätta” rätt hur man ens skulle försöka…
Max Hobstig
Jag tror att det går att prissätta allt.
Det finns normerande rättsfall när det gäller mord.
Libyen betalade 23 miljarder kronor för Lockerbiegrejen. Det blir väl på en höft 80 miljoner för var och en av de 270 omkomna. Personligen tycker jag att 80 miljoner är en hyfsad princip för ett liv.
11/05, 2009 den 2:34 e m
Risken med väldigt högt satta (statliga) skadestånd är att det kan bli en kraftig uppgång i beställda mord.
23/05, 2009 den 10:27 f m
Jag har börjat fundera över om det över huvud taget går att finna en domare till Pirate bayrättegången som kan sägas vara ojävig…
Om du som läser inte har koll på alla turer i jävsfrågan så redovisas de kortfattat i den här artikeln:
http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article581832.ece
Frågan jag ställer mig är om inte en domare per definition är jävig i förhållande till förmodade brottslingar? För att kunna vara en bra domare och hänga med i utvecklingen så är det väl bra att de engagerar sig i fora där frågor kring t.ex. upphovsrättsfrågor diskuteras?
Tänk nu så här: Om domaren är aktiv i debatten i en förening där företrädare för upphovsrättsinnehavare är initiativtagare så ses det inte som så kontroversiellt förrän det kanske drivs till sin spets som det nu gjorts. Hade samme domare däremot varit med i t.ex. piratpartiet för att kunna diskutera med den sidan så hade det genast setts som att ta ställning.
Sen är det inte lika vanligt att människor som lobbar i gråzonen mellan laglig verksamhet och civil olydnad bildar intresseorganisationer som är öppna för insyn från allmänheten och möjligt för en lagens väktare att delta i.
Så, en domare bör alltså vara aktiv i samhällsdebatten och vara uppdaterad om hur den utvecklas men får inte engagera sig för djupt i någondera sidan. Är det ens möjligt?
Bara genom att vara domare har man ju tagit ställning för den sida som säger sig vara utsatta för ett brott. Kan man då vara ojävig?
24/05, 2009 den 5:32 e m
Nja, jag vågar nog säga att du har fel. En domare ska inte utgå från att den åtalade är skyldig till det brott han/hon åtalats för. En rättegång är ju faktiskt en process, i vilken eventuell skuld skall fastställas.
En domare som redan i början av en rättegång tar ställning för den sida som säger sig vara utsatt för ett brott är en dålig domare, och bör entledigas med omedelbar verkan.