Betyg på kultur – nej tack!

stars1

Jag får ibland böcker att recensera här på min blogg, samt en och annan film. För närvarande har jag en liten trave på kö för recenserande, och det är bara trevligt. En av författarna till en bok, som händelsevis råkar ligga i min ”kö-trave”, frågade om min betygsättning, om det blir ”3 böcker”, eller ”fem stjärnor”, och då förklarade jag att jag tror inte på sifferbetyg. Det är infantilt och otillräckligt, och fördummande.

Jag vägrar alltså konsekvent att sifferbetygsätta varje form av kulturyttring. Jag tror inte att sifferbetyg gör någon som helst nytta i skolan, så varför skulle de plötsligt göra det någon annanstans? Det är yxigt, förenklande, otillräckligt och dumt med sifferbetyg. De säger egentligen ingenting.

Så varför får en musik-CD eller en DVD tre solar, stjärnor, hjärtan, burkar, filmrullar eller vad helst annat dumt i strävan efter ”originalitet”, och en film en överkorsad? Idén med betyg är förstås att göra någon slags kvalitetsbedömning, och det är väl hedervärt i sig, men jag misstänker att många betygssättare av olika slag ofta skvätter getingar, filmrullar, äpplen, böcker, smultron och annat töntigt omkring sig av ren lättja och bekvämlighet, för att slippa göra en riktig analys.

Vill man ge publiken något som faktiskt har värde och substans, skippar man hela betygsförfarandet och ger ett personligt omdöme istället, med en djupare analys av objektet för bedömarens studium. Det kräver förstås mycket mer av kritikern, i form av kulturell insikt, kunskap och intresse för mediet.

Teaterkritik och TV-kritik har ett välförtjänt dåligt renommé här i Sverige, och jag tror att det till stor del beror på denna slentrianmässiga betygsfixering, i kombination med dålig underbyggnad, bristande kunskap och avsaknad av objektivitet. Det är billigt att tycka – svårare att faktiskt ha något vettigt att komma med. Att ge konstruktiv kritik kräver betydligt mer än en siffra.

tarkovskystalker

Ett konstnärligt verk kan vara ypperligt i ett sammanhang, men utan värde i ett annat. Om jag har lust att se en tung actionfilm, så är en film med Steven Seagal (t.ex. höjdarrullen ”Under belägring”) mycket bättre än en film av Andrej Tarkovskij, som t.ex. Stalker (en av världens långsammaste filmer) – som förstås har helt andra kvaliteter. Poesin, bilderna, det meditativa, tankfulla, suggestiva. Djupet.

Jag älskar Tarkovskijs filmer. Liksom Almodovar, Scola, Weir m.fl., det vill säga sådana filmskapare som allmänt anses som mer konstnärliga, liksom ”finkultur” Och ja, de är alla fantastiska. Men jag vill inte därför avfärda pang-pang och biljakter som ”sämre” kultur. Ytterst sett är det ju bara betraktarens upplevelse som betyder något, inte vad andra tycker, eller vad som är ”fint”, eller ”rätt”. Allt måste ses i relation till vilka behov som uppfylls. Och ibland är det inte det kulturellt sofistikerade som står högst på listan. Ibland vill man ha en vällagrad Roquefort med ett Loupiacvin, och ibland duger det gott med en påse chips och en läsk. Är det bara sött, fett och knaprigt så går det bra.

stallonefilms

En riktigt, riktigt ”dålig” film kan i själva verket göra mig ordentligt upplivad. ”Specialisten”, till exempel, med bl.a. Sylvester Stallone och Sharon Stone. Jag såg den för en tid sedan, eftersom jag vet att en film som bara får en geting, den måste det vara något med. Och det var det. Den var så erbarmligt dålig, så skandalöst usel att jag njöt i fulla drag. Med ett manus som verkar vara skrivet av två fjortonåringar som berusat sig på för mycket päroncider, med en regissör som skriker ”Spela över, spela över!”, skådespelare som snubblar på sig själva i sin krampaktiga iver att vara stenhårda och balla, och en handling som är så förutsägbar, och så tunn, så tunn, att den pulvriseras vid minsta vindpust, kan man inte ha annat än jätteroligt.

Att se Rod Steiger ensam kämpa mot strömmen, med något som faktiskt nästan påminner om skådespeleri, att se Sylvester Stallone knappa på super-duper High Tech-datorer för att sen göra Tai Chi med alla muskler hårt spända, och sen spränga hela sitt hus i luften med förplacerade sprängladdningar – det är underhållning på hög nivå. Jag skrattade högt och hjärtligt många gånger, och hade mycket svårt att slita mig.

slystallone

Specialisten är inte bara en kalkon. Det är en stendöd frusen kalkon, som därför inte ens kan flaxa. Vad gör man då? Jo, man kopplar in special effects-avdelningen, som först kopplar elektroder till kalkonen så att den flaxar ändå – sen spränger man kalkonen i luften. Då flyger den faktiskt. Och det är ju ganska roligt. Specialisten är i själva verket fullt jämförbar med en annan katastrofusel film med Sylvester Stallone – Cobra – som måste vara en av världens sämsta filmer någonsin. Och samtidigt är den gränslöst underhållande, och ofrivilligt skrattretande. Och det är också en kvalitet. Hur ska den betygsättas?

Och allvarligt talat – ibland är det inte psykologiskt intrikata relationsdramer jag vill ha. Ibland vill jag ha något lättviktigt som bara är underhållande utan hjärna. Biljakter, revolverdueller och explosioner är ibland riktigt kul. Då är INTE filmer av Francois Truffaut eller Vittorio de Sica några höjdare. Då behövs en film, nästan vilken som helst producerad av Jerry Bruckheimer. Ska man vara petig så finns det förstås bättre och sämre actionrullar också, men då måste de bedömas utifrån just de grundförutsättningarna – att de är actionrullar, Jag föredrar t.ex. alla gånger Bruce Willis framför såväl Seagal som Stallone, liksom Mel Gibson vanligen är betydligt mer engagerande än träbocken Vin Diesel. Och vill man se en bra biljakt, så finns det förstås vissa filmer som är i särklass. Ronin, till exempel, som överlag är en superbra gangsterfilm.

bullitt

Hur som helst – om jag vill bli road av något lättsamt, så är Tarkovskijs Stalker, eller för den delen Bergmans Persona, riktigt dåliga val. Då funkar Steven Seagal eller Sylvester Stallone bättre. För att inte tala om Jean-Claude van Damme, som har två ansiktsuttryck. Det ena är neutralt, bara. Det andra är neutralt, men lite bekymrat – som om någon har kört upp en toalettborste i hans rövhål, alldeles före tagning, men han måste låtsas som om ingenting har hänt. Det är också rätt roligt. Ha gärna med dig den bilden nästa gång du ser en film med Jean-Claude van Damme, och du kommer att vrida dig av skratt när du inser att jag har rätt i min beskrivning…

persona

Jag tror att jag kan hitta inspiration och nöje i vad som helst, bara jag vill. Det finns ingen anledning att sätta betyg. Det är så lätt att såga med vänsterhanden, sätta en överkorsad geting/filmrulle/stjärna, vanligen för att visa hur kulturell och sofistikerad man är själv. Men om jag istället ser saker och ting bara för vad det är, så kan jag välja själv vad jag vill göra av det, utan att känna mig styrd av någon annans åsikt. Då blir även en recension betydligt intressantare, mer personlig OCH allmängiltig på en gång.

Ty åsikter och värderingar är ointressanta – känslor och upplevelser är det enda som verkligen betyder något. Och vad beträffar konstnärliga verk så är det faktiskt bara min egen upplevelse som har någon betydelse överhuvudtaget. Och det gäller var och en – dig också.

explosion

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Film, Kultur, Litteratur, Musik, Teater, TV

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

13 kommentarer på “Betyg på kultur – nej tack!”

  1. Joshua_Tree Says:

    Klockrent, i vanlig ordning. Jag vägrar sätta betyg av precis samma anledning. Jag instämmer helt och fullt i att det är larvigt att hävda att den ena sortens kultur är finare än den andra, och att det finns gott om saker som suger i alla genrer. Och slutligen gapskrattade jag åt beskrivningen av van Dammes ansiktsuttryck! Själv brukar jag hävda att han knappt är trovärdig i rollen som människa.

    Seagal är något så sorgligt som en usel skådis med ett budskap. Killen vill ju så gärna försöka säga något med sina filmer, och budskapen är hedervärda men framförandet så uselt att det bara blir pinsamt.

  2. Nihonshu Says:

    Du för fram många goda poänger. Men jag tycker samtidigt att du generaliserar mycket kring hur betygssättandet ser ut. Om man bara precis tittar på de fem stjärnorna på en film så säger det ju absolut inget alls. Men å andra sidan, det behöver inte konstruktiv kritik heller göra i textform om du inte har något att jämföra med sen innan. Om du inte vet vad din recensent har för preferenser, då är det marginell skillnad mellan ett textbetyg och ett sifferbetyg. Du vet ju nämligen inte om textbetyget skrivs av en person som har språkets gåva, men en underlig förkärlek för Sovjetisk film (tex i fallet med Stalker) som inte är vettig.

    Jag skulle vilja påstå att sifferbetyg är utmärkta – i kombination med text – och som alla recensioner endast av recensenter vars smak du har någorlunda koll på. De hjälper dig att få en snabb överblick över vad personen trots allt tycker om filmen. Det finns nämligen inte en enda recensent som alltid skriver bra recensioner som direkt ger en ett hum om filmen i fråga. Ibland kan man läsa recensioner som ger intrycket av att personen älskar filmen, och sen när man ser sifferbetyget som kanske bara är mediokert så inser man att så kanske inte alls var fallet.

    De två kompletterar varandra väldigt bra.

    Och självklart har du rätt i att filmer ska recenseras i jämförelse med syfte och genre. En stollig actionrulle mot andra stolliga actionrullar osv. Jag försöker själv alltid sätta in allt jag recenserar i en sådan kontext, men ibland misslyckas man såklart och vad man egentligen tyckte når inte fram, vare sig i texten eller i siffran.

    Att recensera är svårare än man kan tro. Det är förbannat lätt att hitta fel i det, desto svårare att komma på lösningar som alltid fungerar. Men att för den delen helt skita i det tycker jag inte är en bra lösning heller.

    Men som sagt, kombinationen av att känna till recensenten sen innan och att man självklart ska läsa texten till siffran är ett måste för att få ut något vettigt av det.


    • @ Joshen:
      Ja, Steven Seagal är en pinsamt dålig skådis, och tyvärr har han blivit pinsammare med åren, eftersom han har blivit tjock och plufsig, väldigt medelålders, spelandes i B-äventyrsfilmer inspelade i Östeuropa (förmodligen av ekonomiska skäl), men han vill fortfarande framstå som lika macho som när han var yngre. Patetiskt.

      @ Nihonshu:
      Du har förstås helt relevanta invändningar, men jag måste väl replikera att även denna artikel mest är skriven i rent underhållningssyfte, och inte med något större djup.
      Du svarar med andra ord alldeles för seriöst på min rätt lättsamma, kåserande lilla bagatell… 🙂

  3. Kanjidude Says:

    Eftersom jag själv sätter betyg (stjärnor) på böcker, filmer och spel vill jag instinktivt slå ifrån mig och hitta brister i ditt resonemang, men visst, visst har du rätt: ospecificerade sifferbetyg är väldigt subjektiva och tämligen meningslösa när det kommer till kritan.

    Men för mig gör det faktiskt inte så mycket; betygen sätter jag mest för skojs skull, och för att tillfredsställa de läsare som har mer än lovligt ont om tålamod. De som faktiskt är genuint intresserade av produkten läser ju ändå recensionen i sin helhet och bildar sig därigenom en mer genomtänkt uppfattning.😉


  4. @ Kanjidude:
    Som jag skrev till Nihonshu – just denna artikel ska inte tas på alltför stort allvar. Den syftar främst till att underhålla, lite lättsamt och lekfullt. Du får gärna recensera den, med stjärnor och allt…🙂


  5. Kan du poängrösta då? Röstade du till årets politiska blogg?


  6. Haha, jo, nog kan jag poängrösta om jag vill. Jag röstade inte på årets politiska blogg, men jag är med i juryn till Stora Bloggpriset, och jag måste skicka in mina nomineringar senast i natt 24.00, så jag har lite att göra i kväll…


  7. Jag med! Jag har röstat nu, det var apjobbigt att rangordna bloggar. Så du ser inte det som betyg då?🙂

  8. thebe Says:

    Sifferbetyg utan referensramar och kriterium är förstås värdelösa. Beroende på skalan kan upplösningen också vara alltför dålig. Taskig bandbredd skulle man kunna säga. Endimensionellt.

    Men som kvantifierad jämförelsesiffra mycket användbart. Om den som satt betyget gjort ett gediget jobb.

    För filmer och böcker tycker jag, som tittare/läsare, det är helt ointressant. En skriven recension är bra mycket bättre. Den kan dessutom vara ungefär lika skrattigt underhållande som en ”seriös” Seagal eller Stallone, eller lika pretentiös som en Bergmanfilm, eller en färgkavalkad av Almodovar.

    Denna bloggpost är ungefär som en komedi med Hugh Grant, skojigt uppfriskande lättsam.


    • @ Johanna:
      Nej, absolut inte betyg – det handlar givetvis om djupgående analyser och noga övervägda beslut. 🙂

      @ Thebe:
      Tack så mycket för din trevliga respons. En komedi med Hugh Grant, skojigt uppfriskande lättsam – härlig beskrivning!

  9. Josef Boberg Says:

    ”Ty åsikter och värderingar är ointressanta – känslor och upplevelser är det enda som verkligen betyder något. Och vad beträffar konstnärliga verk så är det faktiskt bara min egen upplevelse som har någon betydelse överhuvudtaget. Och det gäller var och en – dig också.” – slut citat.

    Tja… – Carl Johan – Jag konstaterar bara att Du – i mitt perspektiv sett – är en ”mästare” på att formulera med ord – det som ej allmängiltigt kan formuleras egentligen. 8)


  10. Tack Josef för dina uppskattande ord.
    Det är onekligen en glädje att ha något spännande och angeläget att berätta, och därtill ha den faktiska förmågan att förmedla detta spännande och angelägna. Detta är den största glädjen i mitt liv – att kunna inspirera, förmedla och ge.


  11. […] en åsikt. Mahers slutord (i Sam Harris anda) är viktiga. Nu ska jag inte betygsätta filmen, för betygsättande är rätt poänglöst, men hade jag gjort det så hade slutordet stått för en full […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: