Ett sexuellt tillåtande samhälle – på riktigt!

Under fem dagar i juli upplevde vi något helt unikt, en tillvaro de flesta knappt vågar drömma om – en sexuellt tillåtande och uppmuntrande samvaro, med total acceptans för såväl egna som andras gränser och integritet.

Sexsibilityfestivalen är årets verkliga höjdpunkt för oss sexpositiva, njutande, livsbejakande, leklystna upptäckare av det underbara livet vi lever. För fjärde året i rad hölls denna festival på Skeppsuddens kursgård, och i år var det större, bättre, sexigare och läckrare än någonsin! Fler lärare, fler workshops, fler festivaldeltagare, fantastisk mat, många nyheter, bättre organisation. Festivalen håller helt enkelt på att bli riktigt proffsig!

De första tre åren var underbara också, i sin improviserade, bohemiska charmighet. En del av den ursprungliga pionjärcharmen har förstås tappats lite nu, men det har istället ersatts av massor av kvalitet, struktur, riktning och tydliga mål. Nu känns det på riktigt som att Sexsibilityfestivalen kan bli något verkligt intressant, en festival att räkna med, en mer och mer internationell begivenhet.

Det bjöds på en mängd olika slags kurspass, föredrag och happenings, ofta på tre-fyra olika ställen samtidigt (svårt att välja!), med flera olika lärare som fokuserade på sexualitet, närhet, njutning, tantra, kärlek och andlighet. Man kunde ständigt välja om man ville gå på någon workshop eller kanske bada, vila, fika i det nya kaféet med mystält, älska, sova, få en härlig massage, gunga naken i den fantastiska slänggungan – eller vad man nu hade mest lust med.

Det var en internationell samling lärare på festivalen – från Sverige, Danmark, Finland och England – Åsa Kullberg, Sara Brorsen Skaarup, Ruby May, Johan Ekenberg, Diana Diakova & Martin Heese, Pia Struck, Lorenzo Stiernqvist, Charlotte och Alexander Rudenstam, Smrati Skog, Lars Maria Norén, Ingrid Frideborgsdotter, Marina Kronkvist, Tobias & Elisabeth, Andy, Susanne Sarasai Johansson, Denice Enerhag, Lisa Salamon, Petra Blomqvist och Sandra Bergman – och så vi förstås. Har jag missat någon må det vara hänt. Många var det i alla fall.

Jag var väldigt aktiv på festivalen och höll sannolikt fler workshops än någon annan (som vanligt) – från Konsten att säga NEJ! till sensuella lekar (Konsten att säga JA!), oljeglidning, kroppsmålning och ett föredrag om Kärlekens 9 språk. Och jag assisterade på en workshop med Pia Struck, och gick på flera andra workshops, så jag hade verkligen fullt program. Det blev inte mycket sömn om nätterna, men aktiviteterna på festivalen höll mig pigg och alert.

En av de verkligt härliga workshops jag arrangerade och höll i var oljeglidningsritualen, den underbara upplevelsebaserade meditationen i vilken samtliga deltagare får ligga nakna på en presenning, med kanterna uppvikta så det blir som en isolerad värld, och få varm olja hällt över sig. Sen är det bara att glida runt. Det är förstås mer än så – förberedelserna i form av en noggrann introduktion, stilla meditation, ingång i oljebassängen, samt att landa där – allt detta i ett djupt meditativt tillstånd, och det tar förstås sin tid. Deltagarna guidas hela tiden av mig för att få ut mesta möjliga av ritualen. Jag håller alltid ett väldigt lugnt tempo, så att det verkligen kan bli en djupt meditativ, innerlig och stilla upplevelse, ett mjukt lekfullt flöde med enorm lyhördhet och flexibilitet.

Efter ceremonin samlades vi alla i en samtalscirkel, där alla som ville fick dela med sig av sina upplevelser. Efter det lämnade jag rum för fri lek, och då blev det lite mer fart och fläkt. Men då hade samtliga deltagare fått pröva i lugn och ro, och bara de mest leklystna stannade kvar. Även jag fick tillfälle att glida runt lite! Härligt blev det på alla sätt och vis!

Ingen Sexsibilityfestival utan kroppsmålning! Som traditionen bjuder ledde jag en härligt lekfull kroppsmålningsworkshop för alla hågade, med massor av färger, vatten, penslar och nakna människor att måla på. Alla deltagarna får pröva på att både måla och bli målade på, och sen tillstötte galna danslekar med fantastiskt dekorerade kroppar. Som vanligt var också Alexander med på ett hörn (med Vaginarts) och målade sina härliga fittmålningar. Många var det som målade på både varandra och sig själva, och det var inte ovanligt att samma person hade målningar av flera olika som målade. En rörlig konstutställning, med andra ord.

En av de bästa sidorna av Skeppsudden är stranden. Där finns ett av Sveriges vackraste bastuhus – en åttakantig vedeldad bastu med panoramafönster ut mot Bråviken. Helt fantastiskt. Från dessa klippor kan man sitta och bevittna solnedgången, och förstås även ta sig ett nattligt dopp i det långgrunda vattnet. Härligt. Eller sola och bada på dagen, förstås. Och på en så hektisk tillställning som Sexsibilityfestivalen kan det vara särskilt nyttigt och skönt att ta sig en paus, bara vila och njuta av naturen.

Själv har jag haft fantastiskt roligt. Jag har träffat massor av underbara människor – både gamla vänner och helt nya, och fördjupat relationerna med många av dem. Jag har hållit workshops och gått på workshops, och lärt mig massor av nytt som jag kan använda i såväl privatliv som inom min kursverksamhet.

Den lilla byn av underbara människor som uppstod på Skeppsudden dessa dagar gav också en aning om hur det skulle kunna vara att faktiskt leva i ett samhälle som både tillåter och uppmuntrar sex, kärlek och intimitet. Att leva i ett kollektivt sammanhang där sexuella handlingar ses som fullkomligt normala, trevliga och önskvärda, och där respekten för andra är så hög, där ett nej är ett nej och ett ja är ett ja, det är verkligen något helt unikt. Och precis så var det på Sexsibilityfestivalen.

Låt oss fortsätta att sprida dessa insikter, att det faktiskt går att bygga ett samhälle med mycket mer kärlek, respekt, och god sexualitet.

Det blev minst sagt en extraordinär upplevelse, och vi längtar redan efter nästa års festival – som ska bli ännu bättre!

Mer om Sexsibilityfesivalen:
Charlotte Rudenstam, Charlotte Rudenstam (igen), Charlotte Rudenstam (igen), Sara Skaarup

Festivalens officiella hemsida
Facebook-gruppen för Sexsibilityfestivalen 2012
Hemsidan för Skeppsuddens Kursgård
Mer om våra kurser på Cirkus Eros

Dags att förbjuda köp av sjukvårdstjänster – gästblogg av Dick Wase

Min första gästbloggare, Johan Nordansjö, skrev om sexköp, och min andra gästbloggare, Dick Wase, fortsätter i samma spår, fast ur en helt annan vinkel, förstås. Dick presenterar här en satirisk artikel med djupt allvarlig grund.

I Stockholmsupplagan av Metro den 13/10 2011 finns ett reportage om det myckna våld som sjukvårdspersonal utsätts för. Det finns undersökningar som visar, att sjukvårdsarbetare utsätts för lika mycket våld som gatuprostituerade – Kimberly-Ann Ford. 1999; Evaluating Prostitution as a Human Service Occupation – Elias, James E, Bullough, Vern L, Elias, Veronica & Brewer, Gwen (editors); Prostitution: On Whores, Hustlers and Johns, p 420– 43). Detta innebär att de totalt sett utsätts för betydligt mer våld än de prostituerade som samlad yrkesgrupp, eftersom de inomhusarbetande sexarbetarna inte är stort mer våldsutsatta än folkgenomsnittet (Charlotte Seib, 2007; Queensland’s Female Sex Workers Generally Happy In Their Work)

Ett av huvudargumenten för att förbjuda prostitution eller sexköp brukar vara att de prostituerade utsätts för väldigt mycket våld, något som sägs vara oundvikligt i yrket. En som hävdar det är Kajsa ”Ekis” Ekman – läs mer om henne i ett utdrag (pdf) ur min kommande bok, ”Den kidnappade sanningen – eller myten om den gigantiska sextraffickingen”. För att råda bot på detta våld påstås det att efterfrågan måste minskas, och kunderna påstås vara de som utför våldet. Det är ju därför den svenska sexköpslagen av förespråkarna anses vara så genialisk. Den straffar köparna, och låter sexarbetarna fortsätta med sitt arbete. Men våldet mot dem ska minska genom att efterfrågan minskar, så att prostitutionen äntligen dör ut.

Ett så genialiskt koncept borde vi applicera på den våldsutsatta sjukvården. Mitt förslag är att vi förbjuder köp av sjukvårdstjänster, men tillåter försäljande av dem. Sedan kan polisen stå vid sjukvårdscentralerna och sy in alla som kommer dit för att få hjälp, istället för att jaga svårfångade våldsbrottslingar och andra tyngre kriminella. Tänk vilka gigantiska bötesbelopp staten skulle dra in! Och det finns absolut ingen risk att sjukvården går under jorden, eller söker sig nya hemliga lokaliteter, för det har en utredare av lagen fastslagit, att så blir det inte. Inte heller behöver vi satsa på arbetsskydd och arbetslagar för sjukvårdsarbetarna. Det anses ju fullständigt onödigt för sexarbetare, så då behövs det inte heller för dem som slavar i sjukvården. Det gäller att skicka rätt signaler.

En annan positiv effekt av en sjukvårdsköpslag blir att vi slipper få in traffickerade läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal från tredje världen och Östeuropa. Om sexköpslagen kan fixa det inom prostitutionen så måste sjukvårdsköpslagen kunna fixa det inom den stora sjukvårdstraffickingsektorn. Va? Säger ni att det inte finns någon trafficking där? Jamen, om vi precis som med prostitutionen klassar alla sjukvårdsarbetande som är immigranter som traffickerade (eftersom ingen frivilligt kan välja ett sådant våldsinneboende yrke), så har vi en gigantisk trafficking inom sjukvårdssektorn, mycket, mycket större än i sexsektorn.

Naturligtvis måste vi också förbjuda koppleri inom sjukvården. Ingen ska kunna tjäna pengar på någon som tvingas jobba i ett så våldsutsatt yrke. Därigenom kommer staten dra in än mer summor, eftersom alla landsting/kommuner som driver sjukvårdsbordeller (som sjukhusen mer adekvat bör betecknas, till skillnad mot sexbordeller) kan straffas. Sjukvårdsbordellerna måste naturligtvis stängas, och självklart ska inte heller de som är gifta med sjukvårdsarbetare få gå fria, eftersom de skor sig på sina makars arbete. Sjukvårdsarbetare måste fråntas vårdnaden om eventuella barn, och man måste därtill omskola sjukvårdsarbetarna till ett mer anständigt arbete. Självklart kan man inte heller låta sjukvårdsarbetare arbeta tillsammans för mer säkerhet, eller ha någon anställd som skyddar dem. Det skulle med samma logik som används om sexköpslagen bara öka våldet.

Det är också känt att sjukvårdsarbetare, precis som prostituerade, använder distanserande från arbetet som skydd mot mental ohälsa. Eftersom Kathleen Barry har konstaterat att det är hemskt skadligt för prostituerade måste det vara lika skadligt för sjukvårdsarbetare. Det kan ju inte vara bra en viss roll i sitt yrke och en annan hemma, eller hur? Där har vi ytterligare ett skäl till att införa sjukvårdsköpslagen. Och så måste vi förstås också betrakta försäljandet av sjukvårdstjänster ur ett könsmaktsperspektiv – eftersom det är mest kvinnor som utför tjänsterna måste det bero på mäns dominans över kvinnor, vilket logiskt sett gör sjukvårdsarbetaren till ett offer för strukturellt manligt våld. Om sjukvårdsköpande kvinnor blir våldsamma och slår sjukvårdsarbetare så beror det naturligtvis på att de är förtryckta av män, och alltså blir det manliga våldet dubbelt närvarande. Ytterligare skäl till att förbjuda försäljandet av sjukvårdstjänster.

Om vi skulle tillämpa samma principer på den våldsdrabbade sjukvården som på den våldsdrabbade gatuprostitutionen, kombinerat med tillbakadragande av arbetsrättigheter, skyddslagar o.s.v., så kommer vi snart att inte bara ha utrotat den våldsinneboende sjukvården och sjukvårdstraffickingen, utan också sjukdomarna i landet. Vi vill skapa identiska villkor för sjukvårdsprostituerade och vanliga prostituerade, för största möjliga framgång med konceptet. Och snart kommer den offentliga statistiken visa att vi inte har några sjuka i vårt land, eftersom inga uppsöker vårdcentralerna.

Och glöm inte – vi måste skydda sjukvårdstraffickingoffren.

Dick Wase har ingen egen blogg, men han har skrivit en stor mängd böcker, framför allt om medeltid och Gotlandshistoria, samt den mest omfattande boken som någonsin skrivits om sexualhistoria – Samlag eller Salighet. Dick är också politiskt aktiv, framför allt för en liberalisering av svensk sexuallagstiftning.

Sexfestival i dagarna fem – härligt, spännande och utvecklande!

För tredje året i rad är det nu dags för Sexsibilityfestivalen! En festival i syfte att hylla och fira kärleken, sexualiteten och livet, på Sveriges vackraste kursgård – Skeppsudden – ett par mil utanför Norrköping. Och nu är det alltså dags igen – ännu större, sexigare, bättre, roligare och härligare!

Festivalen börjar nu på fredag, och håller på till onsdag nästa vecka – 15-20 juli. Det finns fortfarande plats för dig också! Häng med! Det kommer att bli den största, bästa, roligaste och sexigaste Sexsibilityfestivalen någonsin! I år har festivalen utöver de ordinarie kurslokalerna även ett festivaltält, så att det finns möjlighet att hålla ännu fler workshops samtidigt. Mycket att välja mellan, med andra ord!

Festivalen är öppen för alla som vill komma, och erbjuder en mängd underbara möjligheter att utforska sig själv i mötet med andra lekfulla och nyfikna människor. Läs gärna här om hur det blev första festivalen, 2009! Det är en stor ynnest, ett privilegium, att få vara delaktig i denna manifestation av gränslös kärlek, glädje och njutning, år efter år.

I år blir festivalen förstås ännu bättre än de föregående – inte minst om just du kommer och deltar! En festival blir precis så bra som summan av deltagarna och arrangörerna, och blir det många sköna människor som kommer dit så blir det också en fantastisk upplevelse för alla.

I år är det fler skarpa kursledare och inspiratörer än någonsin, och många som inte har varit med tidigare år. Danska Pia Struck, som sedan många år tillbaka håller fantastiska kurser för kvinnor (men numera också för män) är ny på festivalen, liksom Alex Vartman med sin ”New Tantra”, Juan José Lopera Sánchez, samt Susanne Häll som underhåller med sin musik. Det kommer även ett antal Sexsibilitycoacher som håller olika workshops – Lars Maria Norén, Ingrid Frideborgsdotter, Elisabeth Krogh, Oskar Palmenfelt, Lisa Salamon, Marina Kronkvist, Susanne Sarasai Johansson m.fl.

Inspirerande kursledare som varit med tidigare år på festivalen, och som kommer även i år, är Johan Ekenberg, Lorenzo Stiernqvist, Ramya Charlotte Eriksson & Anam, Sofia Sjöblom, Alexander och Charlotte Rudenstam, m.fl. Underbara inspiratörer med garanterad superkvalitet på alla sina aktiviteter.

Jennie och jag har varit med varje år och är som vanligt mycket aktiva. Vi håller förstås en mängd olika aktiviteter även i år, som till exempel den oerhört uppskattade kroppsmålningsfesten, då alla får möjlighet att måla på sig själva och varandras nakna kroppar, och dansa vilt till pulserande rytmer. En intensiv miniversion av TantraLila blir det förstås, vår nya kurs för både singlar och par, en utveckling av Kärlek, Liv & Lust, den kurs som vi tidigare har hållit många gånger just på Skeppsuddens kursgård. Vi kommer också att hålla vår kraftfulla gränsdragningsworkshop, Konsten att säga nej.

Ett helt nytt inslag från oss i år är ett föredrag om Kärlekens 9 språk – hur man kommunicerar konstruktivt och kärleksfullt. Nytt på festivalen är också att jag komemr att ha en fotoutställning, och därtill erbjuda fotografering (mer eller mindre naket och/eller erotiskt, efter önskemål). Jennie kommer att erbjuda behandlingar med taktil stimulering. Många aktiviteter blir det alltså, både gammalt och nytt.

Allt som erbjuds är naturligtvis 100 % frivilligt – du väljer själv bland det stora utbudet av kurser, underhållning, lekar och andra aktiviteter som finns, och du kan även välja att bara softa, sola, bada och ta det lugnt, och bara se allt vackert, roligt och spännande som sker på festivalen. Och jag kan nog lova att det blir fler aktiviteter än det som står i programmet. Vi har flera hyss i bakfickan, och det är vi nog inte ensamma om!

Mer om Sexsibility-festivalen på Starsprays hemsida!
Mer specifik info och anmälan.
Ladda ner festivalprogrammet! (pdf-fil)
Gå med i Facebook-gruppen för Sexsibilityfestivalen!
Besök även hemsidan för Skeppsuddens Kursgård!
Läs mer om våra kurser på Cirkus Eros!

Kristfascisterna visar sitt rätta ansikte och gräver sin egen grav

Kristdemokraterna är det mest konservativa, fascistoida och frihetsfientliga partiet som finns i Sverige idag. De håller konsekvent emot, så fort det handlar om enskilda människors frihet att välja en livsstil som inte passar kristdemokrater. Det passar bra att bejaka friheter när de stämmer överens med kristdemokraternas världsbild, men inte annars. Och nu visar de återigen upp sina avgrundsmörka sidor, sin inneboende ondska och människohat, i det att de vill fortsätta med statlig tvångssterilisering av transsexuella.

Kristdemokraterna själva tycker att det är oerhört besvärande att de ständigt tvingas stå till svars för sin HBT-politik – eller snarare avsaknad av HBT-politik. De fattar inte att HBT-politiken är ett lackmuspapper på deras människosyn som helhet. De tycker fortfarande att det finns vissa grupper av människor som det är O.K. att tvångssterilisera. Det säger det mesta om Kristfascisternas människokärlek.

Denna reaktionära hatpolitik är tacknämligt nog omdebatterad även inom partiet. Det finns yngre politiker i Kd, t.ex. Caroline Szyber, som anser ”att det inte är värdigt att vi 2011 steriliserar folk”, och det är ju hoppingivande. Men som det så ofta är i politiken så bryr sig de äldre sällan om vad de yngre tycker, och de som har makten behöver inte lyssna på någon alls.

”Om man byter kön är det också rimligt att man väljer bort könsspecifika egenskaper från sitt gamla kön.”

”Jag blir upprörd när man jämför detta med tvångssterilisering. Det handlar om att man på frivillig väg valt att byta kön.”

– Maria Larsson, Barn- och äldreminister

Så fort Maria Larsson öppnar munnen brukar det ramla ut dumheter och strunt, och det kan man väl ha överseende med, om det inte vore så att hennes strunt innebär katastrofer, död och elände för en mängd människor som blir lidande av Kristdemokraternas omänskliga hatpolitik. Den monumentala okunskap som minister Larsson uppvisar är faktiskt upprörande. Man borde kunna förvänta sig att de som har ett sådant beslutandeansvar över andra människors liv faktiskt åtminstone försökte sätta sig in i frågan, och se helheten ur de drabbades synvinkel. Men det är uppenbarligen för mycket begärt.

Maria Larsson med tjänstemannastab har inte brytt sig om att ta reda på vad transsexualism är, att det faktiskt inte handlar om att ”byta kön”, som om det var nån jävla shoppingrunda. Det handlar om en korrigerande kirurgi, av den enkla anledningen att personen i fråga redan identifierar sig som något annat än den identitet som kom med kroppen hon fötts med. Det finns en hel del forskning på området, både om hormonbalans och genetiskt betingade genusupplevelser, men det kanske är för mycket begärt att en kristdemokratisk minister ska ta del av fakta om de personer hon dömer till livslång sterilitet. Det räcker väl att studera bibeln, antar jag.

Enligt svensk lag får en kvinna född i manskropp inte ens spara spermier inför sitt könskorrigerande ingrepp. Det löser man då genom att spara spermier i något annat land, som t.ex. Danmark – men det bisarra ligger förstås i att det är förbjudet över huvud taget. Och att som Maria Larsson påstå att transsexuella ”på frivillig väg valt att byta kön” visar på ett avgrundsdjup av okunskap, intolerans och oförlåtlig dumhet. Om hon hade fått pröva en enda dag av att vara transsexuell, så kanske hon skulle känna annorlunda.

Lagar är till för att skydda människor mot faror, mot våld, stöld, bedrägerier och andra lidanden. Så jag undrar vem Kristfascisterna vill skydda genom att förbjuda transsexuella att skaffa barn? Barnen? På vilket sätt skulle det vara farligt för ett barn att växa upp med en transsexuell förälder? Det måste förklaras och motiveras – innan man lägger massor av kraft och energi på att hindra människor att förverkliga sina drömmar.

Att kristdemokrater vill följa sina egna normer har jag inga problem med. Jag är liberal, så jag hyllar det fria individuella valet – men när de som har makten tvingar sina personliga moraluppfattningar på andra människor, och ödelägger deras liv för att deras val inte passar dem som sitter med makten, då har korruptionen gått alldeles för långt. Alldeles, alldeles för långt.

Fler som skriver om Kd:s upprätthållande av gamla rasbiologiska ideal:
Torbjörn Jerlerup, Gothbarbie, Gothbarbie (igen), Michael Gajditza

Kul kommentar till radikalfeminism och kvinnlig sexualitet…

Med andra ord – det finns fler sorters feminism än Gudrun Schymans könsmaktordningskollektivism, och även en jämställd och stark kvinna kan ha ett väldigt komplext och varierat sexliv, och till och med att hon kan vilja bli knullad hårt, och smiskad till lydnad. Faktiskt. Ha kul och gör det du gillar. Skit i vad som är PK och ”rätt”. Välj det du själv blir lyckligast av. Det är nog det bästa för alla.

Zelda seriestripp tecknad av Lina Neidestam

Perversa lagar får perversa konsekvenser

Att det ska vara så jävla svårt att fatta att idiotiska lagar ger oöverblickbara och rent ut sagt helgalna konsekvenser. Den obegripliga godtrogenheten och bristen på helhetssyn genomsyrar det politiska etablissemanget, men tyvärr också alltför ofta allmänheten. Och nu får vi skörda effekterna av en fullkomligt hjärndöd politik, baserad på korkad opportunism och ren moralpanik.

Dåliga lagar är lite som herpes. För det mesta märker man ingenting, men så bryter det ut och blir jävligt irriterande, och smittsamt – och så blir man aldrig av med skiten. Det verkar vara oändligt mycket lättare att införa idiotiska lagar än att avskaffa dem, och det är förstås ett problem. Om det är något som verkligen skulle behövas i våra lagstiftande församlingar så är det politiker som gör till sin livsuppgift att ta bort lagar, snarare än att införa ytterligare några.

Jag varnade redan för snart ett par år sedan för de alltmer galna lagar som var på gång gällande s.k. barnpornografiska bilder, i mina bloggposter ”Vansinniga sexlagar – i Sverige och övriga världen” samt ”Ett lagförslag skapat av fanatiska sexfobiker”, samt ”Regeringens egen lilla Prussiluska”. Läs dem alla, och se hur rätt jag fick. Tyvärr. Jag hade verkligen blivit överlycklig om jag hade fått fel i detta, men så blev det alltså inte.

En mangateckning som hovrätten inte ansåg vara barnpornografi

Att innehav av serieteckningar skulle kunna komma att bli föremål för rättslig prövning har jag också påpekat, men då blivit avfärdad som en konspirationsteoretiker, en lallande foliehatt – lagstiftarna har naturligtvis inte för avsikt att straffa folk som råkar ha teckningar med erotiska motiv i sina bokhyllor eller hårddiskar. Eller hur?

Alla har vi skrattat och skakat på huvudet när vi har hört talas om de galna barnporrlagarna i Australien, där en man blev fälld för innehav av barnpornografi, eftersom han i sin dator hade en tecknad bild på Bart och Lisa Simpson när de har sex med varandra. Enligt australiensisk lag räknades detta bisarrt nog som barnporr. Och så absurt kan det väl ändå inte bli i Sverige? Men det kunde det.

2010 föll domen mot Simon Lundström, en erkänd översättare och samlare av japanska serier. Många blev förstås upprörda och protesterade mot den galna tillämpningen av lagen – somliga, som t.ex. Journalistförbundet, ansåg att lagen som helhet var jävligt dålig och borde avskaffas. Även jag skrev en bloggpost om detta, med rubriken ”Tankebrott – en grov kränkning mot demokratin”, som fortfarande är aktuell och läsvärd gällande detta ämne.

Liten Calle som bebis får ett bad - barnporr?

Men blev det då olagligt att ha nakenbilder av sina barn – eller sig själv som barn – i familjealbumen? Näää, så var lagen minsann inte tänkt – men i slutänden kan det ändå resultera i just detta, i rent praktisk tillämpning. Ibland är det inte lagens bokstav som får störst inflytande, utan vad människor generellt tror att lagen gäller.

Som talande exempel blev alldeles nu i dagarna ett studentplakat avbildande en naken unge polisanmält, såsom varande barnpornografiskt. Man kan undra vad som rörde sig i huvudet på den person i Landskrona som gjorde denna idiotiska anmälan. Polisen avfärdade naturligtvis ärendet som absurt, men skadan är redan skedd. Tyvärr kommer denna polisanmälan (och mediauppmärksamheten kring ärendet) att resultera i att inga föräldrar kommer att våga ha nakenbilder av sina ungar på studentplakaten nästa år. Ingen kommer att vilja ta risken att bli polisanmäld. Så funkar vi, och så funkar lagstiftning. Vi följer lagens konsekvens.

Min direkta fundering kring just historien med studentplakatet är kring vem det egentligen är som begår det värsta sexuella övergreppet – föräldrarna som sätter en knasig nakenbild av sitt barn på en skylt, eller den som anmäler den som barnpornografisk. Enligt min bedömning är det alldeles självklart anmälaren, som till att börja med sexualiserar barnet, och sen utsätter hela familjen för ett orättfärdigt övergrepp, en grov anklagelse som blir en polissak – en mycket allvarlig och ofta skrämmande sak för de flesta människor, som aldrig varit i klammeri med rättvisan.

Ytterst sett begås det värsta övergreppet av de korkade och opportunistiska politiker som inför den här sortens lagar, som öppnar dörren för extremt godtyckliga bedömningar och därmed stora svårigheter med rättssäkerheten. Detta är en typisk gummiparagraf, som går att använda lite hur som helst, vilket gör att den potentiellt kan vara en extremt farlig lag.

Någon kan ha utvecklat en kraftig fiendskap mot dig, av en eller annan anledning, och anklagar dig för barnpornografiinnehav – så bussas hundarna på dig, polisen gör en razzia i ditt hem, och vänder upp och ner på allt i sökandet efter ”otillåten information”. Och även om de mot all förmodan inte hittar något misstänkt alls, så har du i praktiken blivit utsatt för en grov integritetskränkning, en skändning av svår art.

Denna groteska lagstiftning flyttar också gränserna för vad man får och inte får, på ett mycket obehagligt sätt. Vi svenskar är ett laglydigt folk, som ofta ställer oss frågan ”men får man göra så?”. Det kan man ha allehanda åsikter om, men faktum kvarstår att många nu kommer att fråga sig ”får man ta/ha en sån här bild”, och så kommer man att censurera sig själv, ofta helt utan orsak. Ingen vill göra fel, ingen vill bryta mot lagen, ingen vill bli tagen av polisen. Och alldeles för få är beredda att utöva civil olydnad i just denna fråga, eftersom priset kan bli alldeles för högt.

”Plötsligt har det oskyldigaste som finns – ett litet naket barn – blivit en symbol för ängslighet, något man vänder bort blicken från i panik, något som man fruktar och som sätter märkliga krafter i rörelse. Det är helt absurt.”
– Henrik Alexandersson

Den allra vidrigaste konsekvensen av denna moralpanik är dock den effekt det hela får på barnen. Barn är också sinnliga, sexuella varelser, med ett naturligt intresse för sina kroppar och sin sexualitet. Vilken förälder har inte sett sina småttingar gnugga sina skrev mot kuddar, dra sig i snoppen, njuta sinnligt av sina egna kroppar? Men den trend som nu sveper över västerlandet skambelägger barnen, å det grövsta. Barnen sexualiseras, och vuxna projicerar all sin sexualneuros på barnen. På badstranden förväntas nu t.o.m. tvååringar ha baddräkt på sig, pappor vågar inte krama sina döttrar, och många undviker att ens titta på barnen, i skräck för att misstänkas vara pedofiler. Hur friskt är det?

Vad ger det för signaler till barnen? Hur ska barnen själva reagera på de vuxnas märkliga och ångestladdade attityder gentemot dem? Vilken attityd kommer våra barn, de som är små nu, ha till sin egen sexualitet, sina egna kroppar, när de växer upp? Tänk om all denna moralpanik, peddoskräck och tokiga lagstiftning faktiskt skadar barnen mycket, mycket mer, än alla pedofiler och all barnporr någonsin kan komma i närheten av att göra? Dessa frågor måste ställas. Vilka konsekvenser får denna kollektiva amygdala-kidnappning?

Naket barn i en teckning av Carl Larsson - en barnpornografisk bild?

Det vore väldigt bra om de som stiftar lagar i Sverige skulle tänka lite mer INNAN de slår klubban i bordet. Jag är så radikal att jag hävdar att om konsekvenserna av en lagstiftning blir att saker och ting blir sämre än utan lagen, hur välment lagen än är, så är det faktiskt inte en bra lag.

Ingen gillar att barn utsätts för sexuella övergrepp (utom möjligen en liten minoritet av svårt förvirrade människor). Men den nuvarande barnpornografilagen är mycket farlig, eftersom den å ena sidan är dysfunktionell – den skyddar inte barn mot övergrepp, utan riktar istället uppmärksamheten åt helt fel håll. Om vi ska komma åt de verkliga övergreppen måste vi rikta vår uppmärksamhet mot de kriminella element som faktiskt utövar riktiga övergrepp – istället för att polisen ska sitta och läsa serietidningar på betald arbetstid.

Dessutom skapar lagen helt nya övergrepp – och nu är det staten som begår dessa övergrepp, mot helt oskyldiga människor som inte skadar någon över huvud taget. Om jag skulle ha en bok hemma, innehållande teckningar föreställande erotiska fantasier om barn, eller liknande, så finns det inga brottsoffer, ingen som tar skada. Inte förrän någon ringer polisen.

Att avskaffa informationsfriheten (som riksdagen gjorde 1999 – M och Fp röstade förvisso mot, vilket hedrar dem) för att skydda barn mot övergrepp kan låta som ett vettigt och empatiskt beslut – men priset blir alldeles för högt, särskilt med tanke på att ingen har kunnat visa att lagen har haft några positiva effekter alls.

Vad vi istället har fått när vi inskränkte informationsfriheten är i förlängningen ett bokbålssamhälle, en åsiktsdiktatur där polisen godtyckligt kan gå in i ditt hem, eller vilket som helst, rensa dina bokhyllor, rota i dina byrålådor, sno dina hårddiskar och ställa till med ett totalt kaos i ditt liv. Kort sagt, ett fruktansvärt övergrepp mot din integritet och ditt privatliv, något som dessutom kan få katastrofala konsekvenser på hela din tillvaro. Du blir dömd och straffad utan rättegång.

Detta är ingen dystopi, ingen foliehattig konspirationsteori om en mörk framtid. Vi är redan där. Fatta det. Detta är en mycket farlig utveckling som måste vändas, brytas.

Tuvstarr vid tjärnen, en sagoteckning av John Bauer - är det numera barnporr?

Jag vill inte leva i ett samhälle där folk inte vågar ha böcker med ”otillåtet innehåll” i sina bokhyllor, ett samhälle där polisen kan sno alla dina fotoalbum, göra en godtycklig bedömning av att en bild är barnpornografisk (din treårige son på badstranden?), och därmed bränna upp alla dina familjebilder. Med stöd av lagen.

Vad som oundvikligen kommer att bli nästa steg inom en snar framtid här i Sverige, är detsamma som redan har blivit ett stort problem i USA – lekfulla tjejer och killar i lägre tonåren, som plåtar sig själva och varandra nakna med sina mobiltelefoner, eller t.o.m. i erotiska situationer, och sen skickar bilderna till sina pojk- och flickvänner. På engelska kallas detta ”sexting”, en lek med orden sex och texting. Ungdomar som leker och utforskar sexualiteten på ett lättsamt sätt kommer att bli åtalade och fällda för såväl produktion som distribution och innehav av barnpornografi. Det första fallet kommer inom ett år. Max.

Är det verkligen så vi vill ha det?

P.S.
Om du ser något pornografiskt i någon av bilderna jag publicerat i detta inlägg så är det faktiskt helt och hållet din tolkning, ditt ansvar, och dina fantasier. Skyll inte dina associationer på mig.

Gör gärna en Google-sökning på ordet lolicon. Intressant på många sätt och vis – först och främst är det intressant att man kan göra det olagligt att titta på något.
OBS! Om du klickar på denna länk bryter du mot lagen!

Andra som skrivit i ämnet:
Andreas Ekström, Sydsvenskan, Nils Funcke, Expressen, Karin Olsson, Expressen, Karin Olsson, Expressen (igen), Johnny Olsson, Henrik Alexandersson, Per Hagwall, Per Hagwall (igen), Beelzebjörn, Nynarcissisten, Torbjörn Jerlerup, 之乎者也, 之乎者也 (igen), 之乎者也 (igen), Hans Egnell, Martin Olsvenne

Här är några återanvända länkar från förra året, om samma ämne:

• Simon Lundström, den dömde översättaren, berättar själv om det som hänt på sin blogg.
• Oscar Swartz var först med en intervju med den barnporrdömde mangamannen.
• Serietecknaren Tinet Elmgren låter seriefigurerna själva komma till tals på ett genialiskt meta-vis, i en serieruta. Fullkomligt oslagbart – måste ses!
• Serietecknaren Åsa Ekström erkänner sig skyldig till skapandet och spridandet av tvivelaktiga teckningar – Erkänner mig skyldig.
• Serietecknaren Åke Forsmark erkänner ett brott – Jag tecknarmördade Olof Palme.
• Serietecknaren Maiburogu / Andreas erkänner sig också skyldig – Jag är en brottsling.
• Niklas Dougherty – 之乎者也 – the blogger once known as Blogge Bloggelito – har naturligtvis en hel del att säga i ämnet. Ecpatlagen genomdriven, Dokumenterade övergrepp på seriefigur, Tanken är gränslös, En puckad barnporrlag, Tankens frihet, Blaspedi. Och det kommer säkert mer. Hoppas jag.
• Marcus Fridholm och Göran Widham skrev redan i november förra året klokt om denna tittförbudslag, med artiklarna Tittförbud och ungdomlig sexualitet och Justitieministern förstår inte problemet, så klokt att det är läsvärt fortfarande.
• Göran Widham raljerade den 1 juli kring lagen i artikeln Äntligen tittförbud, och resonerar nu vidare i sin högaktuella reflektion kring seriedomen, och redovisar även flera delar ur Tingsrättens resonemang i bloggposten Seriekonstnär eller pedofil? – synnerligen läsvärt, alltihop!
• Rick Falkvinge dundrar som vanligt med emfas – Nu får det vara slut på kungligt sanktionerade bokbål: barnporrlagarna måste ändras!
• Christian Engström resonerar sakligt om huruvida degenererad konst egentligen borde vara förbjuden, i artikeln Cecilia Malmström och hederlighet om manga-censur.
• Johanna Sjödin skrev redan i november förra året en debattartikel i Expressen; Gör inte min blogg olaglig, ministern. Justitieminister Beatrice Ask svarade i samma blaska, med rubriken Nej, din blogg blir inte olaglig, Sjödin. Huruvida deta var en lögn eller bara en dumhet får väl framtida domstolsutslag visa. Den 1 juli skrev Johanna på sin blogg en ny reflektion kring den just implementerade lagen; Åldersfokuserad och sexfientlig barnpornografilagstiftning!, följt av en hård sågning av domen mot Simon Lundström – Serieövergrepp och knullbilder. Läsvärt, alltihop, som vanligt.
• Henrik Alexandersson undrar om inte även teckningar av bankrån borde vara brottsliga?
• Per Hagwall skriver insiktsfullt och engagerat på sin blogg, om Ecpats skräckpropaganda och barnporrlagen och Seriemördarna i Ecpat, men också på NewsMill – Ecpats skräckpropaganda har satt rättssäkerheten ur spel.
• Hans Egnell, med bloggen Motpol skriver ett förslag till alternativ lagstiftning gällande barnpornografi. Hans Egnell har även skrivit skarpt om Cecilia Wikström och barnpornografifrågan, samt den utmärkta reflektionen över domen mot manga experten i artikeln När en teckning blir kränkt.
• Hanna / projO / gothbarbie (kärt barn har många namn) skriver också – Skydda tecknade barn från övergrepp, Pirater, granska ECPAT!, I <3 Piratpartiet!
• Författaren Anders Widén utvecklar ämnet på djupet, och har skrivit en hel serie högintressanta artiklar i ämnet – Titta och gå i fängelse (i vilken Anders Widén hyllar en av mina favoritfotografer, Sally Mann, som på ett helt fantastiskt och naket sätt har fotograferat sin familj under många år), Bränn Carl Larsson på bål, Dags att sprida Manga, Vi ska polisanmäla varenda kommun för barnpornografibrott. Anders Widén väljer också fantastiska bilder till sina bloggposter – bara bildvalet är värt ett besök på hans blogg!
• Deepedition skriver som vanligt skarpt, och kommenterar i bloggposterna Absurditeterna inom lagstiftningen och Bildförbudet i ny tappning.
• Erik Laakso konstaterar i all enkelhet att det hela rör sig om Moralbrott utan förövare eller offer.
• Mary Jensen med bloggen Mina Moderata Karameller reflekterar över konsekvenserna av en galen lagstiftning i sin bloggpost Allt handlar bestämt om sex numera, märkligt…
• Caspian Rehbinder skrev en utmärkt sågning av lagen redan i maj i år, och den är fortfarande högst läsvard – Ny lag om dokumenterade övergrepp mot barn, och tre månader senare den mycket ingående och konkreta texten Avkriminalisera barnpornografi.
• Torbjörn Jerlerup drar resonemanget till sin spets i sin artikel Läser du serietidningen Kalle Anka måste du vara pedofil!
• Fredrik, med bloggen Oh The Irony! refererar till Carl-Michael Edenborg i sin bloggpost Serietidningar – hardcore style.
• Per Pettersson resonerar kring det sluttande planet som vår nuvarande lagstiftning kan ge upphov till i bloggposten Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
• Avva konstaterar i sin bloggpost Dagens största dumhet ”att man förbjudit någons tankar, vilket är det absolut hemskaste en stat med våldsmonopol kan göra”.
• Juristens funderingar ger ett juridiskt perspektiv på det hela – Barnporr och tankeförbud
• Piraten Ravenna konstaterar att det inte finns några brottsoffer i sin bloggpost Barnporrspixlarna lider?
• Liberati hänger på med Stoppa censuren mot serietidningarna!
• Fröjdh spär på med bloggposten Med ett fotoalbum fullt av övergrepp.
• Farmor Gun i Norrtälje resonerar klokt kring hela fenomenet i bloggposten Rötmånadshistorier – nej, följder av riksdagsbeslut.
• Piratpartisten Johan resonerar kring övervakning och falska anklagelser – Fantasiförbud och övervakad.
• Seriebibliotekarien ifrågasätter om mangabilder verkligen är barnporr.
• Piraten Emil Isberg uppmanar oss – Släng din kultur, annars döms du för pedofilbrott.
  
• Till och med den gamle diktaturkramaren Jan Myrdal har krupit upp ur sin grop och skriver i Expressen att Barnporrlagen är en omoralisk absurditet.
  

För en gångs skull har det dundrat i såväl gammelmedia som bloggosfären, vilket får ses som ett gott tecken:

• Aftonbladet Kultur – Carl-Michael Edenborg: Gräv ner era serietidningar!
• Expressen Ledare – Kan krita kränkas?
• Expressen Debatt – My Bergström: Porrmanga hotar inte våra barn
• DN – Mangaserier klassade som barnporr
• Arbetarbladet – Översättare döms för barnporr från Japan
• P3 Nyheter – Dagsböter för tecknad barnporr
• Nyheter 24 – Tecknad barnporr gav dagsböter
• UNT – Man dömdes för tecknad barnporr

Bloggtorka och skrivkramp

Jag har inte skrivit här på bloggen på länge nu. Jag har helt enkelt haft alldeles för mycket att göra, svårt att ta mig tid att skriva, och framför allt svårt att bestämma mig för vad jag ska skriva om. För varje dag som går dyker det upp nya angelägna saker att skriva om, och i samma takt blir det märkligt nog också svårare att välja vad som ska avhandlas just idag. Det är ju inte så att det saknas ämnen att skriva om. Eller som Christian Engström konstaterade – det kommer aldrig att saknas ondska att kämpa mot. Och min ambition är ju dessutom inte bara att bekämpa ondska, utan framför allt att framhäva det som är vackert och positivt, det som gör livet värt att leva.

Vi har haft en hel drös kurser under våren. Den underbaraste var som vanligt Livets Goda i Bordeaux – vår lyxiga livsnjutarkurs i ett litet vinslott i södra Frankrike. Och inte blev det sämre av att Jennie och jag efter kursen stannade till några dagar i Paris, för promenader, museibesök och mysig samvaro. Ledigt, liksom.

En sak som blir alltmer tydlig för varje år som går, för varje kurs vi håller, så är det hur viktigt det är, det här arbetet vi gör. Det handlar om så otroligt mycket mer än att ha ett gulligare kärleksliv – även om det förstås i sig är alldeles tillräckligt som motiv. Vårt arbete har en djupare ideologisk dimension, och det är att släppa skammen och erövra makten över sig själv. Det är en stor sak, som kan ändra på en människas hela liv – drastiskt.

Denna ideologiska riktning avspeglar sig även i mitt politiska engagemang, i mitt arbete med det oerhört spännande projektet Liberaldemokraterna. Vårt främsta syfte är att få in mer liberala värderingar i svensk politik – något som saknas något alldeles oerhört idag. Det finns en svag tendens åt en mer liberal ekonomisk politik, men det är en alldeles för långsam och ambivalent utveckling – och på andra områden ser vi snarare en motsatt utveckling.

Moralpaniken slår till överallt, från barnpornografianmälningar av studentplakat och bisarra påståenden om manga i radio till det skarpa politiska motståndet mot å ena sidan gårdsförsäljning av alkohol, å andra sidan mot en liberalisering av svensk narkotikalagstiftning. De paternalistiska viktigpettrarna i nämnder, myndigheter och riksdag kan uppenbarligen inte stå ut med tanken på att vanliga människor kan klara av att leva självständigt och väl, utan att viktigpettrarna håller dem i handen och tar dem i örat. Vi måste skyddas mot oss själva, och endast dessa medelklasstyranner har uppenbarligen förmågan att vara detta skydd mot den hemska verkligheten. Och farligast av allt är förstås allt det där som alla vill ha – sex och droger. Arrogant? You bet.

Så jag blir ständigt engagerad i en mängd olika intressanta evenemang – i TV, radio (där jag så sent som förra veckan tillsammans med Camilla Lindberg fick dissa sexköpslagen i två timmar hos Aschberg på Radio 1!), debatter, skrivande av artiklar och mycket annat. Mina olika engagemang – det pedagogiska arbetet med kärlekskurser, mitt konstnärliga utforskande och det politiska engagemanget blir alltmer integrerade och sammanflätade med varandra, eftersom alltihop i praktiken handlar om samma sak – frihet, egenmakt och kreativitet.

Periodvis har det känts som att jag försöker jonglera med alldeles för många bollar samtidigt. Som vanligt, skulle jag väl säga, men kanske lite extra mycket nu. Med andra ord känns det som att det är dags för mig att skaffa mig lite mer frihet och egenmakt i mitt eget liv också… Hur som helst ska jag försöka uppdatera min blogg lite oftare från och med nu.

Välkommen tillbaka!

Pub Liberal – ikväll – sveket mot Liberalismen

Liberaldemokraterna arrangerar under våren en serie pubkvällar med politiska och filosofiska diskussioner, på Restaurang Cattelin, i Gamla Stan, Stockholm. Vi bjuder in olika gästdebattörer, med intressanta åsikter, idéer och teorier inom varje område.

Pub Liberal är den nya samlingsplatsen för liberaler i Sverige, oavsett partitillhörighet. Här är det högt i tak, alla är välkomna att delta i debatterna, dialogen är fri och möjligheterna finns att både skapa och sprida nya idéer, samt bygga allianser.

Ikväll har vi vår första pubkväll, och vi inleder förstås med ett hett tema för kvällen; ”Sveket mot liberalismen”. Vi vill veta varför de politiker som idag sitter i riksdagen och kallar sig liberaler, ändå bidrar till en total utarmning av begreppet liberal. Vi vill veta varför det verkar vara en allmän uppfattning idag att liberaler, det är såna där som tycker att man ska sköta sig själv och skita i andra, ha mer övervakning, tuffare skola med mer pekpinnar och betyg, burqaförbud och hårdare straff.

Var tog liberalerna vägen? Var tog de vackra humanistiska idealen om den fria individen vägen? Var tog tilliten till enskilda människors empati, ansvar och kärlek vägen? Varför sviker (nästan) alla politiker idag liberalismen – och värre ändå – ger liberalismen ett dåligt rykte?

Vi vill också undersöka om det är möjligt att bygga allianser över partigränserna, stoppa marschen mot det fascistoida kontrollsamhället och skapa ett liberalt Sverige – på riktigt.

Vi har bjudit in en stark panel med liberaler från olika partier, för att diskutera frågan. Vi har en riksdagsledamot från Centern, en före detta riksdagsledamot från Folkpartie, en före detta partiledare från Piratpartiet, en av grundarna till Liberaldemokraterna – och som moderator en rapp liberaldemokrat.
Bäddat för en spännande och stimulerande kväll, med andra ord!

Panel:
Fredrik Federley (C)
Camilla Lindberg (f.d. FP)
Rick Falkvinge (PP)
Carl Johan Rehbinder (L)
Moderator:
Alexander Bard (L)

Vi börjar 18:30, och vi håller till på på Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9, Gamla Stan, Stockholm.

VÄLKOMMEN!

Mer om Pub Liberal:
Liberaldemokraterna, Facebook

Mer om porren – på Newsmill!

Moralpredikanter och domedagsprofeter finns det ingen brist på, särskilt inte om man tror att man kan vinna politiska poäng och lite mer mediatid på det. Sex är alltid ett tacksamt ämne att exploatera, eftersom det är så laddat.

Politiker från flera olika partier skriver argt på Newsmill om varför man ska bojkotta TV4, eftersom samma koncern även äger Canal+, som sänder porr mitt i nätterna. SSU:s Jytte Guteland frossar (som väntat) i trötta klichéer och kvalificerat struntprat utan grund, och får sällskap av andra sippa tanter (könsneutralt). Som tur är får de svar på tal, både i form av kommentarer och andra artiklar.

Men jag tyckte att det behövdes en artikel som inte bara försvarar porren mot angrepp, utan faktiskt också framhåller de positiva sidorna av porren. Följaktligen återanvände jag en tre år gammal bloggpost, Porr är gott och nyttigt, som jag redigerade, kapade och uppdaterade en smula för att den skulle passa på Newsmill. Och idag kom den in – läs den gärna! Kommentarerna är läsvärda, de också – de flesta är positiva, men några är helt surrealistiska i sitt porrhat!

Läs min artikel på Newsmill!

Andra som skriver om porr just nu:
Ylva Maria Thompson, Per Pettersson, Hanna Söderström, Michael Gadjitza, Peter Olsson, Björn ML Andersson (också på Newsmill), Björn ML Andersson (igen, på Newsmill), Peter Olsson (också på Newsmill), Malin Westberg (också på Newsmill)

2011 – det bästa året i världshistorien!

GOTT NYTT ÅR PÅ DIG, du som läser min alltjämt hyfsat långrandiga blogg. Jag önskar dig ett fantastiskt år 2011 – det bästa någonsin, förstås! Världen blir faktiskt vackrare och vackrare, bättre och bättre, för varje år som går, med färre krig, färre svältande, högre välstånd, och ett allt bättre liv för fler och fler på vår lilla planet. Jag är med andra ord optimistisk.

Mina förhoppningar inför detta år är stora, men inte överdrivet utopiska. Vår pedagogiska verksamhet med kurser, föredrag och skrivande kommer att expandera under 2011. Vi har redan fyllt flera kurser, och kommer återigen att komma till Frankrike för att hålla vår allra mest spektakulära, tantriska upplevelse- och njutarkurs Livets Goda.

Vårt nu ett år gamla företag, Rehbinder & Rehbinder HB, kommer att blomstra och växa, och vi kommer att få fler intressanta uppdrag och aktiviteter kopplade till företaget. Fler kurser förstås, men också andra uppdrag – jag hoppas på fler betalda skrivaruppdrag, och även fler fotouppdrag. Kanske en bok, kanske en utställning. Det får tiden utvisa.

2010 års största överraskning, att jag blev värvad till att vara med och starta ett nytt politiskt parti, Liberaldemokraterna, kommer förstås att bära frukt under 2011 – vi kommer att få ihop såväl de 1.500 underskrifter som krävs för att bilda ett parti, vi kommer att presentera ett manifest, och vi kommer att bli klara med ett fullödigt partiprogram under våren – och vi kommer att äga Almedalsveckan i sommar.

Den här bloggen har nu funnits i drygt tre år (jag startade den på julafton 2007), och det har blivit ett och annat skrivet och läst genom åren. 360 bloggposter, vilket alltså i snitt är ungefär en bloggpost var tredje dag. Jag är stapplande nära 500.000 läsare (kanske ramlar den halvmiljonte in under dagen…), har fått över 6.600 kommentarer – men framför allt har denna min blogg öppnat dörren till helt nya bekantskaper, helt nya diskussionsmöjligheter, och helt nya möjligheter att nå ut till en större mängd människor.

Och detta är bara början. Jag har massor med underbara planer och önskningar, kreativa projekt och härliga idéer, resor jag vill göra, saker jag vill skapa, ett och annat jag vill köpa, människor jag vill träffa, upplevelser som berikar mig och kunskaper som görmig klokare – det sista kan vi alla behöva mer av lite till mans.

Du är en del av min vision.

Det faktum att du just nu sitter och läser min text om 2011, är en del av min övergripande vision att engagera, inspirera, väcka upp, medvetandegöra och levandegöra människor i min omgivning. Om du känner dig det minsta inspirerad av att läsa något av det jag skrivit, så har jag lyckats med något som jag tycker är viktigt.