När de stora moderna diktaturerna växte fram under 1900-talet, var öppet våld och synligt tvång självklara ingredienser. Att avrätta personer för deras åsikter var vardagsmat i en värld där ytterst få länder var demokratier. Nackskott och massgravar var logiska, och praktiska politiska lösningar. Ideologier som socialism, kommunism, fascism och nazism betraktades som moderna och realistiska, och rönte onekligen en stor internationell framgång. Medborgarna i stora länder som Sovjetunionen och kommunistiska Kina föll offer för det sociala experimentet totalitär ideologi kombinerat med modern teknologi. Många andra, mindre, men internationellt betydelsefulla länder som Tyskland och Italien prövade på den nya tidens styresskick.
I och med andra världskriget insåg många att rå diktatur och totalitär makt kanske inte var den bästa vägen till lycka, och inte ens nödvändigtvis den effektivaste metoden att utöva makt, så makthavare och medborgare arbetade för en gångs skull tillsammans (låt vara med disparata motiv) för att utvidga det demokratiska systemet över hela världen. Ibland brydde man sig inte om att skapa demokrati – man använde ordet bara, för att skyla över det faktum att landet fortfarande styrdes som en rå diktatur – DDR och Nordkorea är bra exempel på detta. Tyska Demokratiska Republiken och Demokratiska folkrepubliken Korea. Den sistnämnda finns fortfarande, och heter alltjämt så. Det räcker naturligtvis om folk tror att de lever i en demokrati.
Men de som har makten på riktigt skiter i vilket samhällssystem som för närvarande är populärast. De anpassar sig för att behålla och stärka sin makt. Fungerar det med färggranna arméer, pukor och trumpeter, överdådiga kröningsceremonier, hermelinmantlar och guldspiror för att upprätthålla makten, så är det just de redskapen man kommer att använda. Om det är smarta bomber, grå kostymer och en armé av buffliga livvakter som utmärker den offentlige makthavaren, så kommer makthavaren att använda sig av just det. Och om det är demokratiska val av sympatiska personligheter beväpnade med förnuftiga floskler, så kan du vara så säker på att några sådana marionetter kan skakas fram ur lämplig rockärm.
De verkliga makthavarna ser vi inte alls – de är skuggfolket, de som verkar utan att synas. Skuggfolket vill inte granskas – de kastar dimridåer och anlitar duktiga idioter som marionetter. Ledande politiker som Tony Blair, Fredrik Reinfelt och Carl Bildt är också marionetter, nickedockor som kan korrumperas och användas av makten så länge de uppfyller sina plikter. Några som är särskilt duktiga får bli medlemmar i fina marionettklubbar, som Bilderberggruppen, där alla de sitter som tror att de har verklig makt. Men de verkliga makthavarna är de som styr pengarna i världen. De som äger världens stora banker, och bestämmer över all finansiering och riktningarna för all världens kassaflöden. Centralbankerna kan trycka mer pengar, skapa inflation och depression, finansiera krig – och blockera ditt bankkonto, över hela världen.
Och vi medborgare tror att vi har makt, eftersom vi får rösta var fjärde år. Men vad vi faktiskt gör när vi röstar, är att ge bort makten. I Sverige har vi något som kallas representativ demokrati, en slags frivillig diktatur där vi luras att tro att vi kan påverka samhällets utveckling genom att lägga några små lappar i lådor i närmaste samlingslokal. En gul, en vit, en blå. Och så tror vi att vi har varit med och påverkat – men det är en skendemokrati, ett skuggspel. Vi har under det gångna året blivit kraftigt varse om att det inte spelar någon roll vem som regerar. Det blir i stort sett samma politik ändå. Trots personval och yviga löften, som visade sig vara värda mindre än toapappret du just använde när du var på muggen. Det finns dock undantag från denna regel. Mer om det längre ner i denna artikel.
Under 1900-talet kunde makthavarna fortfarande komma undan med totalitärt maktutövande, kontroll genom våld och utrensningar, och tvångsmetoder. ”Papiere, bitte” var vardagsmat i många länder. Men i vår ”upplysta” tid räcker inte tvångsmedel utifrån. Vi måste bli förförda att själva vilja bli kontrollerade. Vi måste luras att tycka om att bli kontrollerade, manipuleras till att älska Storebror.
Så med piska och morot införs allehanda kontrollsystem. Moroten är att allt blir så mycket enklare, vi blir omhändertagna och ”trygga”, och beskyddade från hemska terrorister och brottslingar. Piskan är den som säger ”den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja”, och genomdrives med buzzwords som terrorism, barnporr och organiserad brottslighet. Ingen gillar ju sånt, eller hur? Så om du till äventyrs motsätter dig nya lagar och kontrollsystem som officiellt är till för att stoppa just sådant, så måste du vara en skummis med smutsigt mjöl i påsen – endera terrorist, brottsling eller barnpornografikonsument – eller hur? Så dra ner byxorna för kontroll vid minsta anmaning, eftersom vi alla måste lyda för en god sak. Ordnung mußt sein!
Förr i tiden kunde man enkelt införa legitimationstvång. Återigen, ”Papiere, bitte.” Nu är det frivilligt, men du kommer å andra sidan inte långt utan ditt ID-kort. Och överallt gör man det svårare att klara sig utan plastkort, nu också med inbyggda, spårningsbara chip. Snart har man ersatt alla myntautomater med kortspringor. Ska du parkera din bil tar de flesta P-automater kort, och allt fler automater tar BARA kort. Inom en överskådlig framtid kan polismakten registrera varenda steg du tar, inklusive besöket på den offentliga toaletten, som givetvis också betalas med kort. Och har vi en japansk modell av toalett, som även registrerar ditt blodtryck och allmäntillstånd, så kan även detta uppdateras i de offentliga registren – som förstås är tillgängliga för ditt försäkringsbolag. Verkar du alltför krasslig höjs din premie.
Det är ju jättepraktiskt om alla papperspengar och mynt ersätts med kort – då slipper vi släpa på dem. Men tänk en gång till – om papperspengar försvinner, och ditt kort av en eller annan anledning inte fungerar; vad gör du då? Tänk om ditt konto spärrats av banken, av en eller annan anledning? Tänk om autogirot dragit för mycket från ditt konto, och så har du plötsligt inget på kortet? Och – tror du inte att en rånare kan ta ditt kort och knäcka koden för att råna hela ditt bankkonto? Nå, du kan ju spärra kontot, förstås – om inte rånaren har snott din telefon också, och slagit ner dig så att du ligger avsvimmad i flera timmar. Säkerheten är illusorisk. Dessutom – då kan ALLA dina pengatransaktioner registreras. Vill du det? Vill du att skattemyndigheten ska ha fri tillgång till hela din privatekonomi?
Låt oss göra ett tankeexperiment – varför inte drogtest på de offentliga toaletterna? Du har rökt på lite, pissar i porslinstratten, analysapparaturen slår larm till polisen, låser dörren så att du inte kan komma ut, och strax kommer den lokala piketen och plockar in dig för droginnehav. Science fiction? Inte då. All teknik finns redan. Det är bara en fråga om att sälja in idén. Politiker försöker ju redan få föräldrar att gå med på obligatoriska drogtester för skolungdomar – givetvis för att skola in ungdomarna i att vänja sig vid ett samhällssystem där vi ständigt blir kontrollerade. Flygplatskontroller och snatterilarm fungerar på samma sätt – du ska vänja dig vid att bli kontrollerad.
Och när tekniken pajar – för det gör den alltid, förr eller senare – så finns det alltid något att skylla på. Du fastnar på muggen, eftersom den läser av otillåtna droger i ditt urin. Muggen låser in dig, men larmet funkar inte, och bevakningskameran är sönderslagen. Du får ett epileptiskt anfall och dör på toaletten. Men då kan polisen avfärda det hela med att det var ”drogrelaterat”, och då finns plötsligt ingen ansvarig. Du fick skylla dig själv.
I skuggfolkets drömsamhälle går vi alla runt med inopererad fotboja (spårbart datachip), i praktiken ett virtuellt spekulum uppkört i röven för jämnan. De som inte lyder blir utestängda från samhället. I det fullt utblommade kontrollsamhället har alla små datachip inopererade under huden, för det är ju så himla praktiskt. Du kan gå ut utan ID-kort, utan betalkort, utan nycklar, och ändå göra alla dina ärenden. Jättepraktiskt.
Fördelarna med ett inopererat chip kommer att säljas in med glada kampanjer. Skrattande nudistkolonier vinkar glatt och påpekar fördelen med att äntligen kunna få vara helt naken. Leende mammor lovprisar tryggheten i att alltid kunna spåra var deras barn är. Bilägaren blir glad för att han slipper komma ihåg bilnyckeln, och ingen kan stjäla hans bil, eftersom bara hans chip öppnar dörren. Tror han.
Den mest fruktansvärda fascismen du kan föreställa dig kommer att införas med medborgarnas hjälp. Frivilligt. Och du betalar själv. Och den som försöker göra på eget sätt blir totalt utstraffad genom några knapptryckningar. Butiksdörrarna öppnas bara för dem som är kreditvärdiga (varje butik har en scanner utanför dörren som läser av vilka som vill komma in – den som inte har några pengar vill man förstås inte ha in i butiken), och alla andra får stanna ute i kylan. Bokstavligen och bildligen. Och just så skall vi skrämmas till lydnad.
Detta är inte science fiction. All teknologi jag har beskrivit finns redan, och betydligt mer avancerad än så. Du kan redan köpa GPS till ditt barn, och du kan redan ha ”koll på dina vänner” med smarta webbtjänster (kan du ha koll på dna vänner finns det väl ingen anledning att hindra staten från att ha det, eller hur?). Exklusivare bilmärken har redan bilnycklar som trådlöst låser och låser upp bilen, beroende på hur långt från den du är. Nya pass förses med ett chip som kan fjärravläsas, så att flygplatskontrollanterna slipper bläddra i varje resenärs pass. Att sådana pass kan missbrukas av en terrorist, spion, eller bara en sofistikerad skurk med rätt scannerutrustning är det naturligtvis ingen som nämner. Att du med utrustning för ett par tusen kan framställa falska fingeravtryck som lurar de mest avancerade fingeravtrycksläsare är det förstås ingen som nämner heller. Falsk trygghet, alltså.
Alla dessa tekniska arrangemang ”för vår trygghets skull” har egentligen inte ett skit med din trygghet att göra. Flygplatskontroller, knivförbud, bevakningskameror och ID-kortskrav hindrar inte riktiga bovar. De som vill begå brott gör det ändå, och hittar på smarta lösningar för att överlista alla skyddsåtgärder. Trygghetsarrangemangen finns egentligen där för att avväpna dig totalt, göra dig 100 % sårbar och hjälplös, van vid kontroller (”klart att dörrvakten trycker upp ett finger i min anal – jag skulle ju faktiskt kunna vara en terrorist!”) och totalt försvarslös. Lätt att kontrollera.
Denna svarta berättelse, denna gastkramande dystopi, verkar kanske överdrivet cynisk. Det är dock tyvärr en alltför realistisk vision för att lätt avfärda. Och insikten om att detta faktiskt är en fullt möjlig utveckling i vårt samhälle, inte minst eftersom den redan har kommit väldigt långt, får allt fler att vakna, och ställa sig på tvären. Ur detta perspektiv är det logiskt att dra slutsatsen att t.ex. Piratpartiet är ett av många synbara symptom på en underström, en sakta uppvaknande medborgarrättsrörelse, ett aktivt motstånd mot kontroll av medborgarna, mot totalitär makt, mot hjärntvätt och inlärd hjälplöshet – för frihet, för eget ansvar, för varje enskild individs möjlighet och rätt att själv skapa förutsättningarna för sitt liv.
Det är inte politikerna som ska kontrollera oss. Det är vi som ska kontrollera dem. Vi måste fatta att ingen blir lyckligare av inopererade datachip, kontrollkameror och avlyssning överallt, avskaffad yttrandefrihet, meddelarfrihet och andra uttryck för totalitär makt – modern högteknologisk diktatur. Orwell hade suckat igenkännande. Ska vi någonsin lära oss av historien, och förekomma nästa maktattack? Thomas Jefferson, U.S.A.:s tredje president, och huvudsaklig författare av den amerikanska konstitutionen, ansåg att ”det måste vara varje invånares rätt att bära vapen, för att kunna försvara sig mot en korrumperad regering”. Onekligen ett intressant perspektiv, sett ur vårt nutida perspektiv. Jefferson var kanske inte helt fel ute.
Framtiden är inte skriven, inte ristad i sten. Du och jag, vi alla kan vända utvecklingen, tillsammans. Vi måste höja våra blickar, bli mer medvetna, mer olydiga, mer ifrågasättande. Vi måste sätta ner foten och säga nej, när vi blir utsatta för plågsamma och onödiga myndighetsförsök. Vi behöver inte beväpna oss med dödliga vapen, men vi måste granska politiker, media och andra makthavare i sömmarna, och avslöja varje skurk och bedragare som just det – skurk och bedragare. Vi måste sluta vara så godtrogna, och tro att all överhet vill oss väl. Det vill de inte. Särskilt inte om de säger att de vill just det. De skiter i dig. Utgå från att all media och alla politiker ljuger, och att de bara är megafoner för maktens intressen.
Staten är inte din omtänksamme vän. Staten är en drös med människor som vill ha makt över dig. Vänj dig vid att för närvarande se staten (regeringen och riksdagen) som din fiende, som du kan vänta dig vilka attacker som helst från. Var misstänksam, ifrågasättande och monumentalt bråkig i alla dina mellanhavanden med myndigheter. Om någon vill se ditt ID-kort, eller på annat sätt ha dina personuppgifter – fråga varför. Och kräv jävligt bra motiv. Annars kan du vägra. Om kassörskan i taxfree-butiken vill se ditt boardingpass fast du bara köper choklad och parfym – fråga varför. Får du inte ett bra svar; lämna grejerna och köp ingenting. Våga vara besvärlig. Fråga inte om lov. Lev ditt liv som du vill leva, utan att ängsligt se dig över axeln (får man göra så här?). Ta makten över ditt liv.
Och OM du ska rösta i våra skendemokratiska val – lägg inte din röst på något av de etablerade partierna som redan sitter där. Straffa ut dem. Välj inte heller ett riktigt, riktigt dåligt alternativ som Sverigedemokraterna. Reaktionär kristendom och nynazism i kombination är kanske inte riktigt vad det här landet behöver. Rösta på Piratpartiet, inte nödvändigtvis för att du håller med om allt de förespråkar, men för att de är ett frihetligt parti som t.o.m. kan ha goda chanser att komma in. Det om något vore under alla omständigheter en seger för folket, ett återerövrande av lite makt genom röstsedeln. Vi kan stoppa diktaturen från att växa sig oövervinnerlig. VI kan stoppa skuggfolket från att få ännu mer makt. Det finns en väg ut ur tyranniet. Men du måste göra jobbet – all makt är given.
Vi har de makthavare vi förtjänar. Vi måste själva erövra vår frihet.
Andra bloggare som kommenterat, länkar till mig och/eller skriver om samma ämne:
Joshen, Rick Falkvinge, Fritänk, Christian Engström (pp), Calandrella, projO’s blog, Argast Nu, A die Wundes Weblog, Lûzgannon, Nemokrati, Terra Modulo, Badlands Hyena, UD/RK Samhälls Debatt, Fridholm.net, Jens O., XOR, Rormok’s Weblog
Det är tyvärr inte en överdrift att jämföra FRA med STASI, och DDR:s övervakning av sina medborgare. Sanningen är att FRA, med sin moderna teknik, är oändligt mycket effektivare än DDR:s jämförelsevis primitiva metoder och utrustning. STASI behövde informatörer, det behöver inte FRA. Alla blir avlyssnade, utan undantag.
Senaste kommentarer