Ja, hur ska du stå ut med porren…?
Nu börjas det igen – i Aftonbladet beklagar sig en kvinna över att hennes partner tittar på porr. Hon känner sig utestängd. Hon har fått honom att lova att inte titta på porr, men han håller inte sitt löfte. Dessutom är hon upprörd för att han fantiserar om andra kvinnor i vänskapskretsen. Hon är alltså ett offer för sin hemska man, som inte kan kontrollera sin sexualitet, och han ger henne inte ett absolut monopol på sina sexuella tankar. Hu.
Och som om det inte var illa nog, så håller ”relationsexperten” Eva Rusz med henne, och börjar babbla om ”porrmissbruk”, och så refererar hon till charlatanerna på dysberoendekliniken. Det hela framstår bara som en obehaglig parodi, ett sexualfientligt, mononormativt, normalneurotiskt skam- och skuldpaket av värsta sort. Hon skriver klichémässigt ”Att män tittar på porr är ganska vanligt, det kan till och med sätta krydda på ett slentrianmässigt sexliv”, och nämner över huvud taget inte att också många kvinnor uppskattar porr. Det är liksom självklart i Aftonbladets ”relationsexpert” Eva Rusz värld, att kvinnorna alltjämt är offer för de lustfyllda männen som inte kan kontrollera sin hemska sexualitet. Barbarer är vi allihop, vi män, och alla kvinnor är änglar.
Hon svarar den stackars kvinnan – ”Sexfantasier kan krydda förhållandet – så länge partnern finns med i fantasierna. Om han byter ut henne mot vännerna och enbart tillfredställer sig på egen hand har de problem – som hon inte ska acceptera.” Jaha. Så vi ska ha Orwellskt krimtänk nu också?
”Du får inte fantisera om någon annan än din partner, för då har ni problem, och kanske du måste besöka en klinik, för du är psykiskt sjuk om du attraheras av fel person”.
Eller? Kan problemet finnas på en annan nivå? Kan det vara läge att ifrågasätta orsak och verkan? Kanske det inte är porren och onanin som är problemet, utan ett symptom på något annat?
Slutklämmen är fantastisk. ”– Hon ska inte behöva oroa sig över att han onanerar efter en parmiddag, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.” Vad fan menar hon med det? För det första – varför ska en människa över huvud taget oroa sig för att en annan människa onanerar? Det är väl ingen annan som har med det att göra? Om jag vill runka, så är det min ensak, och ingen annan (min partner inkluderad) har med det att göra, om jag inte vill, och vem jag eventuellt fantiserar om har ingen annan med att göra heller. Och om det skulle vara så att jag och min partner har dåligt sex, så blir det väl knappast bättre av att skuldbelägga porrtittande och onani?
Det värsta i sammanhanget är att kvinnan som frågar anser att hennes relation i övrigt är väldigt bra, och hon undrar om hon helt enkelt ska acceptera hans porrbehov. En riktig relationsexpert (en som är intelligent och medveten om människors verkliga behov) skulle förstås i det läget säga ”ja, vafan, om er relation är bra i övrigt så är det kanske inte så mycket att hänga upp sig på – låt honom titta på sin porr). Men så mycket begriper inte Eva Rusz, nej, hon ska trycka ner mannen i gyttjan, påtala hur hemsk (och förmodligen sjuk) han är, och med detta idiotiska påstående kan hon alltså bidra till att göra relationen SÄMRE. Om frågeställaren skulle följa Eva Rusz råd skulle med stor sannolikhet de delar av relationen som fungerar bra också krascha. Riktigt, riktigt dåligt, Eva Rusz.
Jag blir så jävla trött på den här skiten. Varför kan folk inte bara acceptera att alla har en egen sexualitet, män blir kåta, kvinnor blir kåta, vi blir alla kåta av att titta på människor omkring oss som vi upplever som sexiga. Att fantisera om andra än sin partner är inte särskilt konstigt, inte särskilt ovanligt, och inget att hänga upp sig på. Porr är gott och nyttigt, och inget att bli upprörd över. Djurarten homo sapiens är inte konstruerad som monogam varelse. Rent socialt kan vi fästa oss vid enskilda personer och grupper, eftersom vi är flockdjur, men sexuellt monopol är definitivt inte instinktivt beteende för människor.
Bevare mig för skuldframkallande moralismer av relationsexperter från helvetet, stofiler som inte har förstått att vi har gått in i ett nytt årtusende. Och allra värst är det när man oupphörligen moraliserar över ungdomars beteende, och gärna glömmer sina egna erfarenheter från ungdomen. Under andra halvan av 1900-talet inleddes en sexuell revolution, som fortfarande pågår, och det är utan tvekan så att denna revolution har haft synnerligen god effekt på det allmänna hälsotillståndet, såväl fysiskt som psykiskt.
Sex är inte farligt. Sex är häsosamt och nyttigt. Man kommer närmare andra människor, man sätter fart på hela systemet i kroppen, man får skratta och njuta. Det skulle vara en god gärning att kasta ut de viktorianska relationsexperterna från tidningsredaktionerna och ta in lite folk som har koll istället, som inte reflexmässigt tycker att en människa självklart kan ägas av en annan människa. Slaveriet är avskaffat.
En hälsosam, skön och rolig aktivitet - och trevlig att titta på!
Andra som bloggar samma ämne:
Blogge , El Rubio, projO, Bitchslap Barbie, Metrobloggen – jj.n, Blottad Miss FitBitch, Aquitas Veritas
Etiketter: Aftonbladet, Eva Rusz, monogami, moralism, onani, otrohet, porr, porrmissbruk, relationsexpert, sexualitet
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
TantraBlog 
5/11, 2008 den 9:55 e m
Mycket välskrivet! Jag har gått och klurat på samma ämne (helt orelaterat till det där fnösket som skriver på Aftonbladet) men du skriver så otroligt mycket bättre än mig och sammanfattar allt så mycket mer elegant.
5/11, 2008 den 10:07 e m
Åh, tack för komplimangerna! Det uppskattas varmt.
6/11, 2008 den 7:45 f m
Hej Calle,
Ja, är det inte konstigt vad man skriver i tidningarna? Inge och Sten på 60-talet hade nog gjort jobbet bättre. Min fru och jag har ofta en porrulle igång när vi knullar och vi har även lite redskap till hands som hjälper till att göra allt lite skönare. Min kvinna har alltså inget problem med att titta på porr eller att jag gör det själv, tvärtom så stimuleras hon själv av detta.
Vi måste bekämpa moralisterna! Dessutom tycker jag det är trevligt att du tryfferar din sida med konst och kultur.
MVH
6/11, 2008 den 7:53 f m
Ja, vad ska man säga! En lysande analys! Jag har också reagerat på det här fenomenet att människor i en parrelation ska lägga beslag på och begränsa varandras tankevärldar! Helt fnoskigt!
Och detta klassiska, att om en människa i en parrelation har ett större behov än den andra, då ska den som har lägst sexlust bestämma hur mycket sexlust den andra ska få leva ut. Hur egoistisk kan man vara?
Sen, att Eva Rusz bara rakt av köper kvinnans påstående att deras relation är bra i övrigt! Hur kan hon veta det? Hon borde ifrågasätta det påståendet och säga åt kvinnan att rannska sig själv och fråga sig om relationen verkligen är så bra som hon påstår. Det är inte helt självklart.
6/11, 2008 den 12:58 e m
Ja, det händer ju emellanåt att folk som ska ge råd åt andra blir lite fartblinda, eller så har de en dålig dag, är bakis, eller bara allmänt förvirrade. Jag vill inte såga Eva Rusz rakt av som totalt inkompetent överlag (hon kan säkert komma med en och annan klokskap också), men just den här gången visade hon upp en sälsynt allvarlig form av okänslighet och dumhet, som t.o.m. kan skada mer än hjälpa. En ”relationsexpert” som ger råd, på ett sätt som kan sabba en relation, det låter verkligen inte bra….
6/11, 2008 den 1:47 e m
Hmmm… – Johan – Jag gillar verkligen Ditt ”mantra” ovan: ”Sex är ej alls farligt. Sex är häsosamt och nyttigt. Man kommer närmare andra människor, man sätter fart på hela systemet i kroppen, man får skratta och njuta.” – slut citat.
Själv har jag ordat en del om traditionell sex = religiös sex – under punkten 6 här.
Månne det snart var tid för människosläktet on mass – att kasta det här åt hållet 6000-årade religiösa sex-helvetet dit där det hör hemma = Den Kosmiska Latrinen ? 🙂
6/11, 2008 den 3:20 e m
Ja, så enkelt kan det vara. Sex är gott och nyttigt.
Jag såg på din blogg at du skrivit att 5 miljoner kvinnor bränts på bål som häxor.
Det var nog snarare ca 50.000, genom flera århundraden.
Fler avrättades som kättare, och då var det en majoritet män.
I Sverige hann man dräpa ca 300 personer som häxor. Detta var dock inte en häxjakt som var organiserad ovanifrån, av stat och kyrka – det var tvärtom en masspsykos, som kykan ioch staten gjorde vad de kunde för att stoppa. Så mycket de nu prioriterade de här bränningarna. Häxbrännandet var ett relativt litet problem, jämfört med krigande gannländer, som kunde orsaka flera tusen soldaters död på en eftermiddag.
Under ungefär samma period (1600-1700-talet) blev ca 600 män avrättade, p.g.a. det ohyggliga brottet tidelag. Bara som en numerär jämförelse.
6/11, 2008 den 8:15 e m
Johan – Jag har lagt till Din anmärkning om att 5 miljoner häxor kan vara ”bara” 50 000 istället. Dock – hur många hundra miljoner kvinnliga Qvinnor tror Du under de senaste ca 6 000 åren har blivit intellektuellt ”brända på bål” = socialt nedvärderats ?
6/11, 2008 den 8:50 e m
Jag vet att jag har mer exakta siffror någonstans – får väl kolla om jag kan få fram mer korrekta antal. Jag kan för övrigt rekommendera Jan Guillous bok om häxjakterna i Sverige. Mycket bra.
Det där med flera miljoner är något som någon tokfeminist har hittat på för att det ska verka mer spektakulärt, och liksom jämförbart med andra folkmord.
Tyvärr biter man sig gärna i svansen om man tar i så mycket – avslöjas man med lögn och fabulerande, så kan det slå tillbaka ganska hårt på det man släss för, hur behjärtansvärt det än är.
50.000 är förstås alldeles för många, det också.
Och visst har miljoner kvinnor nedvärderats genom historien – men det har också lika många män.
Vad gäller sociala stigma, förtryck, våld och elände har kvinnorna som regel inte behövt utstå mer än deras män. Ofta får männen lida mer. Det är männen som tvingas ut i krig, det är männen som blir ihjälslagna, misshandlade och fängslade först och mest.
Jag skulle vilja jämna ut den där skalan som på något märkligt sätt alltid sätter männen som förtryckare, och kvinnorna som offer. Det är inte så enkelt. Det är mer relevant att göra en maktanalys utifrån samhällsklass, etnicitet och annan social tillhörighet.
Det blir annars lite fånigt, lite som när feminister påpekar det ohyggliga i att kvinnor fick rösträtt först 1921 i Sverige. Well, männen fick det bara två år innan, 1919 – kvinnorna skulle ha fått det samtidigt, om det inte hade krävts en grundlagsändring först.
Perspektiv och korrekta fakta är bra att ha i diskussioner.
6/11, 2008 den 11:02 e m
Hmmm… – Johan – Apropå Din slutmening: ”Perspektiv och korrekta fakta är bra att ha i diskussioner.” – slut citat.
Personligen föredrar jag förutsättningsfri Dialog framför diskussion/debatt.. Perspektiv är bra – men fakta kan väldigt väldigt ofta åt hållet ”halta” – enär det alltid är segrarna/vinnarna i alla konflikter/krig som skriver historian, tyvärr tyvärr…
Rätt lustigt att bli ”anklagad” som ”tokfeminist” – enär jag är man – bara för att jag har valt att ”lyfta fram” det 6000-årade kvinnoförtrycket/kvinnoförnedringen. ”Tokfeministen” ifråga är Dan Brown i boken Da Vincy Koden.
Under 1900-talet slaktades åt hållet ca 150 miljoner MedMänniskor i barbariska krig och och direkta avrättningar. Faen vet hur många som avled av direkt svält och/eller svältrelaterade sjukdomar – men många många flera var det nog.
Hur många kommer det att bli under det innevarande århundradet, månntro… ?
I sak håller jag i stort helt med Dig om: ”Jag skulle vilja jämna ut den där skalan som på något märkligt sätt alltid sätter männen som förtryckare, och kvinnorna som offer. Det är inte så enkelt. Det är mer relevant att göra en maktanalys utifrån samhällsklass, etnicitet och annan social tillhörighet.” – slut citat.
Men lik förbannat tror jag personligen att det hela i grund och botten ursprungligen startade med MaktPyramid-MaktElitGossarnas förryckt idiotiskt stupida GalenPannors kvinnoförtryck/kvinnoförnedring av NaturLiktVisa = Intelligenta kvinnliga Qvinnor – och hålls vid ”liv” med exakt samma slag av MaktMedel i dags dato, tyvärr tyvärr…
Väl kamouflerat i o f s – men i alla fall… 🙂
7/11, 2008 den 1:23 f m
Spelaren:
”I övrigt bra” menas nog med att hon vet det exakta klockslaget då maken slutar på sitt jobb, vardagen är inrutad och lagom kul. Bingopennan ligger klistrad bredvid den ergonomiska fåtöljen på lördagskvällarna och inget alltför omvälvande ( … som sex?) tar någon obehagligt stor plats i hennes liv.
Låter jävligt tråkigt men är nog tyvärr verkligheten i många parrelationer där man är livrädd för sexualiteten.
7/11, 2008 den 4:44 f m
digitalhelena:
Många relationer bygger inte på kärlek. De bygger på skuldkänslor, hållhakar, trygghetsbehov, ägandebehov, rädslor och en mängd andra uttryck för själslig svaghet.
Missförstå mig rätt. Det är inte själssvagt att vilja ha trygghet, eller att vara rädd – emellanåt.
Det är den fullkomliga kapitulationen för dessa behov som tyder på svaghet.
Om jag ger efter för min rädsla, så dör min själ. Och då finns det inte mycket plats kvar för ett häftigt, extatiskt, dynamiskt och levande sexliv. Så enkelt kan det vara.
7/11, 2008 den 5:00 f m
Josef Boberg:
Diskussion är en form av dialog. Dialog gällande faktiskta omständigheter i livet förutsätter för mig att man har korrekta fakta, och nånot slags helhetsperspektiv – annars är diskussionen/dialogen 100 % värdelös. Den kan t.o.m. vara destruktiv och farlig.
Om vi i en förutsättnigslös dialog utgår från ”fakta” som är helt uppåt väggarna felaktiga, så kan vi ju hamna precis varsomhelst, och det kan bli hur galet och dumt som helst.
Och jag kallade aldrig dig för tokfeminist – jag påpekade att just den där siffran 5 miljoner (jag har hört den förr, och ibland påstås det t.o.m. att det är 9 miljoner) kommer från någon tokfeminist som vill salta räkningen ordentligt.
Och – ska man analysera Makten, människor som har och vill ha Makt, så måste man se bortom alla sådana yttre former som ras, religion, kön, klass eller vadhelst för grupperingar vi delar in mänskligheten i. De som vill ha obegränsad makt kan utse precis vem som helst som fiende eller allierad, så länge de tjänar den makthungriges syften. Oheliga allianser är vanliga i maktens sfärer. Ideologi är underordnat, ras, kön, etnicitet – allt detta är underordnat. Makten står över allt.
Läs 1984 och Djurfarmen av Orwell, Krigandets Konst av Sun Tzu, Fursten av Macchiavelli – så kanske perspektivet klarnar lite.
Dan Brown är för övrigt en urusel källa om man vill få fram verkliga fakta. Dan Brown är en medioker sagoberättare, som har skrivit några mediokra sagoböcker utan någon som helst faktabakgrund. Harry Potter för vuxna, typ. Allt i hans böcker är påhittat.
Det närmaste ”fakta” Dan Brown stödjer sig på är vilda spekulationer plockade ur boken ”The Holy Blood and the Holy Grail”, av författarna Michael Baigent, Richard Leigh, och Henry Lincoln. Detta pseudovetenskapliga mischmasch kan förstås vara underhållande att läsa, men dess vetenskapliga och historiska värde är lika ned noll.
7/11, 2008 den 8:11 f m
digitalhelena och CJR:
Javisst, jag håller med er; det var det jag syftade på.
Jag tog och läste ”Marias” brev lite noggrannare och funderade på vad det egentligen står där…
”Han har alltid tittat mycket på porr. När vårt sexliv började dala bad jag honom sluta.”
Det här är väl nåt som Eva R borde ha skjutit in sig på? Varför började sexlivet dala? Upplevde hon hans porrskonsumtion som ett problem när de hade ett bra sexliv? Hur kunde de ha ett bra sexliv förut, trots att han även då konsumerade porr?
”Jag ville att han skulle dela den lust han hade med mig, för jag kände mig helt bortglömd.”
Hon känner sig helt bortglömd, men han kanske inte känner sig sedd av henne? Han kanske inte kände att hans sexuella förväntningar infriades? Har inte hon nån del i att deras sexliv dalat?
”Dessutom fantiserar han sexuellt om våra vänner. Detta trots att vi varit överens om att han inte ska blanda in dem i sina sexfantasier.”
”Kommit överens om”… Hur ser den överenskommelsen ut? Hon har kanske avkrävt honom ett löfte?
Ja, så här skulle man kunna fortsätta och analysera det som står i hennes brev. Men egentligen är det helt meningslöst, för det enda sättet som det problem som hon upplever kan bearbetas på, är att de gemensamt går och träffar en terapeut, så att synpunkter och argument kan stötas och blötas och nyanseras.
Eva Rusz har kravet på sig från redaktionen att leverera ett svar som är enkelt och entydigt, lätt för läsarna att ta till sig och enkelt för rubriksättaren att hantera så att det lockar till läsning.
7/11, 2008 den 9:47 f m
Ja, men ett enkelt och entydigt svar ska väl ändå inte vara ett svar som nästan garanterat skapar STÖRRE problem i relationen än det redan är, åtminstone i den grad som frågaren följer rådet…?
Nej, Eva Rusz var verkligen ute och cyklade när hon skrev detta svar.
7/11, 2008 den 10:01 f m
Precis! Håller helt med! 🙂
7/11, 2008 den 10:39 f m
Carl Johan Rebinder,
”Och – ska man analysera Makten, människor som har och vill ha Makt, så måste man se bortom alla sådana yttre former som ras, religion, kön, klass eller vadhelst för grupperingar vi delar in mänskligheten i. De som vill ha obegränsad makt kan utse precis vem som helst som fiende eller allierad, så länge de tjänar den makthungriges syften. Oheliga allianser är vanliga i maktens sfärer. Ideologi är underordnat, ras, kön, etnicitet – allt detta är underordnat. Makten står över allt.” – slut citat.
Javisst är det så – och det gäller ju ifrån individnivå inom den egna familjen, andra när och kära osv – såväl som all nationell och global Makt.
Denna mångtusenårade olustiga form av spel/lek med oss själva och varandra – har ju ej särskilt mycket med personlig Frihet att göra – vare sig för MaktUtövaren själv eller den/dom som betvingas, tyvärr tyvärr…
Hur länge till, månntro… ? 🙂
7/11, 2008 den 1:34 e m
Spelaren:
Ja, gemensamma vännerna och eventuellt andra är nog ”portade” från fantasierna(måste vara svårt att kunna njuta och slappna av om man hela tiden måste hålla ”inbjudningslistan” uppdaterad …!).
7/11, 2008 den 1:41 e m
Carl Johan:
Nej … de flesta relationer, vill jag tro, bygger nog till en början på kärlek i olika former – ömhet, omsorg, kåthet. Men många relationer fortsätter nog andas med viss ansträngning med hjälp av det du nämner; skuld, trygghet och rädsla för ensamhet m.m. Jag tror säkert att man kan förena detta detta med kärlek, men om man plockar bort behovet av vardaglig inrutad trygghet så tror jag inte att kärleken alltid är så stark att den kan kompensera. Tyvärr.
Rädslor kan vara häftiga och utvecklande om man vänder dem till något positivt. Rädslor ska tas på allvar och utmanas.
Håller med dig fullkomligt.
7/11, 2008 den 1:41 e m
Det är helt crazy att över huvud taget komma på tanken att vilja censurera sin partners tankar och fantasier. Det tyder på en sjukt paranoid inställning till livet!
7/11, 2008 den 2:32 e m
digitalhelena –
Jag är säker på att de allra flesta relationer börjar med en förälskelse, en sexuell attraktion, och att det i detta finns inbakat en längtan efter kärlek. Sen försöker man, ofta taffligt och klumpigt, att fånga den här förväntade, efterlängtade kärleken, och ibland lyckas man – men ibland går det inte så bra. Då kan man antingen fastna i yttre form, plikt, skuld, skam, hållhakar och andra fängelseskapande attityder, eller så bryter man upp,
Men det finns de som inte ger sig – som försöker om och om igen, för att kärleken (eller längtan efter kärlek) nånstans är så stark att man inte ger sig.
7/11, 2008 den 2:36 e m
Och ja, rädsla kan vara oerhört utvecklande. Men bara om man tar tjuren vid hornen, och övervinner rädslan. Då kan det vara oerhört utvecklande. Fegar man ur och kapitulerar för sin rädsla är det inte särskilt utvecklande, dock. Snarare tvärtom.
7/11, 2008 den 6:31 e m
Lite om rädslan som Wi alla – medvetet och/eller omedvetet – mer eller mindre tillåter att styra wåra liv som människor i kött av Neale Donald Walsch.
God/”gud” i den här videon – har ej ett skvatt med religionernas förryckt stupida gudDomar att göra – utan är en oreserverat GOD ”gud” = GOD LivsKraft – som jag tolkar/förstår Neale Donald Walsch i vart fall. 🙂
7/11, 2008 den 8:15 e m
Ja, Neale Donald Walsh har jag förstås läst. Jag fick den första Samtal med Gud-boken 2001, och sen har jag läst åtminstone 6-7 böcker av honom, varit på ett föredrag och träffat honom personligen, så jag vet vad han förmedlar, och det är ofta mycket klokt.
12/11, 2008 den 9:59 f m
Tack för inlägget, Carl Johan. Det värmer att det finns likasinnade 🙂
26/11, 2008 den 5:42 e m
Hej på dig, Calle!
Detta är första gången som jag besöker din blogg, och jag måste säga att jag är imponerad av de få texter jag ännu har läst. I synnerhet denna kändes givande, då jag själv inte hunnit bilda mig en åsikt kring vilken moralisk ställning pornografin bör ha i samhället. Det kändes befriande att läsa din lättsamma inställning till det hela. Även om jag har en utpräglad fallenhet för erotik, har jag själv aldrig ägnat mig åt att titta på porr. Just denna brist på erfarenhet har gjort det svårt för mig att diskutera ämnet med andra. Jag har inte haft så mycket att säga till de, som redan har en tydlig åsikt om porr, och då har det känts lika bra att inte på pin kiv sätta sig emot dessa ståndpunkter.
Jag besöker gärna denna blogg igen – och du är välkommen att ta dig en titt i min, likaså! 🙂
Nicolai de Bauer
10/01, 2009 den 3:13 e m
Hej Och ja tack för svaret antar jag.
Jag är den stackars kvinna som du pratar om.
Jag måste väl medge att jag kunnat formulera det hela bättre men.. det är väl egentligen inte porrandet som är själva problemet utan ärligheten, något som jag kräver utav alla i min närhet.. att man är ärlig med varandra.
Att vissa saker blivit ett problem rör sig runt att det är överenskommelser som vi har som han har brutit. Detta har blivit att jag har svårt att lita på honom och därför känns det obehagligt med porren eller ja inte porren egentligen utan det med vissa vänner.
De överenskommelser som vi har har till stor del varit för att stanna upp mig lite då jag har ett betydligt större behov av tillfredställelse än vad han har då han har ett mycket litet intresse av något sexuellt.
Men som sagt så är det ärligheten som i grunden är problemet inte porren..
Håller med om mycket av det du skriver men det man ska ha i åtanke är ju att olika saker fungerar för olika människor och det som klockrent för dig fungerar rörandes onani och porr kanske inte passar andra.
För jag kan säga att annars är jag helt klart för porr och att folk ska titta på det, så länge man är medveten om att det påverkar alla olika. Du ger intrycket ibland av att det ska vara en självklarhet och verkar glömma att vi alla är individer och att i ett förhållande så blir det i slutändan om det ska funka att man får kompromissa och olika par får kompromissa om olika saker.. Det som är viktigt för dig är inte lika viktigt för andra.
Men som sagt så framkom det väl inte så överdrivet bra att problemet inte är porren så mycket utan som sagt ärligheten.
Tack iaf för ett rakt svar 🙂
MVH // ”Maria”
10/01, 2009 den 11:29 e m
Hej Evelina! Vad spännande och intressant att du hittade hit också. Jag utgår från att du förstår att min kritik framför allt är mot Eva Rusz och andra relationsexperter som ger idiotiska råd, inte mot dig och andra som upplever sig ha problem.
Du kräver ärlighet, och det kan man ju tycka är en självklarhet i alla relationer, men även begreppet ärlighet är ju rätt så relativt. Vad betyder det egentligen, att vara ”ärlig”? Det är ju inte ett absolut begrepp, som betyder exakt samma sak för alla.
Jag känner ju inte dig, eller för den delen din partner (såvitt jag vet), så min bedömning av situationen måste med all självklarhet bli rätt så fragmentarisk, och med stor sannolikhet kommer ett och annat vara rena felbedömningar på grind av bristande information.
Jag undrar i alla fall om de här överenskommelserna du säger att ni har med varandra verkligen är överenskommelser på riktigt. Har han verkligen aktivt deltagit i detta beslut? Och finns det lika stora uppoffringar från båda håll? Vågar han kanske inte säga ifrån, utan mesar i skymundan?
Jag bara undrar, som sagt, och jag vet ju inte var sanningen finns som mest.
23/02, 2009 den 10:29 f m
Schyst penis
23/02, 2009 den 10:38 f m
Tack Bosse Fritz!
– Ja, jag har fått många positiva kommentarer om mina bildval, och tycker väl att både penisen och fittan förtjänar positiva omdömen…