Handlingsplan för Svenska Kyrkan

kyrka

Det är nu dags att skilja kyrkan från staten – på riktigt. Det som tidigare varit interna strider blossar nu upp i dagspressen. Först skriver nio biskopar i Svenska kyrkan i en artikel i DN att de vill att trossamfunden skall fråntas vigselrätten. Sen svarar några andra biskopar, också i en artikel i DN, att de inte alls tycker att det är en bra idé. Spännande.

De som vill avskaffa vigselrätten har insett att kyrkan kommer att fortsätta vara en lakej till staten så länge kyrkan har uppgifter som i praktiken hör till statens administration. Vill kyrkans män fortsätta att vara reaktionära homofober, så måste de skära av banden med staten, så att de kan få fortsätta med sina egenheter utan att behöva vänta på statens godkännande. Om banden kapas är kyrkan fri att utvecklas i den riktning man internt bestämmer.

De som vill behålla vigselrätten vill ha kvar staten som rullator. De ser behovet av en statlig sanktion som livsnödvändigt för att kunna upprätthålla kyrkans status som religiös auktoritet. De vill också att staten skall fortsätta vara en garant för medborgarnas rätt att ingå i kyrkans organisation. De ser inte att detta i sig är en oxymoron, en paradox. De tror inte att lika många kommer att gifta sig i kyrkan om man tar bort vigselrätten för religiösa samfund, och det har de förmodligen alldeles rätt i.

Men – det är inte statens uppgift att lösa kyrkans interna problem. Vilka problem som kyrkan än kan ha, i form av vikande medlemsantal, färre besökare på gudstjänster (om det nu är möjligt), färre som vill nyttja kyrkans tjänster (som t.ex. vigslar), så är det kyrkans problem – ingen annans.

Faktum är att en rejäl krasch, med konkurs och totalt strukturellt sammanbrott, kanske är det bästa som skulle kunna hända kyrkan. Då först måste man ta tag i det som är det grundläggande problemet med kyrkan – att det inte är en plats för andlighet, utan en byråkratisk institution. Kyrkan har under flera sekler primärt varit en maktfaktor och en socialt styrande funktion, underställd statsöverhuvudet, från gamle kung Gösta fram till nutid. Med en strukturell kollaps i ryggen skulle de kyrkliga tvingas omvärdera syftet med kyrkan som institution, och det tror jag är mycket bra.

Kyrkan måste anpassa sig till nutiden, och inse att det enda rättvisa är att kyrkan tvingas existera på samma villkor som andra samfund. Vanliga medlemsavgifter, inget allmänt tionde, inga statliga privilegier, inga gräddfiler. Inga skolavslutningar, inga statssanktionerade evenemang, inget understöd. Bara egna ben. Det vore på tiden.

Det här är mitt förslag till handlingsplan för Svenska Kyrkan:

  • Avskaffa kyrkoskatten – helt och hållet. Kyrkan ska ha samma villkor som alla andra föreningar och organisationer, och får leva på insamlade medlemsavgifter.
  • Tvinga kyrkan att skicka ut en förfrågan till samtliga registrerade medlemmar, om de vill fortsätta att vara medlemmar i Svenska Kyrkan. De ska få information om vad medlemsskapet kostar, och vilka fördelar det kan innebära att vara med i kyrkan. Sen är det upp till var och en att välja själv om de vill fortsätta vara medlem eller ej. OBS! För att en person ska fortsätta räknas som medlem måste denne anmäla fortsatt medlemsskap skriftligen. Annars strykes personen ur rullorna med omedelbar verkan.
  • Avskaffa den juridiska vigselrätten för religiösa samfund helt och hållet, och separera den statliga byråkratin från det religiösa.
  • Avskaffa kyrkofullmöktige, med all den partipolitiska styrning av kyrkans interna angelägenheter som det innebär.

Dessa åtgärder skulle åläggas kyrkan att genomdriva omedelbart, utan diskussion. Sen börjar vi äntligen kunna se en situation där kyrkan faktiskt är en separat enhet, skild från staten, jämställd med andra ideella organisationer och religiösa samfund. Naturligtvis kommer allt detta ha en enorm inverkan på kyrkans organisation och ekonomi. De skulle förlora en mycket stor andel av sin medlemsbas, och därmed en stor del av sina inkomster. Men det skulle kunna bli mycket bra för både Svenska Kyrkan och Sverige. Kyrkans medlemmar kommer att vara de som har gjort ett medvetet val att vara medlemmar, och det stärker kyrkan inifrån.

Kyrkan kommer att bli tvungen att sälja av en enorm mängd mark och fastigheter för att klara livhanken, vilket kommer att innebära en mycket intressant situation för potentiella köpare av mark och fstigheter. Priserna kommer att sjunka, vilket förstås kommer att påverka hela marknaden. Många som tidigare inte har haft råd att investera i mark och fastgheter kan då komma att göra det. Kyrkan kommer förstås också att bli tvungna att sparka en massa personal, inklusive präster, vilket förstås också är mycket bra för dynamiken i samhället. Bara de som behövs för att upprätthålla en verksamhet som det finns ett faktiskt behov av kommer att kunna vara kvari kyrkan. De andra får skaffa riktiga jobb.

En komplett ologisk tanke som framkastas av biskoparna som vill avskaffa den kyrkliga vigselrätten är att det även i fortsättningen skulle finnas borgerliga vigselförrättare. Där har biskoparna inte tänkt till riktigt. Det behövs naturligtvis inga borgerliga vigselförrättare, eftersom de finns som alternativ till kyrkliga vigselförrättare. Om staten tar över all administrativ verksamhet, så förlorar naturigtvis även de borgerliga vigselförrättarna sin juridiska status. Och finns behovet av ickereligiösa, alternativa ceremoniförrättare, så är det upp till den fria marknaden att svara på det behovet. Det är inte statens ansvar att ordna det, och inte kyrkans heller.

Om behovet finns av vigselförrättare som kan hålla vackra och stämningsfulla ceremonier – religiösa såväl som ickereligiösa – så finns det naturligtvis massor av folk som kan tänkas vara intresserade av ett sådant jobb. Präster och predikanter från allehanda samfund, arbetslösa skådespelare, festfixare och ceremonimästare av alla sorter. Det som krävs är en känsla för stämningar, gruppdynamik och ceremoniell dramaturgi. De som nu är officiella, borgerliga vigselförrättare förlorar förstås sina jobb, men kan istället starta eget, och marknadsföra sig som just alternativa vigselförrättare.

Svenska Kyrkan får förstås marknadsföra sig på samma villkor som alla andra – säkert kommer många par alltjämt vilja gifta sig traditionellt i kyrkan, och detta kan då bli en inkomstkälla för kyrkan och prästerna. På så sätt får vi en större jämställdhet mellan olika religioner och filosofier.

Det scenario jag beskriver här ovan är i det långa loppet en alldeles oundviklig utveckling, och jag föreslår för er som för närvarande arbetar inom kyrkan att ni förbereder er redan nu, för allt detta kommer att ske. Minns var ni läste det först. 🙂

invigning

Attraktivt på den fria religionsmarknaden?

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Historia, Kristendom, Kultur, Lagstiftning, Livsåskådning, Politik, Religion, Samhälle

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

19 kommentarer på “Handlingsplan för Svenska Kyrkan”

  1. Josef Boberg Says:

    URKUNDS-FÖRFALSKNING
    En ny munk kom till huvudklostret och förvånades över att munkarna satt och kopierade kopior av de Heliga skrifterna. Han påpekade för abboten att detta kunde vara vanskligt, eftersom viktig kunskap kunde gå förlorad om någon munk skrev av fel.
    – OK, sade abboten, jag ska kontrollera urkunderna.
    Och så gick han ner i källarvalven, där de Heliga skrifterna i original förvarades. När han inte kom upp igen gick munken ner för att se vad som hade hänt. Han fann abboten bankandes sitt huvud mot stenväggen.
    – Vad har hänt❓ Vad är det❓ – frågade munken abboten.
    Abboten bankade åter sitt huvud i väggen och stönade:
    – Det står “celebrate” och inte “celibate”❗❗
    – slut citat härifrån.


  2. Jodu, det är den betydelsen man borde leva efter i högre grad. Celebrera livet istället för att stänga av omvärlden.

  3. Sophia Says:

    när man försöker läsa en analys som den du skrivit här, så minskar intresset betydligt när man ser redan från början att det inte stämmer!!!

  4. larvad Says:

    Tror du att Gud kan tolerera detta…? Han som har haft en sådan stor misskund med dig under så långliga tider för att han älskar din syndiga själ, och så sviker du honom på detta sätt….Nu kanske din själ icke längre kommer att kunna räddas….Om du inte gråtande avsvärjer di….Äh? Vad håller jag på med???

    Jag tycker du har fastnat lite i frågan om detta med att olika samfund förlänats rätten att viga folk, och huruvida det kan vara kvar eller inte. Jag tycker staten kan vara storsint, men argumenten och premisserna i sig är väl helt okej även i den frågan.

    Troligen är det den svenska konflikträdslan och nödutgångstänkandet som spökar – det eviga linje-tvåandet av alla viktiga frågor. Självklart skulle vi redan ha kunnat ha genomfört allt detta, och dina idéer är inte så nya som de kan verka för oss inom kyrkan…

    Men en åsiktsbildning utanför kyrkan kan aldrig skada. Hoppas många läser och funderar. Kyrkan; Vi klarar oss alltid även om vi måste bygga om allt och det beror ju på att Gud är med oss….😉


  5. Välkommen tillbaka, Prälle Plutt! 🙂

    Nu är ju min gudsbild lite annorlunda mot hur många kristna föreställer sig Gud. SÅ jag tror inte att jag blir slagen till marken av blixten – vare sig av Tor eller JHV.

    Vad gäller vigselrätten tycker jag nog framför allt att man i en äkta sekulär stat bör skilja ordentligt på stat och kyrka, vilket innebär att den juridiska, byråkratiska delen av giftermålet bör skötas helt formellt, som att skriva på ett kontrakt hos en advokat ungefär. Sen kan man hålla bröllop som man vill. Det vore verkligen den optimala lösningen tycker jag.


  6. Och nej, mina ideer är inte nya – de är flera hundra år gamla. Och de är gamla för mig också. Jag har tyckt likadant om detta i många år.

    Jag sökte som du säkert minns vigselrätt som borgerlig vigselförrättare, men fick avslag (otroligt nog, med tanke på vilka referenser jag hade!), och det var utifrån tankegången att så länge det finns religiösa samfund som har vigselrätt, så borde det också finnas minst en nordisk hedning som har det också, som en jämlikhetsgrej.

    Men verklig jämlikhet uppnås bara genom att fullkomligt separera stat och kyrka, med allt vad det innebär.

  7. larvad Says:

    ”…Rappelle-toi Barbara; Il pleuvait sans cesse sur Brest ce jour-la….”

    Oh, Ja! Jag minns, Ack, och hur minns jag icke också när även jag fick avslag ” Rapelle-toi..” och deras förevändning att neka mig:

    ”…Det finns ju så många politiker här i vår kommun som brukar tycka det kan vara ganska kul att få kunna viga..”

    Politiker håller ju som bekant varandra bakom ryggen utan en tanke på folket..och det är väl det som är problemet med demokrati, ibland vågar man inte låta folk bestämma.

    Jag skulle inte lida så farligt om vigselrätten försvann, men gemeneman önskar nog vigselrätten kvar, även om jag kan hålla med om att ”verklig” religiös jämlikhet först kommer med fullständig skilsmässa.

    Här kommer en kul länk:

    http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Biskoparna-ar-problemet–inte-de-homosexuella-090209.aspx


  8. Fast hela frågan om vigselrätt bygger ju på ett grundantagande, och det är att stat och kyrka är ett och detsamma. Om religiösa (eller för den delen icke-religiösa, ekumeniska) ceremoniledare, officianter också är statstjänstemän, i det att deras ceremoni också får en juridiskt bindande prägel, så vidmakthåller vi kopplingen mellan staten och religionerna, vilket är anti-sekulärt. Och jag hävdar att en sekulär stat är det enda sant demokratiska, i en kultur där det finns en uppsjö med livsval och världsåskådningar.

    Visst skulle man kunna tänka sig rent teoretiskt, som en övergångsvariant, en form som erbjuder officianter i olika religiösa grupper en möjlighet att söka vigselrätt, på personlig nivå – men även detta skulle vara fullkomligt kontraproduktivt, och väldigt förvirrande.

    Det är, som jag redan påpekat, dags att skilja kyrkan från staten. Och då menar jag, som du förstår, naturligtvis inte bara Svenska Kyrkan, utan alla grupper som har rätt att utse officiella vigselförrättare.

    Detta är en skvader, en inbyggd motsägelse, en 1900-talsföreteelse, och det är dags att sluta med sådant. Ända fram till början av 1900-talet räknades folk som gifta om de flyttade ihop och hade sex, bara. Kyrkobröllop var ytterligt ovanliga, och det fanns ingen registrering av giftermål. Detta är sn sentida uppfinning, främst av skattetekniska skäl.

    Det handlar alltså inte om att bryta jättegamla traditioner, vilket somliga tycks tro.


  9. Apropå länken du skickade, så finns det säkert en del sanning i att många präster vill slippa undan det statliga ansvaret, för att de på så sätt kan fortsätta vara homofober (eller vilka andra slags reaktionära egenheter de kan tänkas underhålla), och jag förstår argumentet att det kan vara bra att vänta med denna skilsmässa från staten till dess att frågan om homobröllop är löst. Jag har för mig att detta är din ståndpunkt också.

    Men jag hävdar att detta är en intern strid, ett problem som bara gäller kyrkan. Svenska Kyrkan är inte längre hela svenska folkets kyrka. Det är ett bland många samfund, låt vara det största. Men även detta kan ändras med tiden, om kyrkan tvingas följa samma regler och villkor som alla andra samfund.

    Därför ska staten INTE agera påtryckningsmedel eller krycka i den här diskussionen. Den ska hållas internt, inom samfundet. Annars blir kyrkan bara ännu svagare. Det blir lite som två syskon, som inte kan komma överens och ber pappa om hjälp, istället för att lösa det själva.

    Så jag säger till medlemmarna i Svenska Kyrkan – väx upp! Ta ett vuxet ansvar för era egna interna problem, och hänvisa inte till pappa staten för att få stöd utifrån för era ståndpunkter, vilka de än är.

    Lycka till!

  10. Kim Says:

    Måste säga att det saknas kunskap om svenska kyrkans organisation eller så talar du om något du vet lite om.

    ”Avskaffa kyrkoskatten – helt och hållet. Kyrkan ska ha samma villkor som alla andra föreningar och organisationer, och får leva på insamlade medlemsavgifter.”
    Finns inget som heter kyrkoskatt. Det kallas numera kyrkoavgift och är en insamlad medlemsavgift som skattemyndigheten hjälper till med. Något som alla samfund har möjlighet att söka.

    ”Tvinga kyrkan att skicka ut en förfrågan till samtliga registrerade medlemmar…”

    Varje år får du information från skattemyndigheten vad detta kostar dig. Går du in på http://www.svenskakyrkan.se ser du vad pengarna går till. Att därefter kräva namnunderskrift från alla medlemmar skulle förmodligen vara dödsstöten för svenska kyrkan som vi känner den. Därmed skulle vi förlora en stor del av allt socialt arbete som sker med utsatta grupper i vårt samhälle. Många kommuners barn och ungdomsverksamheter skulle försvinna för det är bara kyrkan som har medel av driva dessa.

    ”Avskaffa den juridiska vigselrätten för religiösa samfund helt och hållet, och separera den statliga byråkratin från det religiösa. ”
    Vigsel är inte det viktigaste samfund arbetar med. Den är möjlig att avskaffa. Vill du verkligen skilja på samfund och stat borde du kräva att statens ekonomiska stöd till samfunden upphör.

    ”Avskaffa kyrkofullmöktige, med all den partipolitiska styrning av kyrkans interna angelägenheter som det innebär.”
    Vill man slippa all möjlig typ av förnyelse och insyn i en organisation som har problem med demokrati är det ett bra sätt att gå tillväga vilket verkligen skulle öppna för de som vill kyrkan ont. Hur är det sedan tänkt att församlingen ska styras? Prästen som avgör? Diakonen eller är det kanske så att en enda biskop bestämmer allt? Ska vi leka med tanken är det ungefär som att säga att avsätt alla kommunfullmäktige för då får du samma resultat eftersom kyrkans organisation är uppbygd på samma sätt.


    • O.K.

      Då tar vi det här steg för steg.

      ”Finns inget som heter kyrkoskatt. Det kallas numera kyrkoavgift och är en insamlad medlemsavgift som skattemyndigheten hjälper till med. Något som alla samfund har möjlighet att söka.”

      Semantik och teknikaliteter. Kyrkoavgift eller kyrkoskatt, spelar ingen större roll när majoriteten av svenska folket är kollektivanslutna till kyrkan utan att bli tillfrågade.

      ”Att därefter kräva namnunderskrift från alla medlemmar skulle förmodligen vara dödsstöten för svenska kyrkan som vi känner den.”

      Ja. Och…? Svenska Kyrkan bör väl kunna klara sig på samma villkor som alla andra ideella organisationer.
      Om kyrkan inte klarar en omorganisation, utan måste ha denna konstgjorda andning, så är den inte livskraftig nog, och förtjänar att dö.

      ”Därmed skulle vi förlora en stor del av allt socialt arbete som sker med utsatta grupper i vårt samhälle.”

      Andlighet, empati, hjälpverksamhet, omsorg m.m. är mänskliga fenomen som överlever en organisation, flera gånger om.

      ”Många kommuners barn och ungdomsverksamheter skulle försvinna för det är bara kyrkan som har medel av driva dessa.”

      Skitprat. Om resurserna omfördelas, så blir det andra som tar initiativet. Om kyrkan lägger ner en verksamhet som behövs, så kommer någon annan att ta upp verksamheten.
      Om ingen tar upp verksamheten så behövs den sannolikt inte. Dessutom är de flesta verksamheter för barn och ungdomar inte drivna av kyrkan, så vi klarar oss nog alldeles utmärkt ändå. Det finns också ett stort problem med att en organisation som i grunden syftar till att vinna proselyter organiserar barn- och ungdomsverksamhet. Det är inte seriöst.

      ”Vigsel är inte det viktigaste samfund arbetar med.”

      Har jag påstått det? Det är bara en av punkterna på min lista, och det är en punkt som framför allt har symbolvärde, men ett viktigt sådant.
      Om vi ska ha ett sekulärt samhälle, så ska det vara sekulärt fullt ut, och det innebär att vi måste skilja kyrka och stat ordentligt.

      ”Vill du verkligen skilja på samfund och stat borde du kräva att statens ekonomiska stöd till samfunden upphör.”

      Ja, det låter som en bra idé tycker jag. Jag har varit med i Sveriges Asatrosamfund i 13 år, och jag har varit med och startat och drivit två andra nätverk, med inriktning på nordisk naturreligion, och ingen av dessa grupper har fått en spänn av staten. Funkar ändå. Men det måste funka på så sätt att medlemmarna drar sina strån till stacken, med eget engagemang och egna insatser.

      ”Vill man slippa all möjlig typ av förnyelse och insyn i en organisation som har problem med demokrati är det ett bra sätt att gå tillväga vilket verkligen skulle öppna för de som vill kyrkan ont. Hur är det sedan tänkt att församlingen ska styras? Prästen som avgör? Diakonen eller är det kanske så att en enda biskop bestämmer allt? Ska vi leka med tanken är det ungefär som att säga att avsätt alla kommunfullmäktige för då får du samma resultat eftersom kyrkans organisation är uppbygd på samma sätt.”

      Hur kyrkan ska driva sin interna verksamhet är kyrkans problem, inga andras. Hur kommunfullmäktige drivs är ett allmänintresse, eftersom det rör samtliga medborgare i kommunen. Kyrkans angelägenheter rör bara medlemmarna, och inga andra. Att ha kyrkofullmäktige med partipolitik är en 1900-talsversion av att upprätthålla kyrkans roll som en del av etablissemanget och den politiska makten, genom att helt enkelt politisera kyrkan. Om kyrkan vill forsätta att driva sin interna verksamhet partipolitiskt så är det väl kyrkans val, men jag tror att det finns bättre sätt om man vill att kyrkan ska ägna sig mer åt andlighet än åt värdslig makt. Och om kyrkan trots kyrkofullmäktige är ”en organisation som har problem med demokrati”, så bör kyrkan lösa det på sitt sätt. Blanda inte in kommun, landsting och stat i det. Kyrkan ska skiljas från staten. Basta!

  11. larvad Says:

    Har man läst Blogge tidigare, så vet man…..
    Kim: Du måste ju ändå hålla med om att det inte torde vara omöjligt att styra kyrkan politiskt t o m med samma personer men utan sina partiböcker. Många skulle t o m kunna samarbeta om de slapp sina partiböcker/-piskor. När det gälelr uppbörd, så finns ingen självklar anledning att just kyrkor får uppbördshjälp, då kunde lika gärna Bamsklubben, SATS eller Åkersberga stråkensemble kunna få samma sorts uppbördsrätt. (svenska)(missions-)(katolska)Kyrkan är enligt överrgripande religionsfrihetslag en allmän intresseförening och bör kunna behandlas därefter.
    De enda områden jag önskar vilja streta emot, utan risk att jsg kedjar fast mig är när det gäller vigsel och begravning – eftersom så många av Sveriges invånare önskar och uppskattar dessa tjänster. Men argumentet att rätten för religiösa föreningar att viga är att sammanblanda stat och samfund mer än vad religionsfriheten principiellt förutsätter. Men vi är en demokrati – och bör fungera därenligt. På gott och ont.


  12. Ja, det är uppenbart att detta är en diskussion som pågår INOM kyrkan också, och att jag nog vet mer om kyrkan än Kim låter påskina.
    Tack, Larvad, för dina insiktsfulla kommentarer.
    Jag älskar liknelserna med ”Bamsklubben, SATS eller Åkersberga stråkensemble”.

    Jag vill noga påpeka att detta blogginlägg INTE är skrivet utifrån något slags hat mot kyrkan eller kristendomen. Tvärtom tror jag att min handlingsplan skulle kunna vara steg på vägen till att rädda kristendomen, och transformera den från att ha varit en politisk organisation till en riktig religion igen, med huvudsaklingen andliga mål, och medlemsengagemang som fokus.

    Om detta inte görs, så kommer kyrkan sannolikt förr elle renare att rasa amman som ett korthus, utan skyddsnät. Med min handlingsplan finns en möjlighet att styra utvecklingen i konstruktiv riktning.

  13. larvad Says:

    Ja, Jag kanske skulle slita med dig på en mässa när jag besöker nästa gång, och du sliter med mig på lämpligt möte enligt din sed..en vigsel eller begravning vore spännande att övervara.

    Tänk dig ”Riksdagens högtidliga invigningsblot”… Varför låter egentligen det värre än Riksdagens högtidliga invigningsgudstjänst

    Eller för att spetsa till det: Varför låter ”Riksdagens högtidliga ledamots-hajj” så mycket mer skrämmande för vissa.

    Jag tror att det är först när vi religiösa av olika form ser absurditeten i en statsreligion, som vi verkligen kan börja uppskatta att de andra i samhället som inte delar vår tro, ändå hjälper oss att värna den som om den vore deras.

    Det är tolerans – men då måste också vi kristna kunna släppa på vår historiskt betingade bekvämlighet och träda tillbaka flera steg, för att ställa oss på samma plats som alla andra intressegrupper – men då får vi demokratisk väg och trovärdighet när vi släpper fram de sedvänjor flera oavsett religion önskar.


  14. Word. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Du får gärna hänga med på såväl begravning som vigsel. Och i den mån det är möjligt (du jobbar ju så långt bort, din lymmel!) så komemr jag gärna på någon av dina mässor eller andra ceremonier. I’m a sucker for ceremonies.

    Vad gäller Riksdagens invigning så tycker jag att det är alldeles utmärkt med pompa och ståt, högtidligheter och helighetskänslor – men jag tycker att den parlamentariska demokratin borde få vara alldeles tillräckligt helig i sig själv, utan att blanda in Gud och religion. Skippa gudstjänsten och skapa en ”demokraticeremoni” istället.

    Sen kan vi gå på varandras ceremonier.

    Jag tycker att det är storslaget, detta du säger:
    ”Jag tror att det är först när vi religiösa av olika form ser absurditeten i en statsreligion, som vi verkligen kan börja uppskatta att de andra i samhället som inte delar vår tro, ändå hjälper oss att värna den som om den vore deras.”

    Detta är mycket mer än tolerans. Det är acceptans, kärlek, broderskap (och systerskap), att se att vi alla verkligen är bröder och systrar i anden, att vi alla är ett, att det egentligen inte finns någon verklig skillnad mellan oss.

    Good stuff!


  15. Att genomföra den förändring som du förespråkar skulle innebära att kyrkan precis som alla andra skulle vara tvugna att driva sina verksamheter, vilket skulle tvinga dem att vässa deras verksamheter för att behålla medlemmar… I ett långt perspektiv skulle dessa förändringar troligtvis innebära stora positiva konsekvenser även för kyrkan

    Samtidigt ser jag att du föreslår dessa förslag med anledning att förminska kyrkans betydelse i det svenska samhället, vilket är mycket negativt. Efter Sida är de olika kyrkosamfunden den största källan för volontära resurser och arbetsinsatser i vårt land. Att som du skriver, avskaffa kyrkoskatten, att försvåra för dem att behålla medlemmar och ta bort vigselrätten som du skriver skulle försvaga kyrkan på ett sätt som skulle leda till att många av de positiva handlingar sok kommer ifrån kyrkan skulle bli lidande under en mycket lång tid, vilket skulle ge negativa effekter även för samhället i stort.

    Kyrkan arbetar i stor grad med rehabilitering av alkolister, exempelvis; pingströrelsens LP-arbete, som har mycket stor framgång
    Kyrkan har en viktig roll som själavårdare vid kriser,i krig,sorgeprocesser osv. Exempelvis anställs ofta präster som en del av vårdavdelningen i krig.
    Kyrkans arbete för uteliggare och andra socialt utfrysta människor är i många fall avgörande för många människors framtid. Exempelvis drivs sekond handbutiker som Myrorna och St.Erikshjälpen av kyrkor (frälsningsarméen och missionkyrkan)

    Kyrkan har en alldeles för positiv del av svenska samhället för att det är värt för oss sekulariserade medborgare att genomföra de sanktioner som du förespråkar.


    • Jag respekterar ditt genomtänkta inlägg och de åsikter du förfäktar, men jag håller inte med.

      För det första sker inte denna typ av förändring i en handvändning, så om man fasar ut en verksamhet ger man också utrymme för en annan att växa fram.

      Allt det hjälparbete du refererar till görs ju av människor, individer, så även om organisationen försvinner så försvinner ju inte de empatiska individerna.
      Och många av de kristna organisationer som utför hjälparbete kan fortsätta vara kristna organisationer som utför hjälparbete. Enkelt.

      VI har en fantastisk sjöräddning i Sverige, som bygger mycket på ideella insatser – och vi har hembygdsföreningar, Röda Korset och allehanda föreningar som inte drivs av religiösa grupper med ett särintresse att också sprida sin religion.

      Jag är djupt kritisk mot just enrolleringen av präster som krishanterare. Detta borde vara ett arbete som är helt skilt från religiösa organisationer.
      Naturligtvis kan en krishanterare ha en personlig tro, men det är en annan sak.
      En präst som arbetar som krishanterare har alltid två herrar – å ena sidan det jobb han/hon utfär som krishanterare, men också som präst, som har som främsta uppgift att sprida det kristna evangeliet.

      Att från prästämbetet ta bort tillförordnandet att utföra juridiskt/byråkratiskt gällande vigslar är en självklarhet i ett sekulariserat samhälle, och det vet jag många präster som håller med mig om.
      Det är angeläget att i en demokrati skilja det klerikala från den världsliga.

      Min bedömning är INTE att kyrkan har en så positiv funktion i samhället, och att fler av dessa uppgifter som kyrkan har tagit på sig borde ”avkragas”, göras sekulära.
      Det vore det bästa för oss svenskar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: