Att sälja sin själ till djävulen

gardell_englund_myrdal

Hur mycket är ett anseende värt? 100.000:-? Det tycker uppenbarligen Mattias Gardell räcker för att fullkomligt förlora allt anseende, och många människors respekt – bland annat min. Jag har träffat Mattias Gardell flera gånger, och har gillat honom rätt skarpt (har ett par av hans böcker i bokhyllan), inte minst för att han är en religionsprofessor som dessutom är asatroende – eller ”asatrogen”, som han själv kallar det. Respekt. Men nu verkar han ha tappat huvudet alldeles.

Ett litterärt pris av synnerligen tvivelaktigt ursprung utdelades lördagen den 4 april i år, och Mattias Gardell blev den förste pristagaren. Priset kallas Leninpriset. Detta låter förstås fullkomligt barockt för en modern människa med någon som helst historisk bildning. Men det är tydligen inte ett dåligt aprilskämt. Så här gick det till:

Förra året bjöd riksnarren Jan Myrdal in ett par hundra gäster till en kombinerad 81-årsfödelsedagsfest och bröllop. Som en extra speciell begivenhet på nämnda fest, kungjorde den ståndaktige kommunisten och hotellägaren Lasse Diding också att man nu grundat ”Jan Myrdalsällskapet”, en klubb för vänsterromantiker som syftar till att hålla herr Myrdals skrifter levande och ständigt tillgängliga. Gulligt. Så långt är det väl bara klubben för inbördes beundran, och det kan jag inte ha några synpunkter på. Men det blir värre.

Jan Myrdalsällskapet har nämligen instiftat ett pris, ett litterärt pris för ”olydiga författare”, och detta kallas alltså Leninpriset. Att uppkalla ett litterärt pris efter en av världshistoriens vidrigaste tyranner och våldsverkare (vad sägs om Hitlerpriset, eller Mao Ze Dong-priset?) är förstås inte särskilt överraskande, tyvärr, när det handlar om Jan Myrdal och hans anhang av historierevisionister och diktaturkramare, även om det förstås är ytterligt smaklöst, och ett hån mot alla de miljoner människor som fått lida av Lenins terrorvälde. Men det är än mer upprörande att Mattias Gardell, som jag trodde hade mer integritet än så, faktiskt har accepterat att ta emot detta pris, som första pristagare – och därmed ger han legitimitet åt denna bisarra tilldragelse.

dictators

Det hade varit så lätt att säga nej tack, att avstå från stålarna för att inte för evigt förknippas med Stalinromantiker och Pol Potkramare. Om någon sällsport fattig och eländig författare hade tackat ja, så hade jag förstått bakgrunden till korruptionen, men jag har svårt att tro att professor Gardell har så desperat brist i kassan, såvida han inte har dolda spelskulder eller något annat av liknande kaliber. Återstår då bara hypotesen att han faktiskt sympatiserar med detta djävulska anhang, vilket i mina ögon tyvärr svärtar professor Gardells rykte för all framtid.

En riktigt usel bortförklaring fick vi oss också till livs, då professor Gardell urskuldade sig med orden ”– Jag är frihetlig och misstänksam mot all form av auktoritär socialism. Men jag har tagit emot en medalj av kungen utan att vara rojalist, så då kan jag väl ta emot det här priset utan att vara leninist.” Uselt, Gardell, uselt. Kungen är ju knappast en massmördare med hundratusentals liv på sitt samvete, eller hur? Om Mattias Gardell hade sagt ”Nä, inte fan kan man ta emot ett Leninpris med hedern i behåll, men jag tar pengarna och springer, och sen kan de ta priset och stoppa upp i röven” – det hade jag åtminstone tyckt var lite skönt fräckt, lite trickster-busigt. Det hade jag kunnat respektera. Men att jamsa med lite snällt, och därmed ge legitimitet åt en extrem kommunistisk grupp som delar ut ett Leninpris, det är lågt. Riktigt lågt. Skäms, Gardell, skäms!

Professor Gardell är fåfäng, har jag hört flera säga, som en förklaring till detta grova misstag. Nå, det är nu mänskligt att vara fåfäng, och visst är han en anslående gestalt, med sitt perfekt friserade vita hår och skägg, sina fräcka skinnbrallor och kaxiga attityd (han är allt riktigt söt!), men jag kan inte klandra någon för fåfänga, med mindre än att jag då själv får stå med bar rumpa. För nog är även jag fåfäng, på mitt sätt, och visst älskar jag rampljus och beröm, uppmärksamhet och beundran. Jag erkänner. Jag blir lätt förförd av sådana frestelser.

Men jag hoppas att jag aldrig sjunker så lågt att jag låter mig frestas av stora pengasummor, så till den milda grad att jag förnedrar mig med att associeras med sådana idiotiska påfund som Jan Myrdalssälskapets Leninpris, hur mycket pengar det än innebar. Åtminstone skulle jag inte försöka spela ner det hela och försvara mig med plattityder. Ta pengarna och spring, om det går, men bocka och buga, ge legitimitet – fan heller. Jean-Paul Sartre tackade nej till Nobelpriset, och det var ju kaxigt. Men sen kom han efteråt och ville ha pengarna, och det fick han förstås inte. Man måste välja här i livet.

cambodian_massgrave

En underbar sågning av detta historielösa spektakel levereras av självaste Peter Englund på sin blogg, där han också nominerar Mattias Gardell till Pol Pot-priset. Helt underbart! Som pris utlovas en miljard mark i 1923 års penningvärde samt Anne Applebaums “Gulag – De sovjetiska lägrens historia”. Englund ger ett lysande exempel på att även en ständig sekreterare i Akademin kan vara kaxig, provokativ, raljant, satirisk och skarpt ställningstagande. Detta gillar jag skarpt. Naturligtvis finns det en hel del diktaturkramare som tycker att Peter Englund har gått för långt i sin sågning av professor Gardell, men det hör till. Om ingen säger emot, om ingen blir arg, har man inte tagit i tillräckligt hårt.

Jag har länge undrat över varför det kan vara O.K. att vurma för kommunismen, men inte för t.ex. nazismen. Att man t.o.m. kan ha ett mode, som är ”Bolshevik Chic”, med Che Guevara- och hammaren-och-skäran-t-shirts, ryska uniformsjackor, och en krog i Stockholm som heter KGB! Vad skulle hända om jag öppnade en krig som heter GESTAPO, med nasse-prylar och diktatur-estetik? Det skulle nog inte fungera så bra. Men KGB går som sagt alldeles utmärkt. Vad i helvete är skillnaden?

Summa sumarum: jag skulle gärna ta emot 100.000 och en ful pokal, eller nåt, särskilt med tanke på mina skatteskulder och mitt ”abonnemang” hos Kronofogden. Men inte för vad som helst. Att bli rövknullad och upphängd till allmän beskådan som diktaturkramare, det går faktiskt bortom min horisont. Antingen vet Gardell något jag inte vet, eller så gillar han faktiskt Lenin, eller så är han komplett dum i huvudet. De två senare är rätt nära varandra, så jag hoppas att det är det första alternativet. Men man vet ju inte…

tunn linje

Vissa citat och inspiration från en artikel på sajten Fokus.
Läs gärna också Peter Englunds sågning på sin blogg av hela spektaklet, och hans Pol Pot-pris. Briljant.
Hela spektaklet finns också omskrivet i DN.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Kultur, Litteratur, Politik

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

12 kommentarer på “Att sälja sin själ till djävulen”


  1. Skatteskuld? Kronofögderiet? Jag som trodde att du var en rik knös i den adliga öfverklassen… så är du egentligen bara en urfattig liberal!


  2. Jag är konstnär, Blogge, en fattig riddare med tjusig titel, men inga rikedomar och inget gods.

    Jag får leva på glamouren…


  3. Det skålar vi på, oss konstnärer emellan! Öh, fast jag har ingen titel.


  4. Åh, jag är så demokratisk, så jag kan faktiskt skåla med ofrälse också om det kniper.

  5. Anino Says:

    Jag är alltså inte den enda som får kärleksbrev av fogden! Jag är ingen konstnär som ni, men jag kan skåla!🙂


  6. Ja, skål på dig också, Anino!

    Och så hoppas vi att vi har karaktär nog att motstå frestelser av det slaget som Mattias Gardell uppenbarligen inte kunde motstå.

  7. Alex Says:

    Väldigt långt inlägg med mycket raljans väldigt lite innehåll. Jag har fortfarande inte förstått varför Mattias Gardell inte borde tagit emot Leninpriset, mer än att det inte är politiskt korrekt.

    Lenin är uppenbarligen 85 år efter sin död en oerhört kontroversiell figur som ingen riktigt klarar av att hålla distans till. Vad gör Lenin värre än ex. samtidiga statsmän som Friedrich Ebert eller David Lloyd George? Vad gör de röda värre än de vita? De senare representerade en exceptionellt värre terror under inbördeskriget. Skillnaden är att Lenin och de röda brukade våld för att största en förtryckande och orättfärdig samhällsordning medan de senare brukade våld för att bevara den. Lenin svartmålas (och det borgerliga förtrycket sopas under mattan) så att ingen idag ska få för sig att försöka igen.

    Men jag vill gärna se dig argumentera för varför just Lenin och bolsjevikerna skulle ha varit värre än resten av dåtidens politiska ledare.


    • Ja, det är en populär och förljugen retorik bland diktaturromantisk rödvinsvänster att jämföra Lenin med andra som missbrukade makt – men det förminskar ju inte Lenins missdåd.

      Och ja, de röda skapade en nyordning, men Lenins gärning var väl framför allt att rensa ut i de egna leden, och ur de rödas revolution skapa en fruktansvärt tyrannisk diktatur, i vilken hans brutale lärjunge Stalin kunde föra vidare Lenins verkliga arv – den moderna politiska terrorn.

      Friedrich Ebert hade ett rätt otacksamt jobb efter kriget, men under hans regeringstid skapades demokrati, med rösträtt för både kvinnor och män, och Weimarrepubliken växte fram, en oerhört intressant period i Tysklands historia rent kulturellt och humanistiskt. vad gäller David Lloyd George så vet jag inte särskilt mycket om honom. Jag var tvungen att Googla, och det jag fann var en liberal reformator, som införde sociala reformer som ålderspension och sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, ytterligare en demokrat med sociala ambitioner.

      Jag förstår inte på vilket sätt du kan jämföra den gamle tågrånaren, massmördaren och den totalt samvetslöse diktatorn Lenin med dessa andra politiska personer.
      Det visar på en relativism som är skrämmande.

      Kommunismen är på intet sätt, på någon punkt, ett endaste litet snäpp bättre än fascism eller nazism.
      Fascism ligger väl närmast, eftersom det är en militant socialism.

      Allt Stalin praktiserade var ett arv från Lenin.
      Att påstå att Lenin var den gode och Stalin den onde, är ett populärt skämt i Ryssland.

  8. Isadora Says:

    Undrar om kungen hade gjort sin röst hörd öht… vilket jag tvivlar på. Han besöker ju gärna diktaturer bara det är trevliga sportevenemang, och blir så gärna bjuden på middag av förtrycka folks härskare, så nä, den där med kungen tycker jag inte är relevant, alls.


    • Hej Isadora. Jag instämmer i din kritik mot kungen. Dock är han framför allt en maktlös stackars dumbom i dyra kostymer.
      Lenin var en alldeles äkta terrorist,
      Kungen är bara en liten snäll knähund som viftar på svansen och slickar diktatorers händer.

      Skillnad.

  9. Tee Says:

    http://www.piratnyheter.nu/

    Om detta är en okänd länk, håll till godo.

  10. Montahue Says:

    Myrdal är en mycket inteligent man som gärna vill tro att han är en rebell vid 81:års åler. Han saknar förmåga till empati vilket ju visat sig uppenbart genom årtionden. Allt han har är hans ideologiska intelektualiserade, man måste ju tycka synd om karl’n.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: