12 härliga rysare ur skivhyllan…

joni_mitchell

En gång i tiden hittade jag på en egen måttenhet för bra musik – rysningar per minut. Om jag lyssnar på en platta för första gången, och får ståpäls flera gånger redan första låten, då vet jag att detta är en skiva jag måste ha. Andra viktiga effektenheter för bedömning av kvaliteten musik är förstås skrattvolym och mängden glädjetårar. Om en låt får mig att rysa, skratta och gråta, då är det en bra låt.

På initiativ av Mymlan, som givit oss tokstollar i bloggosfären den sköna uppgiften att lista tolv låtar enligt principen ”visa mig din musiksmak och jag ska säga dig vem du är”, så har jag nu satt ihop en lista på sköna låtar som fått mig att rysa en hel del genom åren. Jag har förstås även fått inspiration från en mängd andra sköna bloggare som vill ta lite ledigt från all seriös politisk debatt såhär i julhelgen, och ägna ett blogginlägg åt kultur, som t.ex. Blogge, Joshen, Deeped, Schmut, Nostalgiaki, Lärarinnan, Olater, Nemo och många fler.

Somliga har beskrivit detta som en svår uppgift. Mitt musikintresse är dock mycket stort, och jag har en hygglig musiksamling på en bit över 1000 CD och vinylplattor, så för min egen del skulle det inte vara några problem alls att raskt svänga ihop säkert 30-40 låtar till som har påverkat mig starkt genom åren. Konsten blev snarast att koka ner det till ett absolut koncentrat av superlåtar. Nå – här kommer mitt urval:

tunn linje

Night Ride Home – Joni Mitchell
Joni Mitchell är en ikon, ett musikaliskt geni, en av de STORA, en sån där som man inte kan säga att man inte har inspirerats av på något plan. Till och med Prince har nämnt henne som en av sina största inspirationskällor. Joni Mitchell har gjort massor med bra musik, men jag väljer just denna låt för dess eftertänksamma melankoli, avskalat enkla komp med syrsor och gitarr, samt för denna paradoxalt harmoniska asymmetriska melodi, som är så typisk för Joni Mitchell. Hon rör mitt hjärta.

al_jarreau

We Got By – Al Jarreau
Al, en av mina allra största sångarförebilder, och en av hans tidigaste och allra skönaste låtar. Jag ÄLSKAR denna låt, och den finns med mig i min själ. Jag kan inte höra den utan att sjunga med, lyckligt fånleende, med tårar i ögonvrårna. En jazzballad med intensitet och sväng.

steviewonder

You Are The Sunshine Of My Life – Stevie Wonder
Alltså, det finns ju åtminstone 50 låtar av och med Stevie Wonder som skulle platsa på den här listan – Happier Than The Morning Sun, Signed, Sealed & Delivered, I WIsh, Happy Birthday och många, många fler – men just nu känns You Are The Sunshine Of My Life som den av alla hans låtar som kanske gått djupast in i mig – den jag har sjungit mest, och som verkligen gör mig glad, ända in i själen. Stevie är sannerligen en av de allra största, någonsin, alla kategorier. Det är mycket Gud i honom, och han strålar ständigt av glädje och kärlek. Bättre förebild är svårt att hitta.

Brusa Högre Lilla Å – Björn J:son Lindh
Med stor sannolikhet är detta Björn J:son Lindhs största publika framgång – med all rätt. Det är ett lysande musikstycke, förmodligen ett av de mest spelade av svenska kompositörer. Jag har alltid älskat Lindhs musik, särsklit när han började med den här typen av lyrisk kompisition. Och sen gör det ju inte saken sämre att min son Leonard spelade denna alldeles underbart vackert när han var 12 år och tränade piano. Nu har trummorna tagit över, och det är förstås inte fy skam, men just den här melodin, den… ja, jag ryser fortfarande.

Sventurata Navicella – Vivaldi / Cecilia Bartoli
Ja, opera är egenligen inte min favoritmusik, men Vivaldi och barockmusik är det definitivt. Och Cecilia Bartoli är verkligen en alldeles speciell artist. Hon har inte bara en fantastisk röst och en otrolig teknik – hon har en enrom gestaltningsförmåga också, och lever sig in i musiken totalt. Även Cecilia Bartoli har jag sett på Konserthuset för några år sedan, tillsammans med min äldsta son Caspian, som då var 9 år. Denna sång, Sventurata Navicella, var en stor favorit för både honom och mig. Caspian uttryckte sig om Cecilia Bartoli så poetiskt som bara ett barn kan göra – ”det är som att hon har en eld av lycka i sin mage” – och så kan jag känna när jag lyssnar på henne…

So Close – Daryl Hall & John Oates
Oj, oj, oj – detta är en sån där låt som gav mig flera rysningar på rad, redan inom de första två minuternas lyssning, Jag har ALLT med Daryl Hall & John Oates, och det är inte lite. Hall & Oates fångade min uppmärksamhet redan när jag var 15 år, med sin ytterst framgångsrika låt ”Rich Girl”, och sen har jag varit fast, och köpt i praktiken allt de gjort. Så det är verkligen inte lätt att bara välja en – precis som med Stevie Wonder skulle jag kunna göra en topp-12-lista med bara H&O-låtar. Men mitt val av just denna låt, So Close, är för att den på ett förtjänstfullt sätt fångar det som är Hall & Oates essens. Och så rysfaktorn, då förstås.

kristerlinder

I Love You – Krister Linder
Denna låt finns med på Kristers CD ”Songs From The Silent Years” som kom ut 2006. Men jag fick en demo-CD av Krister redan 2001, med fyra låtar, varav två kom med på den slugiltiga skivan. Och just ”I Love You” hörde jag första gången under mycket speciella omständigheter. Jag var nyförälskad, hade just fått CD:n, och åkte hem till min underbara Jennie, som gav mig massage – i hörlurar hörde jag samtidigt ”I Love You”, som bara knockade mig totalt. Krister har Sveriges häftigaste sångröst, och den låten var så total, bara.
En kul kuriosa med just denna låt är att vi fortfarande använder denna demoversion på våra kurser, under övningar med KamaSutra-kyssar – något som gjorde Krister mycket glad när han fick veta det…🙂

Walking in Memphis – Marc Cohn
Själv älskar jag att se min kära hustru Jennie dansa, fritt och vilt, helst naken, men Jennie blir alldeles lycklig när jag sjunger, och gärna just denna låt. Den ligger väldigt bra i röstläge för mig, och jag gillar det där amerikanska, lite bluesiga och raspigt maskulina. Sentimentalt men aldrig sliskigt. Härlig låt som jag absolut inte bara kan lyssna på. Jag måste sjunga med!

Sailor – Glass of Champagne
Sailor var ett av mina allra första favoritband, och redan som späd 13- eller 14-åring gick jag på min allra första popkonsert 1975 eller 1976, med Sailor på Konserthuset. Jag hade sjömansjacka och vita byxor, köpte en Sailor-T-shirt, men vågade inte smita in bakom scenen efteråt för att hälsa på mina idoler. Det har jag blivit bättre på senare. Just denna låt, Glass of Champagne, är lite av en kultlåt, som är typisk för Sailors stötigt rytmiska, kabaréinfluerade gladpop kombinerat med nån slags rollspelsteater och knasiga texter om sjömän, hav och hamnstäder, horor och alkohol.

Flamenco Soufi – Tomatito & Sheikh Al Tuni
Jag avslutar med lite filmmusik. Tony Gatlif är en fransk zigenare och filmmakare, som därtill har en brinnande passion för musik, vilket i praktiken innebär att alla hans filmer vibrerar av musik, bärs av musik, och ofta helt enkelt handlar om musik. Hans film Latcho Drom är en musikalisk resa, från Indien via Mellanöstern och öststaterna till Spanien. Fantastiskt. Men denna låt är med i början av Tony Gatlifs film Vengo, och när jag såg denna film första gången gick alla mätarna i taket – skrattometern, tårmätaren och rysdetektorn – alla slog de rekord i utslag, och jag låg nästan på golvet i biografen, som en skrattande, gråtande, rysande hög med Jello, Efter filmen kunde jag knappt gå rak. Så starkt omtumlad ocb berörd blev jag.

gladiator

Now We Are Free (Maximus Mix) – Hans Zimmer & Lisa Gerrard
Hans Zimmer och Lisa Gerrard samarbetade med musiken till Ridley Scotts fantastiska film Gladiator, och jag var förstås tvungen att köpa CD:n med filmmusiken. Jag köpte även en CD med ”mer musik från filmen”, vilket innebar att man fick en del spår som inte var med i filmen, däribland denna fantastiskt stämningsfulla och dansanta, glada, starka, rytmiska version av en annars rätt stillsam låt. Det är stört omöjligt att stå eller sitta still när denna musik går igång. Den är som en soluppgång i technobeat, efter en väldigt lång natt. Man blir bara lycklig…

Varaaga Nathi – A. R. Rahman
Mer filmmusik. Det finns låtar som man bara inte kan tröttna på. Jag kan höra denna låt hur ofta som helst, och varje gång blir jag hoppig, dansant, fånleende och allmänt lycklig. A.R. Rahman är en av Indiens bästa kompositörer av filmmusik, och denna underbara låt kommer från en film som heter Sangamam. Jag har en lite samling med sköna Bollywood-filmer, men just denna har jag inte hittat än. Men det kommer nog.

tunn linje

Jag skulle som sagt kunna plocka fram minst 20-30 låtar till som påverkat mig starkt genom åren, men detta är ett helt O.K. urval tycker jag, särskilt med tanke på temat ”visa mig din musiksmak och jag ska säga dig vem du är”. Detta är ett urval som nog är rätt starkt etablerat i mig, såpass att om någon skulle fråga mig samma fråga om ett par-tre år, så skulle i stort sett samma låtar dyka upp, med någon enstaka ändring. Håll till godo!

al_calle

Här är jag med en av mina stora sånghjältar, efter en konsert.

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Bloggar, Internet, Kultur, Mina Favoriter, Musik, Personligt

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

20 kommentarer på “12 härliga rysare ur skivhyllan…”

  1. mymlan Says:

    Spännande lista, mycket nytt för mig… Men jag tror ju att folk menar att svårigheten var just att koka ner det till tolv låtar. Jag skulle lätt kunna sätta ihop hundra låtar som är mitt liv i film typ, men att välja bort 88 av dom är fan svårt, för att inte säga omöjligt. Jag har ju också gjort två listor, bara därför.🙂

    (Först tänkte jag att det skulle vara tio låtar men det fick jag bara inte till, alls.)


    • Nej, det var skönt att du lät det bli 12, och inte 10. För jag vill inte byta bort en enda av de låtar jag har listat.
      Fast så skulle det förmodligen bli om jag hade haft 20 låtar också… 🙂


  2. […] Tantrabloggen hittade jag en utmaning från Mymlan om att musiken berättade vem man är. Det finns […]

  3. Joshua_Tree Says:

    Brusa högre lilla å… Det fantastiska stycket med den skitlöjliga titeln.🙂 Antal rysningar på minut-faktorn är hög på den. På Walking in Memphis likaså. Det roliga med de här listorna som ploppar upp är att man blir påmind om ett och annat stycke som liksom fallit i glömska.


  4. Ja, visst är det kul! Listor är så roliga att jag t.o.m. har en egen sida för sådant här på min blogg. Fyra listor har jag hunnit med än så änge.

  5. larvad Says:

    Det kommer ta en stund att kolla in din lista men det är det värt….då kanske man skulle komma med en liknande rysning per minut-musiklista

    Själv har jag snöat in helt på Christine Schäfer (tysk söt sopran) vilket syns på min blogg, så först måste jag koppla loss henne, sen………


    • Ja, det är lätt att snöa in på artister ibland. Jag var helt såld på Cecilia Bartoli en tid för några år sedan, och kunde nästan inte lyssna på något annat. Nu är jag inne i en mer varierad period, och lyssnar på lite av varje.


  6. […] på utmaningen är deeped, Josh, Schmuts, Olater, Kontaktmannen, Anjo, stationsvakt, HBT-sossen, Tantrablog och Blogge […]

  7. Lars Says:

    I Feel For You
    1999
    Little Red Corvette
    Delirious
    Lady Cab Driver
    Let’s Go Crazy
    Baby I’m A Star
    Raspberry Beret
    Pop Life
    Kiss
    Housequake
    It’s Gonna Be A Beautiful Night

    Samtliga av Prince och Prince And The Revolution.


  8. Ja, Prince är skön. Men om jag skulle välja en Prince-låt som jag tycker är en riktig rysare, så är det Diamonds & Pearls. Umma.mumma! 1999 är förstås en klassiker, liksom Purple Rain.
    Kiss är bra, men jag föredrar den faktiskt i Tom Jones cover-version.

  9. Timja Says:

    Varför är det så roligt med listor? Det spelar nästan ingen roll vad de handlar om, man läser de ändå. Mycket märkligt, ska kanske se om det finns någon etnologisk skrift om det…


    • Förmodligen för att listorna är ett uttryck för en person och hans/hennes inre. Och det finns inget roligare och mer spännande här på jorden än att spegla oss i andra människor. Och musiksmak kan verkligen säga en hel del om en människa. Det säger inte så mycket om vad man tycker – man kan älska tung och ilsken depprock, men vara en osedvanligt harmonisk och fridfull person, och mäan kan älska gulliga stråkkvartetter och vara en livsfarlig psykopat. Men det säger en del om vilken ton jag vill ha på mitt andliga rum. vilket ackord som klingar vackert ihop med just mig.

      Intressant nog är vi ofta mycket mer noga med vår musik än med vår mat. Det är mycket lättare att lista favoritmusik än favoritmat, för de flesta tror jag.

      Men hittar du någon etnologisk studie om benägenheten att skapa listor, så får du gärna dela med dig av det…🙂

  10. Bjørn Says:

    Hei,

    Kom over din webside ved en tilfeldighet (haha). Men det som fanget min interesse var denne listen. Du har sikkert allerede forstått at jeg er norrbagge, Låtene på listen tilhører ikke mine favoritter. Men jeg stoppet opp ved Sailor. Hadde nesten glemt dem. Det som gjorde gruppen spesiell for meg, var ikke musikken (not my cup of tea), men da de ble ganske så hotte oppdaget jeg at lederen av gruppa, var en barndomsvenn som brått forsvant fra Trondheim da jeg var i 10-11-årsalderen. Jeg fikk aldri noen forklaring, og glemte etter hvert gutten – helt til han slo gjennom med Sailor. Navnet er Georg Kajanus.
    Nå hadde jeg glemt ham igjen – til jeg så din liste.🙂
    Mvh
    Bjørn
    PS
    Lytt til Miles Davis, gjerne Kind of Blue.


    • Kul att du kände Georg Kajanus för länge sedan. Begåvad man.

      Och jo då, Miles Davis finns också i min samling – bl.a. Kind of Blue. Fantastisk platta.
      Lyssna gärna på Erykah Badu, Baduizm Live, så får du i inledningen höra en spännande variant av Miles Davis gamla klassiker.

  11. Bjørn Says:

    Ja, jeg kjente ham bare mens han var liten (og ganske så blyg) gutt. Vi spilte fotball i vår hage hele sommeren. Så forsvant han bare…
    Det skal jeg gjøre. Har ærlig talt ikke hørt navnet før. Har hele livet likt musikk litt utenfor allfarvei (not mainstream – if u don’t understand norwegian :-)) Som Cpt Beefheart, Frank Zappa og de senere årene Tom Waits. Men de aller største synes jeg er Jimi Hendrix og Charlie Parker.
    God natt på dig! Fascinerende blogg, ny for meg, men skal lese mer.


  12. Zappa är skön, Tom Waits är helt unik och otroligt spännande emellanåt – i mindre doser, tycker jag dock. Ja, Jimi Hendrix är kungen. Charlie Parker har jag bara lyssnat lite, lite på, men jag gillar en hel del jazz, mjuk och stillsam som Chet Baker, eller ballader med Nils Landgren, men också vild och galen som George Adams och Don Pullen. Storbandsjazz funkar bara om det är en riktigt, riktigt bra orkesterledare (typ Nelson Riddle, med sina unikt luftiga arrangemang) och en suoersångare som Ella Fitzgerald eller Frank SInatra.

    Du är alltid välkommen tillbaka till min blogg!

  13. Recenserat Says:

    Tack för en bra lista.
    Cecilia Bartoli är verkligen en otroligt bra sångare…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: