Bloggtorka och tidsbrist…

Alldeles för många bollar i luften och alldeles för mycket att göra, som vanligt...

Det händer så mycket som jag vill blogga om, men jag har inte tid, ork eller fokus. Så fort jag börjar skriva om något som gör mig glad eller arg, så dyker det upp 12 grejer till som är minst lika angelägna. TIll slut tappar jag helt enkelt sugen. Det blir för mycket, och så blir inget skrivet alls. Men nu tänker jag försöka klämma in flera ämnen i samma bloggpost! Flera av dessa ämnen har redan avhandlats av en mängd andra bloggare (OLD NEWS…), men jag tänker mig att är ämnet intressant på riktigt så skadar det inte att uppdatera och påminna lite.

En kul grej som har hänt är förstås att Rick Falkvinge fick Guldmusen, ett pris instiftat av tidningarna Affärsvärlden och Computer Sweden i samarbete med IT & Telekomföretagen, och han får priset som årets it-person, med motiveringen “Rick Falkvinge har som ordförande i Piratpartiet satt it-frågorna i det politiska Sveriges strålkastarljus.” Stort, och grattis, Rick!

En annan slags guldmus...

Bröderna Horn Hardtvedt - frihetsälskande norrmän

En annan väldigt rolig grej är att två norrmän från Fripolitisk Bevegelse, i protest mot den nya sexköpslagstiftningen (importerat skräp från Sverige, som i Norge dessutom har fått en rasistisk dimension) ska starta fem gratisbordeller, i fem norska städer. Hittills har 60 kvinnor och 30 män redan anmält sig och man har bokat lokaler i Oslo, Bergen, Trondheim, Stavanger och Kristiansand, som alla öppnar i maj. Tre svenskor finns med bland sexarbetarna.

Eftersom tjänsterna erbjuds helt gratis, och sexarbetarna inte får någon ersättning, kommer verksamheten inte påverkas av förbudet mot sexköp som infördes 2009. Denna proteströrelse påminner onekligen i viss mån om den fantastiska markering de danska prostituerade gjorde mot Köpenhamns kommun, också genom att erbjuda sexuella tjänster gratis. Aftonbladet och HAX skriver om de norska bordellerna.

Franklin Delano Roosevelt i rullstol - skulle han ha gått med på Socialstyrelsens krav?

Mindre kul, och makalöst integritetskränkande är det som svenska myndigheter nu vill utsätta handikappade för – ett frågeformulär som ligger som underlag för vilken hjälp de handikappade ska få. I detta 91-sidiga dokument skall hjälptagaren vartannat år redogöra för ALLT, inklusive toalettvanor, sexuell läggning och annat som de flesta skulle betrakta som högst privat. Därefter skall dokumentet rimlighetsbedömas av försäkringskassans handläggare. Av ekonomiska skäl, förstås.

Handikappade får uppenbarligen inte ha något privatliv alls. De Handikappades Riksförbund har naturligtvis protesterat, och beskriver myndigheternas agerande som en ”Grov kränkning av människors integritet”.

Det som är särskilt upprörande i detta är just att man väljer en redan utsatt och sårbar grupp i samhället för denna paternalistiska och kränkande bahandling. De flesta vågar naturligtvis inte protestera, aftersom det ofta är ett livsvillkor för dem att få hjälp.

Är du handikappad och hjälpsökande? Då måste du redovisa dina sexvanor!

Thomas, Emma, Klara, Signe, Sandra, Annarkia, Majestatis Pluralis, Mikusagi, Scaber Nestor, Emil, Anne, Kjell, Kjell igen, Göran och Marcus skriver om detta. Svensk Handikapptidskrift och Förbundet Unga Rörelsehindrade också, förstås.

Hemliga poliser trakasserar laglydiga medborgare

Hemliga poliser trakasserar laglydiga medborgare!
Något som verkligen INTE är O.K. är när maktkorrumperade poliser begår lagbrott och tjänstefel på löpande band, ostraffat. Om vi medborgare ska ha någon som helst respekt för lagen, och den yrkesgrupp som ska hjälpa oss medborgare att upprätthålla lagen, så måste kåren rensas ut från puckon. Jag talar nu främst om de två civilpoliser som hotade en journalist (Jesper Nilsson) i tunnelbanan. Den första reaktionen på detta är väl för de flesta att just de här poliserna var ärkepuckon, och det är förstås alldeles sant. Den här sortens rötägg ska ut ur polisen omedelbart. Eller omskolas. Ordentligt.

Nästa fråga som kommer upp, är att det kanske inte är så lämpligt att sätta otillbörliga maktverktyg i händerna på poliser. Att kunna hota med att ”ta ner nån till station”, för att denne ”ser drogad ut” är ett mycket bra argument för att vi i Sverige borde återgå till hur det var på 1980-talet, då det inte var olagligt att ha droger för eget bruk, än mindre i kroppen. Idag kan poliser trakassera vems som helst, och ta in folk till en polisstation och hålla dem i 12 timmar, redan bara på basis av en misstanke att personen har någon drog i kroppen. Detta är inte acceptabelt. När vi stiftar nya lagar måste vi kanske i långt högre grad tänka på konsekvenserna – hur kan denna lag missbrukas? På vilka sätt kan denna lag slå fel? På vilka sätt kan en sån här lag stjälpa mer än hjälpa?

Vi har en svår demokratisk kris i Sverige om vi inte längre litar på vare sig lagstiftarna eller de som har som jobb att upprätthålla lagen. Och om det inte tjänar något till att anmäla poliser för övervåld eller andra brott, så kommer folk snart att ta till andra metoder – skydda sig mot polisen med vapen, se till att man alltid är i närheten av övervakningskameror om man möter en polis, eller andra metoder. Tanken med polisen är egentligen att de ska skydda medborgarna. Nu går vi alltmer mot ett samhälle där medborgarna måste skydda sig mot polisen, och det är verkligen inte bra.

Läs mer om detta:
Jesper Nilssons egen blogg, DN, Journalisten.se, Nyheter 24, Metro, Sydsvenskan

En verkligt god nyhet vill jag avsluta med. Kent Persson är en moderat politiker, tillika bloggare, och han har skrivit en mycket trevlig bloggpost som bekräftar den bedömning många andra också har gjort – Piratpartiet har en god chans att ta sig in i riksdagen

Kent Persson - moderat politiker och bloggare med piratpositiv inställning

Kent gör en högst pragmatisk analys av det politiska läget just nu, och finner att just de frågorna som Piratpartiet arbetar för lider en allvarlig brist hos de etablerade politiska partierna, som inte har förstått hur heta dessa frågor är hos allmänheten. Lotta Olsson (m) instämmer med Kent på sin blogg.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Förbjudna relationer

Jag var bröllopsvittne för en tid sedan. Det var i sig inget jätteudda eller superdramatiskt (förutom att vi först åkte till fel ställe, och det var på håret att vigseln alls blev av den dagen), om än väldigt gulligt och vackert – men historien bakom är desto mer intressant. Paret som gifte sig, Sunny och Rolf, träffades redan för 47 år sedan, i Norge, och gifte sig för första gången för 45 år sedan. Visserligen var det inte enkelt i början, för i Norge fick man minsann inte bo ihop, eller ens ta in på hotell, om man var ogifta. Kyrkans hand vilade tungt över Norge, och sådana synder fick man inte uppmuntra. De fick dock två barn, och levde tillsammans i högsta välmåga, och lever alltjämt tillsammans, sedan 47 år tillbaka.

Nu till den mer komplicerade aspekten av denna relation. Under många år arbetade Sunny som strippa och erotisk massös. Sunny hade många klienter, och kunde välja själv vilka hon ville ha som kunder. Inget offer alltså, inte underkastad männens makt över kvinnor. Men i samhällets ögon var hon förstås en moralisk katastrof, en fläck på folkhemssamvetet, och därför kunde hon förstås inte vara öppen med sitt jobb. Så hon skaffade sig en falsk identitet, som hon hade parallellt med sin egentliga identitet. Det var mycket krångel, men Sunny lyckades mot alla odds bedriva sin verksamhet i flera decennier.

Eftersom Sunny behövde skydda sin identitet bestämde hon sig för ungefär 30 år sedan, av rent praktiska och administrativa skäl, för att ingå ett skenäktenskap med en annan man, så att hon kunde få ett legitimt efternamn. Men det bar sig inte bättre (eller sämre?) än att de båda blev störtförälskade i varandra, i vigselkapellet, under bröllopsceremonin. Med den förste maken som bröllopsvittne. Ödets vägar äro outgrundliga. Så bröllopet blev oväntat nog alldeles på riktigt. Fortfarande trettio år senare håller de ihop, alla tre, boendes i kollektiv i en söderförort i Stockholm. En alldeles äkta ménage à trois, alltså.

Men i Sverige är det fortfarande olagligt att gifta sig med fler än en person, av någon outgrundlig anledning. De kristna normerna sitter som berget, och månggifte är för många helt oacceptabelt och fullkomligt otänkbart. Därför räknas inte heller samboende med fler än en person som samborelation. Och eftersom Sunny, Rolf och Roland har levt tillsammans som ogifta större delen av deras liv, så räknas Sunny inte som släkt med Rolf, trots att hon har levt med honom i 47 år, och har både barn och barnbarn med samme man. Tre personer kan alltså inte leva under ”äktenskapsliknande förhållande”, som det heter. Bara två.

Sådana är normerna alltjämt i vårt goda samhälle, trots att det mer och mer uppmärksammas att polyamori och månggifte faktiskt är fullkomligt naturliga samlevnadsformer för oss människor. Det finns nog inte särskilt många som vill etablera polyamori som ny norm, eller ens hävda att det är det mest naturliga för människor att ha många kärlekspartners. Men för många är det så. Själv är jag primärt monogam (om än polysexuell), men jag har flera polygama/polyamorösa vänner, och ser att det uppenbarligen fungerar för många av dem, trots samhällets motstånd. I alla fall inte sämre än vanliga tvåsamma relationer.

Nå – åter till Sunny, Rolf och Roland. Eftersom Rolf börjar bli väldigt gammal, och dessutom har haft flera slaganfall, och de vill se till att alla tre kan sitta i orubbat bo, så ställdes återigen till med bröllop. Sunny och Rolf gifte sig igen, efter 45 år sedan första gången. Det optimala hade naturligtvis varit att alla tre hade fått gifta sig med varandra. Men det får de alltså inte, trots att de har levt tillsammans i så många år. Något är riktigt snett med det här. Eller för att citera Sunny själv: ”varför i helvete ska det vara så svårt för lagen att acceptera att man kan behöva ett ömsesidigt testamente för 3 personer eller flera?”

För att kompensera en otillräcklig lagstiftning har alltså vår trio behövt göra diverse mer eller mindre komplicerade arrangemang, med kontrakt hit och dit, juridiska finter och trassel med myndigheter. Det borde verkligen inte behöva vara så krångligt. Men det blir ännu krångligare om man har små barn i relationen, och vårdnadsfrågor kommer på bordet. En tre-relation med barn i boet kan bli en katastrof, om t.ex. modern till ett av barnen förolyckas, och vårdnaden inte självklart stannar i familjen. Vår nuvarande lagstiftning är alltså otidsenlig, otillräcklig, och inte i harmoni med hur människor faktiskt lever.

Det är dags att tillåta månggifte. Omedelbart. Låt folk få bestämma själva hur de ska leva sina liv, och hur de ska konfigurera sina relationer. Skriv om lagen, rejält, och ta större hänsyn till känslomässiga band, snarare än blodsband, än man gör nu. Fler än två personer måste kunna få leva i samboförhållande även rent juridiskt, och även ha vårdnaden om barn. Gammal kristen moralism skall inte prägla modern lagstiftning.

[Detta vore kanske en fin liten nöt för frihetliga Piratpartiet att bita i - vad säger du, Rick Falkvinge? Du som är öppet polyamorös?]

Avskaffa monogamikravet – NU!

Läs gärna Sunnys egen artikel om bröllopet!

Dags att skrota sexköpslagen

Det finns ett stort problem med sexköpslagstiftningen. Eller nja, det finns faktiskt väldigt många problem med sexköpslagstiftningen, men det finns ett primärt problem som ingen av förespråkarna av denna lag har brytt sig om att behandla. Det största problemet är nämligen att lagen inte hjälper de människor lagen sägs vara avsedd att skydda, nämligen de prostituerade. När lagen infördes blev arbetsförhållandena mycket värre för sexarbetarna. Redan detta enkla faktum, kombinerat med det faktum att prostitutionen på intet sätt har minskat i omfattning, är alldeles tillräckligt för att komma fram till den ofrånkomliga slutsatsen att lagen bör skrotas. Den är inte bara värdelös, den är kontraproduktiv.

Sen finns det ett annat stort fel med denna lag, och det är att den bara reglerar frivilliga överenskommelser. Alla de brott som sexköpslagen påstås motverka, som sexuellt tvång, ofrivillig trafficking, slaveri, prostitution av minderåriga eller andra som inte givit sitt uttryckliga medgivande, regleras redan av andra lagar. Sexköpslagen reglerar bara en enda sak, och det är frivilliga transaktioner mellan personer som ingått avtal.

Det är fullt lagligt att ha sex med vem man vill, hur många man vill, när man vill och hur man vill. Det som regleras (och moraliseras över) är den finansiella transaktionen. Att pengar förekommer som en faktor i det sexuella mötet. Alltså är det egentligen inte sexet i sig man moraliserar över, utan det faktum att någon får en ekonomisk vinst av det hela. Då blir det moraliskt dåligt, uppenbarligen. Det är mycket märkligt, och tämligen unikt rent juridiskt, att man kan förbjuda enskilda personer att ingå ekonomiska avtal kring en aktivitet som är fullt laglig.

Sexköpslagen är alltså en morallag. Den fördömer ett visst uttryck för sexualitet och fri handel med tjänster, eftersom den anses vara dålig för kvinnor, alldeles oavsett vad dessa kvinnor har för motiv för sitt handlande. Ingen nämner någonsin att manliga prostituerade skulle må dåligt och borde skyddas från sig själva – tydligen kan bara kvinnor göra dåliga val mot sin vilja. Om detta inte är könsdiskriminerande så vet inte jag vad det är. Ambitionen att rädda de prostituerade ur horträsket har tyvärr bara lett till två onda ting – att horträsket blivit sunkigare, och att paternalistiskt förmynderi, offerstämpling och omyndigförklarande av kvinnor har befästs ytterligare. Ingen bra idé, med andra ord.

I sin iver att förbättra samhället, och avskaffa sådant som ses som dåligt, lyckas makthavare ofta göra saker och ting betydligt sämre. Och ju mer de i sin samhällsförbättrariver kämpar och fixar och trixar, desto värre blir det. Det vore helt enkelt underbart om fler politiker (och andra makthavare) kunde ge fan i att vara så klåfingriga och manipulativa som de så ofta är. Den bästa lösningen är nämligen ofta att göra precis tvärtom – att avreglera.

På Nya Zeeland avkriminaliserades prostitutionen helt 2003, och i en utvärdering från Health Research Council of New Zealand samt justitiedepartemetet, Ministry of Justice, har man kommit fram till att prostitutionen INTE har ökat, men att sexsäljarna känner sig mycket tryggare och säkrare. Liknande resultat har även framkommit i andra länder.

Jag skulle vilja se fler politiker som avskaffar lagar istället för att hela tiden hitta på nya. Det skulle kunna bli en helt ny politisk våg, en trend som befriar människor istället för att förslava och stänga in dem i allt trängre lådor. Det finns en närapå vidskeplig, religiös övertro på lagar som samhällsförbättrande medel. Så fort man inte gillar något, så förbjuder man det. För det är en viktig ”signal”. Men signalpolitik är ofta riktigt dålig politik. Den fungerar helt enkelt inte.

Ett exempel på riktigt dålig signalpolitik gäller förmedlingen av rena sprutor till narkomaner. Vissa (totalt oempatiska) politiker vill att detta ska vara absolut förbjudet, eftersom sprututdelning ”skickar en signal” att det är O.K. att knarka. Det är då bättre att ”skicka signalen” att det INTE är O.K., genom att låta knarkarna dö, utan hjälp.

Själv tycker jag att medkänsla är en bättre signal – att agera utifrån kärlek och empati, utifrån en vilja att hjälpa människor i nöd, kombinerat med att man skaffar sig en helhetsbild av hur samhället (såväl individuellt som kollektivt) skulle kunna minimera skadeverkan. Vill vi faktiskt hjälpa människor, eller vill vi bara straffa syndarna? Det kan vara en bra fråga för många att ta till sitt hjärta.

En annan bra signal från vår lagstiftande församling, de medborgare som vi givit förtroendet att administrera vårt samhälle, vore att sluta omyndigförklara folk. Om man inte tar bort stödhjulen så lär man sig aldrig att cykla. Visst, man kanske ramlar några gånger, men det är så vi människor lär oss. Vi är faktiskt inte så ömtåliga och hjälplösa som vissa verkar tro. Vi är fullt kapabla att välja hur vi vill leva våra liv, och därtill hantera konsekvenserna av våra handlingar. Och om någon tycker att jag gör ett dumt val, så är det faktiskt min ensak, och ingen annans.

Med andra ord – om jag vill knulla runt till höger, vänster och mitten, så är det min ensak. Eller klättra i berg, segla jorden runt, ta en psykedelisk drog, rida på kameler, köra rally, djuphavsdykning, gå på lina eller göra en politisk karriär. Och det är varje enskild persons ensak vad han eller hon vill göra med sin kropp. I alla fall om vi ska betraktas som vuxna, självständiga, självägande människor med egen vilja och ett eget liv. Att då kriminalisera en ekonomisk uppgörelse i samband med sex är helt absurt, och ett omyndigförklarande av individen. Och det är inte acceptabelt i ett fritt samhälle.

Artiklar och bloggar om sexköpslagen:
Xrob, Isabella Lund, Blogge Bloggelito, Petra Östergren, Susanne Dodillet, Sexualpolitiskt forum, Planeten Hora, Pedofilens dotter, Artikel i Christian Science Monitor