Strålande recension!
Jag känner mig liksom ödmjuk och stolt samtidigt – TantraBlog har fått en recension på en annan blogg, på Gyllene Gryningen. Den är lång, innehåller såväl ris som ros, och jag tar till mig både och. Övervägande är responsen dock oerhört positiv, och det glädjer mig mycket. Vidare rekommenderar recensenten flera specifika blogginlägg, och länkar till dem allihop. Otroligt ambitiöst.
Sincerus Renatus, upphovsmannen bakom bloggen Gyllene Gryningen, kritiserar mig för att jag ibland är ”fundamentalistisk anti-fundamentalist”, vilket onekligen är fyndigt, och möjligen inte helt osant. Jag håller dock inte med honom om att man hädar mot Gud om man gör något som kan upplevas som kränkande av diverse religiösa personer. Men det är ju förstås bara min åsikt. Jag erkänner villigt och glatt att jag är subjektiv, om än med en ambition att vara så objektiv jag kan.
Det är sällan man får så utförlig feedback på en blogg, men i det här fallet har t.o.m. någon skrivit och kommenterat bekräftande – ”Carl Johan Rehbinder är en oerhört fascinerande skribent. Även när jag inte håller med honom är han läsvärd. Det är hans stora styrka tror jag.” Jag sitter här och ler i mjugg, av tacksamhet för att jag uppenbarligen lyckas i några av mina föresatser – att både inspirera och ifrågasätta.
Läs gärna blogginlägget i sin helhet, på Gyllene Gryningen!
TantraBlog 
9/03, 2009 den 10:57 e m
Men det va ju et tag sedan. Det var så jag hittade hit. Tacka Gyllene Gryningen.
Jag gillar ditt sätt att uttrycka dig på. Öppet och ärligt. Och så känns det som att du väljer dina ord nogrant. Bra!
9/03, 2009 den 11:08 e m
Kul! Ja, det kanske var ett tag sen, men jag hade inte sett den recensionen förrän alldeles härom dagen.
Och ja, jag älskar ord, och väljer omsorgsfullt. 🙂
10/03, 2009 den 9:38 f m
Den här bloggens förtjänster är i mångt och mycket att den myndigförklarar läsaren. Det finns ett djup och ett engagemang här som sällan nås på annat håll. Dessutom så är det en av få bloggar där man kan läsa initierat och fördomsfritt om det heta ämnet sex, vilket väl torde intressera alla utom de mest bigotta, statsfeministiska och bokstavstroende religiösa.
10/03, 2009 den 10:22 f m
”Den här bloggens förtjänster är i mångt och mycket att den myndigförklarar läsaren. Det finns ett djup och ett engagemang här som sällan nås på annat håll. Dessutom så är det en av få bloggar där man kan läsa initierat och fördomsfritt om det heta ämnet sex, vilket väl torde intressera alla utom de mest bigotta, statsfeministiska och bokstavstroende religiösa.”
SothSayer – vilken femetta ❗ 🙄
10/03, 2009 den 11:10 f m
Tack, soothsayer – det var, som Boberg härovan skriver, en riktig fem-etta. Jag bugar mig i stoftet – men bara för att ta sats, och skriva något mer!
10/03, 2009 den 11:21 f m
TOTALT off-topic:
inte nog med att du dubbat en av björnbusarna i Ducktales – jag ser att du dubbat i Frankensteins Faster också?? Det var mitt favoritprogram när jag var liten, men jag var så pass liten att jag knappt minns något av den! Och den ser inte ut att gå att få tag på på nåt sätt. Vet du nåt om man kan få tag på den serien (på svenska) på nåt sätt?
10/03, 2009 den 11:55 f m
Ja, det är lika off-topic här som på Trollhare, där vi började den här dubbningsdiskussionen (liten passning till dem som undrar hur fan detta kom in HÄR!), men det är lugnt.
Ja, jag var med i Frankensteins faster. Idag minns jag inte ens vilken roll, och nej, jag har inte själv ens hälften, kanske inte ens en femtedel av allt jag har varit med i.
Något som är riktigt kult med den serien är ju att Viveca Lindfors är med i den. Min rollfigur hade några repliker mot Viveca Lindfors, och eftersom hon är svenska, så fick hon även dubba sin egen rollfigur. Tyvärr var vi i studion vid olika tillfällen, så jag träffade henne aldrig – men med lite god vilja kan jag säga att jag har spelat mot Viveca Lindfors. Och det är ju skoj.
10/03, 2009 den 12:19 e m
Spännande!
Men det är som dubbare alltså okej att ”göra om” replikerna, så länge betydelsen är densamma?
10/03, 2009 den 12:32 e m
Det beror väldigt mycket på omständigheterna. Jag kunde göra det när det var mer snabbdubbat, av mer industriell karaktär, eftersom kvaliteten var något lägre där, men om man dubbar Disney eller Pixar blir det förstås en helt annan sak. Sen måste ju replikerna passa ihop med andra repliker. Om någon annan säger något som reflekteras i min replik, kan jag ju inte bara göra om den hur jag vill.
10/03, 2009 den 12:38 e m
På tal om industriell karaktär – Ducktales dubbades ju i två omgångar. I den första omgången överanvändes verkligen frasen ”förstår du!”. ”Det är såHÄR förstår du”, och nån har klippt ihop typ 100 såna uttalanden på youtube, det är jättekul för översättaren framstår som SÅ fantasilös!
10/03, 2009 den 12:52 e m
Ja, du ska veta att det är en helt annan budget på den här typen av serier som går i hundratals avsnitt, än det är till de stora filmerna. När vi gjorde Smurfarna, till exempel, på Mediadubb, så var vi sex skådisar som gjorde alla roller, och på ett tretimmarspass skulle man helst lägga röster på minst fyra-fem episoder. Så det var inte mycket till finlir. Å andra sidan, om jag lärde mig karaktären ordentligt, röstlägen, rytm, fraseringar m.m., så kunde jag ibland sätta repliker på en gång, innan jag ens hade sett filmen en gång innan. Rutin, kallas det.
Men som sagt – ibland är volym överordnat kvalitet och originalitet, och så var fallet med en hel del av det jag var inblandad i. Det hindrade dock inte att vi som jobbade med det ibland kunde få till det riktigt bra ändå.
10/03, 2009 den 12:54 e m
Det finns en jätterolig episod där smurfarna kokar gröt ur en gryta som kan koka hur mycket som helst. Jag tror det är glasögonsmurfen som glömmer bort ramsan ”snälla gryta som gör gröt, sluta koka är du söt” som man ska använda när man inte vill ha mer gröt, utan istället säger han bara ”ja, du kan sluta koka nu!”. Byn svämmas över! Var det du? Gjorde du glasögonsmurfen? 🙂
10/03, 2009 den 4:08 e m
Nej, jag gjorde Muskelsmurfen, Natursmurfen, Tröttsmurfen och Jätten Klosso. Och en mängd andra tillfälliga roller.
Men serien har pågått i flera hundra avsnitt, och jag är bara med i ”bara” ca 100 avsnitt, så samma roller har förstås också spelats av andra skådespelare.
10/03, 2009 den 6:00 e m
Jag känner din röst bara som tjocka björnbusen, så jag vet inte hur du låter i andra roller? Många skådisar känner man ju igen för att de låter ungefär likadant jämt, men jag minns ingen smurf som lät som björnbusen Kräng.
10/03, 2009 den 6:26 e m
Nä, jag hade massor av olika roller, och jag kan göra helt olika röster, såpass att man aldrig kan tro att det är samma person som gör dem. Som sagt, när vi gjorde smurfarna var vi max sex skådisar som gjorde ALLA röster. Just björnbusen ligger ju väldigt högt, i falsett, och det var inte så ofta jag gjorde en sån röst. En röst jag gjorde väldigt mycket var robotstrutsen Scratch, i Gadget Junior.
10/03, 2009 den 10:59 e m
Lite OT nu, men är inte en 5-1:a ett nedsättande uttryck?
10/03, 2009 den 11:30 e m
Nej, femetta är en fullträff.
Jag var inte helt säker på varifrån det kommer (tänkte att det var en prickskytteterm), så jag Googlade på det, och hittade det – och jag hade rätt!
Här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Femetta
11/03, 2009 den 8:13 f m
Najs! Synd bara att de flesta inlägg var så långa så man inte orka läsa dem 🙂
Dock läste jag din recension.
12/03, 2009 den 12:55 f m
Jo, men man måste komma ihåg att mannen bakom den bloggen är en sån där västerländsk hermetisk mystiker, och då blir det gärna lite krångligt. 🙂
12/03, 2009 den 7:08 f m
Mystik är inte krångligt, så varför krångla till det?
12/03, 2009 den 10:04 f m
Ja, varför spela schack? Varför klättra i berg? Varför lösa korsord? Varför krångla till saker och ting?
För att det verkar ligga i människans natur att göra det.
12/03, 2009 den 10:10 f m
Eller så spelar man schack för att det är kul, likaså med bergsklättran osv. Ja i sanning är människan fantastiskt duktig på att krångla till saker. Mystik ska ju vara ett sätt, att ”avkrångla” saker. Varför då ta något krångligt, göra det lätt för att krångla till det, för att sedan ”avkrångla” det? Eller kanske en mer simpel väg behövs 😀
12/03, 2009 den 10:16 f m
”Mystik är inte krångligt, så varför krångla till det?”
Hur menar du då?
Mystik är för mig någonting bortanför det man med ord kan beskriva. Att då ändå försöka beskriva det med ord, blir krångligt.
12/03, 2009 den 10:21 f m
Ja precis Bengt. Sluta beskriva, sluta försök sätta ord på allt, så har man kommit en bit närmre att göra det mindre krångligt. Börja känn, börja förnim med känsla, mage eller what ever, men sluta försök sätta förnuftets tjocka finger på allt. Då blir det lätt. När man ska förklara, sätta ord, trasar man sönder det som är, o allt blir genast krångligt. ”Snön faller från himmelen, o varje snöflinga faller på sin rätta plats.” – Zen koan.
12/03, 2009 den 10:38 f m
Ja, nu blir jag lite förvirrad. 🙂
Sanningen är ju att ni båda har rätt, fast ur helt olika synvinklar.
Att beskriva något som är väldigt svårt att beskriva, kan bli krångligt. Och då kan man ju alltid säga ”så varför beskriva – bara känn dig fram”, vilket inte skulle vara särskilt praktiskt om det gällde en vägbeskrivning – vilket det på sätt och vis är.
Om jag har kommit till en viss insikt, och vill dela med mig av den, som den vänliga och generösa person jag är, så försöker jag att formulera den på ett begripligt sätt.
Men ibland kan det också finnas lite medvetet krångel med, t.ex. för att testa övertygelsen hos de jag kommunicerar med, eller för att hålla de oinvigda utanför (i ordensväsenden, t.ex.).
Hela min artikel ”Finns Gud?” är ett försök att i ord konkretisera det som egentligen inte går att fånga i ord. Som en karta. Kartan är inte verkligheten, den är en abstraktion av verkligheten. Men med hjälp av abstraktionen kan jag nå mitt mål i den fysiska verkligheten.
Ska det vara så svårt att förstå?
12/03, 2009 den 10:55 f m
Det är inte svårt o förstå. Bara det, att det finns olika former av att uttrycka mystiken, varav jag tillhör den, som anser ord förstör mer än att förklara. Ta tex när Buddha reste sig upp för att gå, o lärjungarna fråga vart han skulle, så svara den främsta, ”han ska gå”. Lättaste sättet att göra något, är bara att utföra det. När man sedan skall förklara den fysiologiska process som sker runt hela vandrandet, hur man reser sig, varför man reser sig, hur agerar hjärnan osv, ja då blir det krångel. När man är full, kan man inte ta emot mer, alltså måste man tömma sig, för att lära sig på nytt. För att ta liknelsen med zen koan o tékoppen. Det kanske låter krångligt, med att ”bara göra”, men det visar mer på hur krångliga andra är, som finner att ”bara göra” är svårt 🙂
Kanske beroende på vilken nivå man är på, vad vet jag..? Tex, av alla kabbalistiska sidor jag läst, som är så mycket tekniskt krångel, så är de mest autentiska kabbalistiska sidorna fåordiga, som beskriver kabbalan med 3 ord, ”älska din nästa”. Less words, more feeling – simplicity. Sen må jag vara dum sen 😉
12/03, 2009 den 2:04 e m
Återigen, det finns olika synsätt, olika metoder, olika attityder, olika tekniker, olika former, olika förklaringsmodeller – och ingen passar för alla.
Vi är olika, och vill gå olika vägar.
Några vill promenera rakt fram på den upplysta stigen, andra vill trassla sig fram i snåren, och somliga vill ingenstans, för de är nöjda där de är.
Det är alltså inte ens säkert att vi vill åt samma håll.
13/03, 2009 den 7:44 e m
Mycket intressant diskussion detta har utvecklat sig till. Jag finner det hermetiska arvet mycket intressant. Även Qabbalah. Det senare är i allra högsta grad en abstraktion av verkligheten. Kanske är det något som heller inte passar de flesta. Det har jag all förståelse för. Samt att vi alla måste vandra vår väg på olika sätt, likt Carl Johan illustrerar ovan.
Men jag tror det är viktigt att bygga broar av tolerans mellan människor av olika övertygelser. En iaktagelse jag har gjort är att ju mer autentisk en människa är i sin ‘andlighet’; oberoende karta och utgångspunkt, ju mindre fanatisk och fundamentalistisk blir hon. Eller så borde det vara i alla fall.
13/03, 2009 den 8:53 e m
”…Men jag tror det är viktigt att bygga broar av tolerans mellan människor av olika övertygelser. …>/em>
Mitt i prick ❗ – i mitt snart 68-årade livsperspektiv sett i vart fall.
PS. Ifall Du vill fördjupa Dig i vad jag menar med det i sak – sök då på ordet – boxar – här. DS.
14/03, 2009 den 4:46 f m
Jo, Robert, jag instämmer helt och fullt.
En andligt fullt förverkligad person tror jag är fullt tillfreds med allt, och accapterar allt som facetter på samma prisma. Då finns inget gott eller ont – allt bara ÄR.
19/03, 2009 den 12:49 e m
”…Då finns inget gott eller ont – allt bara ÄR.”
Så himla banalt enkelt = självklart ❗ – och lik förbannat så himla svårt att intellektuellt fullt ut inse/förstå = leva… 😥