God Jul – den mest hedniska av högtider!
Jag tycker att det är rätt så festligt att det fortfarande finns folk som tror att julen har med Jesus att göra. För det har den ju inte. Det har i själva verket firats jul här i Norden i över 2000 år. Själva ordet JUL har inget med Jesus eller kristendom att göra. I andra länder döpte man om det till Krist-mäss – men det gjorde vi inte här i Skandinavien. Vi har behållit det gamla förkristna, hedniska begreppet för vintersolståndsfirande. Somliga kopplar ”jul” till ”Jolnir”, ett av alla Odins namn – Jolner uppträder just på den mörkaste natten på året – men vanligast är att man kopplar det till årshjulet, att det har att göra med ny början på hjulet – årscykeln.
Vintersolståndet har firats i tusentals år över hela Europa, och har hållits som årets heligaste tidpunkt på många ställen ända sedan stenåldern. Så när kyrkan ville värva medlemmar gjorde man enligt gammal beprövad sed – man tog över seder och bruk från de föregående religionerna. Och den heligaste tidpunkten måste förstås ersättas med något riktigt häftigt – så då högg man till med Jesus födelsedag. Att det sedan var flera månader fel var inte så viktigt.
Det är faktiskt helt otänkbart att Jesus skulle vara född kring jul (om han nu alls fanns i verkligheten, vilket jag starkt betvivlar), eftersom skattskrivningar på den tiden skedde vid helt andra tidpunkter. Modern forskning visar snarare att Jesus (om han nu fanns) föddes kring påsk, fem år tidigare än man beräknat (vi skulle alltså egentligen vara i år 2013 nu, om man ska gå efter Kristi födelse som fast punkt). Så – att fira Jesu födelse vid juletid är bara en förevändning för att annektera den största högtiden i hela Europa – Vintersolståndet. Ett dåligt kamouflage, helt enkelt.
Ska man vara riktigt noga så är just datumet 25 december något som kyrkan snodde från flera av de populäraste religionerna kring Medelhavet. Perserna firade Mithras födelsedag den 25:e december. Grekerna firade Bacchus. Egyptierna ansåg att det var Osiris födelsedag. Romarna firade också sina saturnalier veckan före den 25:e december. Men makthavarna bakom den kristna kyrkan ville inte ha konkurrens, så därför dräpte man en massa Mithrasdyrkare. och så annekterade man födelsedagen och gjorde den till Jesus födelsedag istället. Praktiskt.
Julen finns inte omnämnd i bibeln, inte i nya testamentet – det ”kristna” julfirandet infördes av kyrkan under 300-talet som ett derivat av hedniska riter. Faktum är att vissa grenar av kristendom helt har bannlyst julfirandet som något okristligt och hedniskt. Det vore alltså mer ärligt av de kristna att erkänna att de varje år deltar i icke-kristna, hedniska riter, snarare än att påstå att det är en kristen högtid – vilket det alltså inte är.
Och tittar man lite närmare – hur ser ett normalt julfirande ut idag i Sverige? Vi träffas hela familjer, äter och dricker en massa gott, och ger varandra presenter. Vad har det med Jesus att göra? Ingenting. Däremot påminner julfirandet starkt om de seder och bruk som förelåg långt före kristendomens destruktiva intåg i norden. Redan från romartiden finns det nerskrivet hur nordmännen (alltså långt före vikingatid) vid midvinter samlades och festade, och drack jul – som det hette. De åt och skålade och skrålade – ”Jul, jul, jul, jul!”.
I praktiken är alla ursprungliga seder och bruk som är kopplade till julen helt hedniska – julgranen, blomsterkransar på dörren, hängande av mistel i taket, utbytande av gåvor, och mycket annat. Julegrisen är förstås en hyllning till Frejs galt Gyllenborst. Grisar har man offrat till gudamakterna och ätit kring jul i tusentals år. Vi ställer in halmbockar under granen, symboliserande Tors bockar Tanngrissner och Tanngjostnir. Och så ställer vi ut en tallrik gröt till tomtar och småfolk. Hur kristet är det?
För att inte tala om lussefirandet. Vi äter Lussekatter och solbröd, och vi dansar med Freja (Lussebruden). Lussefirandet är uråldrigt, men man behöver inte gå särskilt långt bakåt i tiden för att hitta helt andra sätt att fira Lusse, än de städade och puttinuttiga luciatåg vi seer nuförtiden. Nog fanns lussetåg, men då var det lussepär eller lussebruden – lucifers brud, som prästerna brukade omnämna Freja – som ledde vilda tåg i bygderna, då deltagarna dansade och skrålade, med sotade ansikten. Den vackraste av kvinnorna i bygden kläddes i enbart långhalm, och dansade med alla de unga männen. Allt för att fira ljusets återkomst.
Det enda man kan säga med stor säkerhet, är att denna gamla hedniska rit med lussefirandet inte har ett smack att göra med något sinnessjukt fruntimmer på en italiensk ö, som enligt sägnen gjorde det bisarra övergreppet mot sig själv genom att sticka ut sina egna ögon – för att någon man tyckte att hon hade förtrollande vackra ögon. Snacka om att överreagera. Och – snacka om dålig efterkonstruktion. Alldeles för långsökt för att någon endaste intelligent människa ska gå på det…
Kyrkan skakade fram detta bortglömda helgon ur dammiga luntor, eftersom hennes namn var det som närmast påminde om ”Lusse”. Vårt nutida, ”traditionella” luciafirande, som det ser ut med vita dräkter, röda skärp och ljus, är för övrigt påhittat av Skansen på slutet av 1800-talet, och slutligen befäst av en luciatävling i Stockholms Dagblad, år 1927. Så ursprungligt var det.
Att man firar lusse just den 13 december beror på att vintersolståndet befann sig på den 13 december medan man fortfarande hade juliansk kalender, och när man bytte till gregoriansk almanacka 1753 flyttades lussefirandet 9 dagar bakåt. Men man fortsatte ändå att fira samma högtid, eftersom den var hävdvunnen. Och så fick vi en ny högtid på det nya datumet för vintersolståndet.
Intressant nog innebär detta faktiskt att vi svenskar firar nyår tre gånger. Vintersolståndet är ju ett verkligt nyår, och det firas på julen – så firar vi dessutom fortfarande det gamla vintersolståndsdatumet på lusse, och så har vi almanacksnyår när vi lämnar december och ånyo går in i januari. Och är man tvättäkta hardcore-hedningar (som vi i vår familj), så firar man förstås även vintersolståndet enligt astronomiska beräkningar (vanligen den 21 december), genom att t.ex. sejda, elda och sjunga runt en eld i skogen, gärna på en helig plats, givetvis åkallande Odin och nornorna, med bud om det åstundande året. En fjärde tidpunkt, alltså. Här firar vi nyår ordentligt!
Så när du firar jul – sänd våra gamla hedniska gudar och gudinnor en tanke!
Hell Odin! God Jul!
Foto:
Samtliga bilder av Carl Johan Rehbinder
Etiketter: Asatro, halmbockar, hedendom, jul, jultomten, jultraditioner, kristendom
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
25/12, 2008 den 10:59 e m
Du har stark vinjettering i hörnen på bilderna. Iofs brukar en del lägga till sådant för effektens skull, men jag antar att din kamera är boven i dramat?
25/12, 2008 den 11:11 e m
Nej, just de bilderna som är starkt vinjetterade har jag medvetet valt att redigera just på det sättet, eftersom jag tycker att det passar för dessa motiv.
Här kör vi proffskameror; Nikon D70 och D200 – inga ryska plastkameror, och inga konstiga överraskningar. 🙂
26/12, 2008 den 2:13 f m
*L* Du glömde att det kristna kyrkoåret börjar på 1:a advent…
26/12, 2008 den 2:22 f m
Haha – ja, det kristna kyrkoåret, ja. Det förändrar ju allting.
26/12, 2008 den 2:27 f m
Det blir roligare än så – det här hittade jag på Svenska Kyrkans hemsida:
——————–
Är julen hednisk?
Jag undrar om hur ni ser på det kristna julfirandet? Enligt historien så är ju större delen av det svenska julfirandet i grunden hednisk och fanns långt innan Jesus föddes. Som den vanlige svensken verkar fira så är det mycket enligt den gamla nordiska seden plus att man lagt på element från kristendomen som nu är de man förknippar med julen.
Man sätter upp krubba, det visas mässor på tv, Carola sjunger religiösa jullåtar. Till och med i skolan får vi endast reda på den ena sidan av julen. Det hela har buntats ihop.
Vad jag undrar är om den Svenska kyrkan medvetet vill ta till sig den hedniska julen som också sin eller är det så att det bara handlar om historisk tradition? Eller är det folkets fel som blandat ihop allt?
MVH
/Fredrik
——————–
Hej Fredrik!
Svenska Kyrkan ser först och främst julen som firandet av Jesus födelse – ett rejält födelsedagskalas, alltså.
Det finns förvisso en och annan rest kvar idag av förkristet firande av en nordisk högtid som kallades jul. Men de flesta traditioner och företeelser vi förknippar med jul har en kristen bakgrund.
Några exempel:
Julklapparna symboliserar de vise männens gåvor.
Julgranen symboliserar Livets träd (se Skapelseberättelsen i Första Mosebok, speciellt 2:9) med Betlehemsstjärnan i toppen.
Jultomten är en sammanblandning av S:t Nicolaus (givmild biskop som verkade i början av 300-talet) och vår nordiska tomte. Sammanfogningen skedde i mitten på 1800-talet, då man utvecklade jultraditionerna inte bara här i Sverige utan på många andra håll.
Julmaten präglas av att advent är en fastetid, på samma sätt som det vi i dagligt tal kallar fastan föregår påsk. Man fastade med fastemat som lutfisk och gröt, och fick festa loss på juldagen med främst kött från julgrisen, som man sparat och slaktat först vid Lucia. Dopp i grytan var ett sätt att tjuvsmaka utan att bryta fastan.
Det finns fler exempel. Vill du veta mer, kan jag rekommendera boken Tradition och liv av Martin Modéus (förlag: Verbum). Där finns de flesta högtider beskrivna.
Vid jul har kyrkans medarbetare givetvis Jesus födelse i fokus. Självfallet berättar vi om det kristna julbudskapet där vi kan, eftersom det är vårt uppdrag som kristna. Vi vill däremot inte tvinga på någon annan vårt budskap, det är främmande för dagens kyrka.
Anders Gustafsson Forslin
——————–
Bara den här formuleringen – ”Det finns förvisso en och annan rest kvar idag av förkristet firande av en nordisk högtid som kallades jul.”
Komiskt.
26/12, 2008 den 10:09 e m
Hej, Calle.
Att julen Jolnir – ett helgande av Odin inte skulle vara en kristen högtid, där hugger du i sten… Du har Feeeeel!!!! 😉
D v s: I grunden har du givetvis rätt om man ser till julens ursprung/etiologi så är det med största sannolikhet som du säger, men det festliga med min religion kristendomen är dess förmåga att förföra och förändra andra religioner: Kristendomen är en veritabel Zelig.
Givetvis är Oden bara ett annat namn på Jahweh, självklart är Ratatosk ett bönebärande helgon, och självklart är Jolnir bara ett annat namn på Jesus.
Detta är lustigt: Kristendom är ju redan innan bibeln nått sitt sista blad starkt påverkad av grekisk filosofi mest språkligt men även trosmässigt, vilket gör att kristendom i början varit rätt öppen för synkretism – troligen för att många av Jesu budskap är ganska självständiga idéer som lever bra utan en kyrka.
Det funkar fortfarande rätt bra eftersom Jesu lära frikopplad från tanken på Gud, synd, straff, himmel osv lever ganska starkt.
Därför tycker jag det är ganska bra i princip att du och andra ”avslöjar” julens falskhet, ty religion måste bygga på något vettigare än pseudosanningar likt vilket datum en viss förgrundsgestalt sägs ha fötts……. kärlek till andra människor och rättvisa, samt att man själv mår bra av religionen, utan att helt kunna redogöra för varför
2/12, 2012 den 7:24 e m
Det mest komiska jag läst på länge. Kan meddela att Jahveh är Surt och Jolnir är ett av Odens namn. Dyrka dina monster du, vrålapa.
3/12, 2012 den 12:39 f m
Ehhh…. jaha? Har du glömt att ta dina piller nu igen?
3/12, 2012 den 3:02 e m
Glad att kunna roa. Men det kommer en dag då de livet upphör att vara en karneval. Domedagen gäller alla.
3/12, 2012 den 3:50 e m
Ja, alla domedagsprofeter har alltid haft rätt.
Nej just det, det är ju tvärtom. De har alltid haft fel. Och kommer alltid att ha fel, i all framtid.
3/12, 2012 den 3:51 e m
Önsketänkande från din sida.
4/12, 2012 den 9:57 f m
Nej då. ren empiri.
3/12, 2012 den 3:03 e m
Det finns inget festligt med religion.
Jesus är anti-religion.
24/12, 2012 den 8:41 e m
Hej, Wrejde!
Jag firar fortfarande julen till Kristi födelses ära, och uppskattar diskussionen vi hade förr. Den håller fortfarande.
Men vi kan väl ge Calle rätt när det gäller att kristendomen varit en brutal religion. Faktum är väl att alla större organisationer med makt kan härja och korrumpera samtidigt som de låter de svaga i samhället vara en rättfärdigande förevändning och ett egentligt syfte. Maktstrukturer är aldrig enkla utan alltid dubbla.
Vi blir tvungna att välja perspektiv för vad vi tycker.
Alltså: God Jolnir!
/Vrålapan
26/12, 2008 den 10:22 e m
Före all denna julhysteri som vi tar för given gick gossar runt och lekte persiska mager som förvisso berättar om att det nya är på väg……Att ta de tre vise männen ur sitt sammanhang är ett typiskt tecken på folktro, troligen med gamla anor..
(Finns denna scen i någon nordisk fornsaga tro??) Karlfeldts dikt är dessutom ganska trevlig.
STJÄRNGOSSAR
Det går ett ljus i vår by,
det lyser genom fönstret på en gummas gråa hy.
Då vänder hon sig, kvidande
av ålderdom och lidande.
»Nu stryker döden kring vår gård i nyårsny.»
Det går ett ljus vid vår grind,
det faller som ett guldflor över jungfruns varma kind.
Då far hon upp ur drömmarna,
så täcket gnyr i sömmarna.
»En vacker gosse går förbi i nyårsvind.»
Det går ett ljus kring vårt stall –
Nej, här är ingen sorg och död, fast natten är så kall.
Men vackra gossar ärom vi,
en vacker stjärna bärom vi,
som markens herdar vandrom vi i nyårsvall.
E A Karlfeldt (Flora och Pomona 1906)
27/12, 2008 den 12:47 f m
Bra skrivet! Vi lever verkligen i en förljugen tid. Det enda vi kan fira med behag är ljuset. Och solen förstås.
27/12, 2008 den 2:07 f m
Hej Helena Palena! Ja, det är förljugenheten jag främst riktar in mig på. Och vintersolståndet är i sanning en ljusets högtid – en underbar paradox, eftersom det är den mörkaste dagen på året.
Hell Sunna, Hell Dag, Hell Delling, morgonrodnadens gud!
27/12, 2008 den 2:20 f m
Hell Larvad! Du har både rätt och fel. Du är i grunden en ekumeniker, en eklektiker, något som förstås inte är helt okomplicerat när man råkar inneha en offentlig position i en konfessionell trosriktning.
Det du hävdar är rätt på en nivå, den djupare nivån av förståelse mellan olika andliga fenomen. På en rent andlig nivå finns ingen skillnad mellan hindu och buddhist, kristen och muslim. Där finns ingen skillnad mellan själarna och deras eviga band till varandra, och till det Gudomliga. Där finns inte den yttre formen, som påtalar skillnad mellan den ”rätta” tron och den ”falska”.
Men i den yttre verkligheten, som är den faktiska verkligheten för en absolut majoritet av mänskligheten, har du tyvärr alldeles, alldeles fel. Vi kan sitta och filosofera och vara överens om grundläggande andliga sanningar, medan religionsstriderna fortfarande pågår över hela klotet.
Och tyvärr måste du ju i samma andetag erkänna att din egen religion är en av de värsta bovarna i detta scenario. Med detta vill jag inte automatiskt utse dig till medbrottsling, men situationen kräver onekligen en djupare eftertanke från dig.
Du skriver t.ex. ”det festliga med min religion kristendomen är dess förmåga att förföra och förändra andra religioner”. Och jag skulle påstå att kristendomen framför allt inte har ägnat sig åt att ”förföra och förändra andra religioner”, utan snarare att krossa, utrota och plundra andra religioner på deras innehåll, dräpa sina motståndare och utmåla alla av annan tro som vedervärdiga kättare, lägre än djur, predestinerade till den eviga elden. Men Han älskar dig! Eller…?
Nej, kristendomen/kyrkan är INTE en ”veritabel Zelig” – Zelig var en sjukligt anpasslig figur, som inte gjorde en fluga förnär – kristendomen/kyrkan är den raka motsatsen, en bulldozer, en Alexander, en erövrare, en imperialistisk slukare, antitesen till andlighet.
Ja, även kristendomen/kyrkan har huserat en och annan stor tänkare – men de levde farligt, eftersom kristendomen/kyrkan hade dåligt tålamod med varje person/kultur/tanke/fenomen som på ett eller annat sätt kunde undergräva kyrkans makt över sina undersåtar, de nedtryckta medborgarna i det kristna samhället.
Världen skulle med stor sannolikhet ha varit mycket vackrare om kejsar Konstantin hade fortsatt med sin soldyrkan, och låtit vanligt folk fortsätta med sitt. Då hade romarriket kanske överlevt, och det hade i sin tur kunnat ge Muhammeds imperialistiska armeer en duktig fajt.
27/12, 2008 den 2:15 e m
Förstöra eller förföra det ena ordet är den ockuperades ordval det andra ordet Segrarens Herrens, Härskarens ordval och som kristen väljer jag då givetvis härskarens ordval……. När det gäller Zelig vill jag nog gå ett steg till. Eftersom de stora kristna kyrkorna alltid haft ett kluvet förhållande till våld har det alltid varit lite dubiöst med krig, alltså måste man ge något åt de som gillar att slåss – identitet – tanken att tillhöra det segrande teamet, de som sitter på sanningen, som vet hur man befriar folk med rätt krav (mission med vapen i hand, de som dricker rätt dryck (nattvarden) för att stärka sig själsligt mer än kroppsligt – för näringsvärdet är ju tämligen begränsat…
Så om vi varken vill använda bilden av den snälle men själsjuke Zelig eller eller den slukande krigaren kan vi låta kristen tro (och i viss mån även andra religioner lite till mans) beskrivas som en växt: laven, eller misteln eller som djur göken…….
en parasit……??
27/12, 2008 den 3:24 e m
Det är onekligen intressant att en kristen präst kan vara ödmjuk och modig nog att våga se sin egen religion som en gökunge eller en parasit. Misteln är förstås vackrare som symbol, inte minst eftersom man gärna associerar misteln till kyssar, men tyvärr är misteln ingen bra metafor för kristendomen, eftersom misteln inte skadar sin värdväxt.
Och till de kristnas försvar (inte kyrkans ledning, utan de troende, gräsrötterna) vill jag påpeka att kyrkan är och har alltid varit ett praktiskt redskap för tyranniskt maktutövande och girighet. Det betyder inte att alla kristna är det – det räcker att en skitliten minoritet i toppen har den inställningen, för att hela organisationen ska solkas.
Majoriteten av alla kristna är vanliga hyggliga människor, oskyldiga följare, uppriktiga sökare av harmoni med Gud och församlingen. Dock kan även de mest godhjärtade under olyckliga omständigheter av ren godtrogenhet låta sig korrumperas av de redan korrumperade. Och sådant händer naturligtvis inom alla maktstrukturer – inte bara religiösa sådana. Men det känns särskilt allvarligt inom organisationer som officiellt skall vara själavårdande, andliga.
27/12, 2008 den 3:49 e m
Carl Johan Rehbinder.
Funderar på om inte kristendomen blev ”maktorganiserad” när man började bygga kyrkor, vilket såvitt jag vet Jesus aldrig uppmuntrat till. Å andra sidan tycker jag att en stads silhuett av kyrkspiror är oändligt mycket vackrare än en av skyskrapor. Är gammal traditionell maktutövning lättare att acceptera än ny?
27/12, 2008 den 4:47 e m
Hej Hillary2!
Jag tror att det här är den fråga om att vända på orsak och verkan – kyrkobyggnaderna började naturligtvis byggas, och successivt växa sig högre och högre. som ett resultat av kyrkans expansion. Och ju mer maktutövandet fick utrymme, ju pompösare måste naturligtvis kyrkorna bli. Samma tänk som Hitler, och hans storslagna visioner om gigantiska monumentalbyggen i Berlin och övriga Tyskland, till viss del förverkligade av favoritarkitekten Albert Speer.
27/12, 2008 den 5:08 e m
Carl Johan Rehbinder.
Och skyskraporna på Manhattan är kapitalismens monumentalbyggen?
27/12, 2008 den 5:33 e m
Calle: När du värjer dig för misteln som bild, så når du den psykologiska mekanism som dels kommenterar Hillarys större kärlek till kyrkor, samt hur man kan få folk att glömma det rättfärdiga för en orättfärdig strid – SKÖNHET.
När de som bestämmer utmålar skönhet så kan människor som tyglats knappast låta bli att lyda, sen spelar det ingen roll om det handlar om att dricka nattvard utanför Jerusalems portar, Cola utanför Bagdad, Nya svindyra redan trasiga jeans, eller hat mot dem som inte tillhör gruppen..
Det är därför som kyrkan alltid är farligare än religionen. Men ‘framtidens religion’ kanske är ett ämne i sig att skriva om….eller??
27/12, 2008 den 5:59 e m
Hej Larvad. Nu begriper jag inte ett ord av vad du skriver. Några glas starkvinsglögg för mycket?
Jag värjer mig för misteln som symbol för kristendomen, eftersom kristendomen inte har nöjt sig med att vara en lite växt på en kraftig stam. Och misteln var med i ett helt annat inlägg än det om kyrkobyggnader, så de är i detta fall inte på något sätt kopplade till varandra.
Och det där med kyrkan som farligare än religionen … vad menar du egentligen?
27/12, 2008 den 6:01 e m
Och ja, hillary2.
Skyskraporna på Manhattan är självklart kapitalismens monumentalbyggen. Eller konsumismen. eller amerikanismen. Skyskrapor och andra monumentalbyggnader är alltid ett uttryck för makt, rikedom, utveckling och framgång, oavsett vilket politiskt/religiöst system man befinner sig i.
27/12, 2008 den 8:03 e m
Hick!! Nej….sherry!!
Jo. Jag håller med dig misteln är en ganska trevlig växt (Kyssas under misteln etc.) och därför kan jag förstå att du gärna inte vill se den som symbol för en aggressivt parasiterande kyrka.
Just denna förmåga till känslomässiga men ibland outtalade associationer som vi människor äger, är i händerna på en makthungrig organisation ganska vansklig (milt sagt..) På samma sätt lägger du en symbol för amerikanism i skyskraporna, trots att många byggdes långt före den obehagliga moderna amerikanismen kommit igång. Det klassiska exemplet är väl Jehovas vittnen, där en välklädd, välputsad och vän missionär frågar med huvudet på sned ”Visst tycker väl du om barn och fred??”
När politiska, religiösa och ideologiska ledare eller reklamprästerna lovar löften om ett välfungerande vackert samhällsbygge och kanske hämndens hämnd på fula fi, är det just dessa emotionella associationer de vill åt.
Därför idealiserar vi också ganska lätt forna tider, eftersom, vi lättare minns det roliga men störs av det tråkiga nuet. Då blir också skyskrsporna och misteln delar av samma problem…
blev svaret mindre drucket nu??
27/12, 2008 den 9:12 e m
Nja, kanske lite mer samlat… 🙂
Dricker du sherry? Är du på besök hos en gammal tant?
Eller har du smuttat på nattvardsvindet nu igen? 😀
Jag vill nogsamt påpeka i sammanhanget att jag gillar skyskrapor. Jag har stått och glott ner på Chrysker Building från Empire State Building, och det var otvetydlgti en mäktig upplevelse på många sätt.
Och faktum är att den obehagliga amerikanismen började redan i början av 1900-talet,, med Federal Reserve och en mängd andra märkliga lagar och insitutioner. Det är först de senaste 30 åren det har tagit fart ordentligt.
Vad gäller just misteln, så tar den aldrig över så att den dödar sin värdväxt, till skillnad från aggressiva missionerande religioner som kristendom och islam.
13/12, 2009 den 8:44 f m
Mycket bra skrivet. Glad midvinter 🙂
13/12, 2009 den 6:50 e m
Tack tack! Kul att du hittade detta gamla inlägg från förr i tiden!
16/12, 2009 den 9:27 f m
Är inte odin, eller Oden en vikingagud.. som inte har med hedendomen att göra…
Dessutom sa var vikinga tiden endast en kort period av vår tro. Det var under den tiden som Svea Rike tyvär förkristnades.
16/12, 2009 den 11:43 f m
Nu förstår jag inte vad du menar, Stefan. På vilket sätt har Odin inte med hedendom att göra? Odin är väl knappast en katolsk kristen gudsbild, eller hur?
Oden finns med i myterna och i bildkonsten sedan långt före vikingatid – på Gotland finns en bildsten från 400-talet, med Odin ridandes på den åttafotade Sleipner.
VIkingatiden brukar traditionellt räknas som en period från slutet av 700-talet till en bit in på 1000-talet.
Det tog mycket, mycket längre tid att kristna Sverige. Fortfarande på 1500-talet levde allmogen till största del helt hedniskt, och vissa delar av norra Sverige våldskristnades så sent som på 1700- och 1800-talet.
1/12, 2011 den 9:56 e m
Julfirandet är något jag som kristen tar TOTALT avstånd från. Det är demoniskt och vidrigt.
1/12, 2011 den 10:19 e m
Ööööhhhh… demoniskt? Har du tagit dina piller?
2/12, 2012 den 8:24 e m
Julfirandet är av Satan. De som vill idiotförklara dem som hävdar detta visar därmed vems redskap de i realiteten är. Man får hoppas att detta beror på att de inte förstår bättre, även om det dessvärre finns figurer som medvetet ställer sig i djävulens tjänst.
Att folk är så kvicka med att försvara julfirandet tyder på en massiv hjärntvätt och masspsykos.
Skönt att det finns människor som vägrar att fira jul och som tar avstånd. Vi behöver avslöja julbluffen och nämna hedendom och avgudadyrkan vid dess rätta namn.
Jag är själv apostolisk pingstvän och icke Jehovas vittne, men jag delar helt deras syn på julfirandet. Heder åt dessa människor som vågar säga ett rungande nej! De har därmed visat att de har mer ryggrad än många så kallade kristna.
3/12, 2012 den 12:38 f m
Så om jag idiotförklarar dig för att du anser något så fantastiskt absurt och genomkorkat att ”julfirandet är av Satan”, så visar jag alltså med din dåraktiga logik att jag är i djävulens tjänst?
Jag tror jag kissar på mig av skratt.
Du vet, jag behöver faktiskt inte idiotförklara dig – det gjorde du just alldeles utmärkt på egen hand.
3/12, 2012 den 3:04 e m
Vi får väl se.
3/12, 2012 den 3:47 e m
Ja, vi får väl det… 🙂
15/12, 2012 den 1:26 e m
[…] Nu när de kristna infiltrerar vår Nordiska Jul, med syfte att förstöra den, från Ärkebiskopen och vidare nedåt, så kan vi hedningar väl Hedna tillbaks. Därför har jag strax komponerat en liten Julpsalm, med hedniskt innehåll – nu när det strax är dags för Julskinka – en rätt som mer än 95 % av alla svenskar påstås äta, numera, trots att det står i Bibeln och Koranen, att det är förbjudet att äta skinka eller svinkött, för alla utövare av någon form av Abrahamitisk religion. Inom parantes är det rätt konstigt, för skall man tro SCB och andra statistikmyndigheter (Swedish National Board of Statistics) så skall det finnas ca 7 % muslimer och 0,5 % judar här i landet – men ändå är mer än 95 % av folket skinkätare – vilket tyder på kulturell assimilation – det är helt enkelt Monoteismens fall vi ser… fler och fler muslimer, kristna osv har helt enkelt gått över till svenska och hedniska seder så småningom, omgivna som de är av Hedningar och de som är Asarna trogna… (Här är en länk till en annan artikel ni kan läsa, förresten) […]
23/12, 2012 den 6:55 e m
[…] Ehrenberg vill att man ska förstå varifrån våra traditioner kommer. Att besöka en kristen kyrka är dock inte det bästa sättet att förstå varifrån det svenska julfirandet kommer ifrån. Det svenska julfirandet är i själva verket äldre än kristendomen i Sverige, vilket Carl Johan Rehbinder beskriver utförligt här. […]
24/12, 2012 den 2:56 f m
[…] skrev jag för första gången om julen, i en bloggpost som jag kallade ”God Jul – den mest hedniska av högtider!”. Det var en hyllning till vårt nordiska julfirande, och dess hedniska […]
24/12, 2012 den 9:28 f m
Med all respekt för det otroliga vetandet, men blir det inte i längden oerhört tråkigt att bara upprepa gamla ”nyheter”… Jag menar, det som du, Carl Johan Rehbinder, skriver om, fick jag veta av mina mor- och farföräldrar för ganska precis 50 år sedan, De var alla, det som då kallades, ”kloka” gubbar och gummor och välbesökta sådana. En, för mig, lustig detalj, var att min morfars bästa vän var kyrkoherde i församlingen. Deras, minsta sagt högljudda diskussioner var fantastiskt lärorika och när de sedan skildes var det fortfarande som bästa vänner.
Jag behövde ju inte ”gå hit”, men en av dina fans hade länkat in den här tråden i sin FB, med kommentaren -”Jomenvisst är det så” .. Inget negativt om det som skrivits i tråden, bara lite enahanda med en stark repriskänsla, typ titta på repriser i TV
24/12, 2012 den 12:34 e m
????
Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du vill säga med din kommentar.
24/12, 2012 den 1:32 e m
förvånar mig inte … Men oroa dig inte, vetande kommer med åldern … ha’de gott
24/12, 2012 den 1:47 e m
Du menar att du är så ung att du inte kan uttrycka dig begripligt?
26/12, 2012 den 2:13 e m
Gomorron, mycket intressant läsning så här på morronkvisten, om jag iddes skulle jag översätta hela ditt inlägg så människorna här som skriker ”put Christ back in Christmas”, skulle få sig en tankeställare………….fast det går väl inte lära gamla hundar …osv.. God fortsättnig.
PS. Hoppas det är OK att jag länkar detta till min FB sida.
26/12, 2012 den 5:06 e m
Kul att du gillade min bloggpost!
Självklart är det O.K. att länka på Facebook.
Skriver man offentligt så är det som regel för att man vill bli läst – av så många som möjligt.
26/12, 2013 den 9:46 f m
Tack för intressant läsning!
Glad för att du la ut länken på fb och jag länkar vidare.
Have Fun!
Kram!
27/12, 2013 den 12:43 f m
Kul att du lyfter fram allt detta…slå hål på alla gamla myter och sån´t som stressar sönder folk i dag.
Men förklara gärna hur du tänkte när du skrev:
Jesus föddes kring påsk, fem år tidigare än man beräknat (vi skulle alltså egentligen vara i år 2013 nu, om man ska gå efter Kristi födelse som fast punkt).
vi är ju i 2013 nu…eller skrev du detta för 5 år sedan?
…eller så ska vi vara i år 2018 nu ??
Det finns mycket bevarat från hedna tid…som Midsommar tex.
Många seder som kyrkan sedermera snodde samma tidpunkt för sina grejer…bara för att få folket med i sin religion…
Allt det bästa… G
27/12, 2013 den 2:32 f m
Artikeln är skriven 2008.
21/11, 2015 den 8:57 f m
Tack! Tack tack tack! Underbart att äntligen ha en artikel att kunna hänvisa till när jag om och om, år efter år, får samma dumma och fördömande fråga av min svenska frus släkt ”men firar ni jul…?”. Julen är inte en kristen högtid, och de firar den lika lite för Jesu födelse som jag, ändå känner de sig berättigade till firande mer än jag. Så sann ”inte rasist men…”-anda att ställa frågan om och om igen trots att vi nu varit tillsammans i sju år och har barn ihop. De vet svaret, de gillar bara att göra skillnad på mig och på dem. Ett vi mot ni-tänk. Lika tröttsamt varje år.
21/11, 2015 den 2:03 e m
Tack själv! Du har fattat exakt, ett av mina syften med denna artikel.
21/11, 2015 den 9:35 f m
Reblogga detta på Mitt dagliga svammel och kommenterade:
Rebloggar den här upplysande texten.
21/11, 2015 den 9:36 f m
Rebloggar den här upplysande texten. 🙂
22/12, 2015 den 9:51 e m
Så jävla klockren skrivet om julen och alla nyåren ha ha tre tummar upp 👍👍👍..hell Oden
25/12, 2017 den 6:15 e m
Härlig information som jag inte behövde så lång tid på att hitta. Delade genast på FB. God Jôl