Dagens hjälte – jordbruksministern!
Aftonbladet publicerade häromdagen en ”nyhet” – det vill säga, det AB rapporterade om hände i själva verket för en månad sedan, men det har nått pressen först nu. Hur som helst kommer denna rapport av att ett klipp ur denna debatt har hamnat på YouTube, till mångas förtjusning.
Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) chockade denna dag somliga riksdagsledamöter med ett för riksdagen ovanligt rakt och rättframt språk. Den socialdemokratiska riksdagskvinnan Monica Green hade nämligen ställt en fråga till jordbruksminister Erlandsson om det inte borde vara dags med ett totalförbud mot sex med djur. Erlandsson förklarade lugnt (precis som jag själv gjort i mitt blogginlägg Idioti och dubbelmoral – om tidelag, från den 14 januari i år) att det redan finns en djurskyddslag som förbjuder djurplågeri, av såväl psykisk som fysisk art, och att en lag mot tidelag därmed inte behövs.
Monika Green gav sig dock inte, utan kacklade tanklöst på om sitt lagförslag, att alla sexuella övergrepp mot djur måste förbjudas. Naturligtvis måste hon påpeka att det inte handlar om moralism (eftersom det helt och hållet handlar om moralism och inget annat). Och lika självklart hade hon, med idealistens rätt, inte tänkt genom sitt förslag, inte funderat över konsekvenserna av förslaget, eller hur lagen skall upprätthållas. Inte heller hade hon tänkt genom var gränserna går egentligen, vad som ska räknas som sexuella övergrepp eller ej.
Kärringpladder och korkat kackel, med andra ord. Inget att låta sig förvånas över vid fikabordet, men högst upprörande när det kommer från någon som har suttit i vår högsta lagstiftande församling sedan 1994. Intressant blir det också när man läser om hennes gärningar på Riksdagens hemsida, och finner en riktigt flitig motionär, med starkt fokus på klassiska kvinnofrågor som barn och vård, men även lokala frågor (hon är västgöte) som pansarmuseum i Skövde, samt upprustning av kyrkor i Skaraborgs län. Hon har också medverkat i en motion som yrkar på censur och blockering i alla datorer i Riksdagen.
Och som det inte räckte med detta elände blandar sig nästa höna in i kacklet – Ulla Andersson (v), en dagisfröken som blev riksdagsledamot, men som fortsätter med dagisfrökenattityd i Riksdagen, och stödjer Monika Green i hennes pläderande. Hon börjar med att be om ursäkt för sig själv, och sedan refererar hon till förslag från Djurskyddsmyndigheten (en myndighet som blev nedlagd på grund av sin egen onödighet, och framför allt totala inkompetens och fnattighet), och inser inte själv att hon, så fort hon öppnade munnen, effektivt sågade av grenen hon satt på. Med sådana vänner behöver man inga fiender.
Då sker det oförutsedda, det oerhörda, den retoriska bomben. Jordbruksministern gör en oerhört våghalsig retorisk manöver, och beskriver i detalj svårigheterna i en sådan lag som Monica Green föreslår.
”Låt mig ta några exempel. Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott, för att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet? Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek, eller ska det räknas som ett sexuellt nyttjande av djur? Det blir ytterst svåra bedömningsfrågor att ta ställning till även med en förändring av lagstiftningen.”
Monica Green tappar koncepterna. Monica Green blir chockad. Monica Green avslöjar sig som den ogenomtänkta, pladdrande tant hon är. Ur hennes mun kom en ström av plattityder och korkskalligheter, som bara visade med all önskvärd tydlighet att hon inte hade tänkt ta ansvar för sina förslag, inte fullfölja sina resonemang, inte diskutera de direkta konsekvenserna av sitt ogenomtänkta förslag.
– Jag blev paff, chockad och satt där som en fågelholk. Vad står karln och säger?
– Han blandade ihop människors sexualitet med djurens sexualitet. Hans exempel var dessutom fruktansvärt dåligt. Att göra som han sa med en hund är ju att utnyttja djuret för sina egna sexuella behov.
– Det var osmakligt. En fruktansvärt låg nivå. Jag tycker inte man ska behöva diskutera sådana här detaljer i riksdagen.
Green beskyller jordbruksministern för det hon själv gör – blandar ihop människors sexualitet med djurens sexualitet. Dessutom påstår Green att ministerns exempel var dåligt, eftersom ”Att göra som han sa med en hund är ju att utnyttja djuret för sina egna sexuella behov” – ja, och var det inte just det hela diskussionen handlade om? Slutligen påstår hon att hon tycker att man inte ”ska behöva diskutera sådana här detaljer i riksdagen”. Men det är ju just det man måste göra, om det ska fattas beslut om nya lagar! Man måste med all nödvändighet diskutera konsekvenserna av all lagstiftning, och särskilt ny lagstiftning. Det görs i alldeles för låg omfattning, vilket leder till att vi har en massa idiotiska lagar.
Man kan tycka vad man vill om tidelag. Man kan tycka att det är äckligt och motbjudande (jag tycker själv att det är riktigt urvidrigt, och helt avtändande), men det räcker faktiskt inte för att stifta lagar. Jag tycker att leverstuvning är äckligt också, men det betyder inte att jag yrkar på att det ska förbjudas. Men den principiellt verkligt viktiga frågan i denna diskussion gäller den oerhörda dubbelmoral som det innebär att vilja skydda djur mot sexuellt utnyttjande, men samtidigt tycka att det är O.K. att slakta och äta upp djur, att utnyttja deras lidande och död för egen njutning och fåfänga (pälsverk och skinnkläder). Jag skulle med andra ord respektera en vegan som yrkade på en sådan lagstiftning, även om jag inte håller med.
Heja jordbruksministern! Go Eskil! Lite mer av den rättframheten och frispråkigheten vore oerhört konstruktivt och uppfriskande i vår lagstiftande församling. Skulle fler riksdagsledamöter våga vara så konsekventa och frispråkiga, så skulle den politiska processen bli oerhört mycket intressantare. Och fler av de värsta stolpskotten (som t.ex. Monica Green och Ulla Andersson) skulle bli effektivt utmobbade från riksdagen, vilket vore en god sak.
Jordbruksminister Eskil Erlandsson – Foto: Anna Molander
Etiketter: djurskyddslagstiftning, Eskil Erlandsson, lagförslag, Monica Green, riksdagen, Tidelag
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
6/06, 2008 den 6:22 f m
[…] Tillägg: Jag hittade en skön bloggartikel om samma sak på […]
12/06, 2008 den 6:59 e m
Höns och kackel skriver du, och hänvisar till kvinnor. Vad kallas manlig motsvarighet?
12/06, 2008 den 9:24 e m
Det var väl inget svårt? Den manliga motsvarigheten till höns och kackel är tuppar och galande.
Vad hade tu tänkt?
13/06, 2008 den 6:01 e m
*fnissar* Förvisso, som tuppen Jussi i Pettson, som äslar att höra sin egen röst… (tillägger sprättande och kråmande till det)
18/11, 2008 den 11:18 e m
[…] dubbelmoral – om tidelag, samt en kommentar till jordbruksministerns inlägg i debatten i somras – Dagens hjälte – jordbruksministern! – och jag tycker verkligen att det är helt otroligt att politiker och media lägger så mycket […]