Bloggträda och splittrat fokus – men också jul och jubileum!

Jag har inte skrivit här på TantraBlog på över två månader, vilket är den längsta paus jag någonsin har haft sedan jag startade bloggen. Och det har sina skäl. Jag har helt enkelt haft fokus på andra ting, och inte ens jag har obegränsat med tid, tyvärr. Men nu kände jag att det verkligen var dags, av synnerligen goda skäl.

Med denna bloggpost firar jag ett dubbeljubileum! För det första – TantraBlog fyller fyra år! Jag startade bloggen den 24 december 2007, och har hållit den igång sedan dess. Dessutom slumpar det sig så vackert att just detta inlägg du nu läser blev den 400:e bloggposten på TantraBlog. I snitt har jag alltså skrivit 100 inlägg om året. Och det är inte så illa pinkat, tycker jag.

Det finns dock goda skäl till att TantraBlog har blivit försummad den senaste tiden. För det första startade jag i år två nya bloggar – År 50 och Världens fulaste bilar – dessutom har jag lagt väldigt mycket krut på att uppdatera min erotiska hemsida Cirkus Eros, samt att jag har skapat en helt ny gallerisida på engelska – Cirkus Eros Image Gallery. Att jag dessutom har lagt en hel del av mitt politiska debattkrut på Facebook snarare än här på bloggen har förstås också med saken att göra.

Från den 30 augusti 2005 till den 30 augusti 2006 åtog jag mig en fotografisk disciplin, i det att lovade mig själv att ta minst en bild om dagen under ett år, och att jag varje dag skulle välja en dagens bild, som jag sen lade upp på en hemsida. Den 30 augusti 2005 fyllde jag 43 år, och gick följaktligen in i mitt 44:e år i detta jordelivet. Därför fick den hemsidan heta År 44.

Detta var ett väldigt inspirerande projekt, som gjorde att jag skapade en hel del bilder som annars aldrig skulle ha blivit. Därför bestämde jag mig i år för att göra om projektet, och eftersom jag fyllde 49 i somras, började jag återigen mitt dagliga fotograferande på min födelsedag – följaktligen heter den nya fotobloggen År 50. Logiskt. Och det rullar på! Jag har inte missat en enda dag sedan den 30 augusti i år, och planerar att hålla detta till den 30 augusti 2012 – om inte jorden har hunnit gå under innan dess…

Jag har alltid varit intresserad av formgivning, och särskilt området bildesign. Från ca 10 års ålder upp i övre tonåren var just bildesigner mitt absoluta drömyrke. Min håg drogs sedermera till andra konstnärliga områden, som teater, foto, illustration och måleri, men intresset för bildesign har funnits kvar. Av denna anledning skapade jag för några år sedan en humoristisk hemsida som fick namnet ”Världens fulaste bilar”, en visuell orgie i usel och hemsk bildesign.

2008 kände jag att det var dags att flytta över innehållet i denna hemsida till en blogg. Så jag försökte lite trevande att dra igång en sådan, och lade in några bilar i den nya bloggen. Först i september i år kom jag igång ordentligt, dock, och det har gått riktigt bra. Jag bytte utseende och struktur på bloggen, och dryga 30-talet bilar har letat sig in där hittills, men många fler står på kö. Kolla gärna in Världens fulaste bilar – bloggen!

Som vore det inte nog med två nya bloggar, så har jag också lagt ner ett enormt arbete på att uppdatera min erotiska hemsida Cirkus Eros, och särskilt då gallerisidorna med bilder. Cirkus Eros har funnits sedan 1999, så den har hängt med länge. Och som ett biprojekt till denna massiva uppdatering – som alltjämt fortgår, eftersom jag inte är klar – har jag skapat en separat gallerisida med bara bilder, fast på engelska; Cirkus Eros Image Gallery. Jag vill gärna att mina bilder ska synas för icke svensktalande besökare också, och jag vill expandera min marknad.

På båda dessa hemsidor – Cirkus Eros och Cirkus Eros Image Gallery – har jag lagt upp nya, vackra, uppdaterade och expanderade gallerier, med större bilder, bättre redigerade, mer lättillgängliga och med bättre överskådlighet. ALLT är bättre med dessa båda gallerier, alltså. Cirkus Eros har alltid varit en hyllning till njutning och skönhet, men nu är sidan alltså ännu mer njutbar än tidigare.

Jag har med andra ord varit förfärligt upptagen med andra projekt än TantraBlog, vilket har resulterat i en total bloggträda just här. Jag kan inte lova en stark återkomst här riktigt ännu, men jag ville i alla fall informera om vad som händer (och inte händer). Intressant nog har jag trots min frånvaro fortfarande i snitt 400-500 besökare per dygn, och jag vill inte lämna er helt i sticket. I alla fall inte utan en förklaring. Men välkommen till mina andra bloggar – de kan också vara både tänkvärda och underhållande.

Mina distraktioner:
År 50
Världens fulaste bilar
Cirkus Eros
Cirkus Eros Image Gallery

Lite bloggnyheter…

Jag har startat en ny blogg. Eller på sätt och vis två. För sex år sedan (2005) startade jag två olika hemsidesprojekt. Det ena var en fotografisk dagbok, som jag gjorde helt i HTML-format, men med bloggutseende. Tanken med den var att hålla en disciplin för mitt fotograferande, att jag skulle ta minst en bild om dagen i ett år, och så skulle det redovisas på hemsidan. Eftersom jag började denna blogg den 30 augusti 2005, på min 43:e födelsedag, och avslutade den precis ett år senare, så sträckte sig projektet över mitt 44:e år i jordelivet. Därför fick hemsidesprojektet heta År 44.

Och det gick bra – jag lyckades hålla disciplinen, och fotografera varje dag. Till och med när jag var sjuk. Det blev förstås inte häpnadsväckande mästerverk varje dag, ibland kanske t.o.m. rätt så dåliga bilder – men minst en bild om dagen blev det. Och hemsidan finns fortfarande kvar på nätet, för den som vill se resultatet av detta mitt fotografiska år.

Nu har jag tagit upp den fallna manteln, eller vad det nu är som har fallit, och jag ämnar fortsätta med ett liknande projekt. Nu gör jag sidan som en fullfjädrad WordPressblogg, vilket innebär att man kan kommentera, förstås. Jag ställer upp samma regler för mig själv på så sätt att jag ska ta en bild varje dag i minst ett år. Och eftersom jag ånyo påbörjade bloggen på min födelsedag, fast min 49:e, så har jag namngivit bloggen därefter – den får heta År 50.

Mitt andra projekt, som jag också påbörjade 2005, är hemsidan Världens fulaste bilar. Den har legat väldigt stilla i flera år, förutom att jag gjorde ett lamt försök att starta en blogg 2008.

Så blev det då äntligen dags, och nu har jag äntligen fått igång bloggen Världens fulaste bilar. En designblogg som helt fokuserar på riktigt, riktigt dålig formgivning. Jättekul! Tanken med detta bloggprojekt är att det förr eller senare ska bli en bok av det.

Vi får se hur det går med den saken. Hur som helst hoppas jag att du som brukar följa mig här på TantraBLog gärna också tar en titt på mina andra bloggar – de kan vara väldigt underhållande båda två, om än på vitt skilda sätt!

Bilkonst – lek med en Citroën 2CV

I min föregående bloggpost visade jag ett antal foton som jag trixat med en hel del i Photoshop, och gjort vad jag kallar kompositer. Här ovan visar jag ännu en komposit som jag gjorde i Frankrike – jag själv, återigen med den Citroën 2CV från slutet av 1960-talet, som hör till det sydfranska vinslottet vi tillbringat ett par sköna veckor på, för både semester och arbete. Calle + bil x 30. Nytt mängdrekord.

Efter att jag visat mina kompositer i min förra bloggpost här fick jag en massa sköna tips och idéer till nya bilder, samt att någon skickade mig en länk till Martin Liebscher, en tysk fotograf som har jobbat med samma koncept sedan 1990-talet; bilder jag inte hade sett, men som definitivt har inspirerat mig att göra mer av den här sorten. Så det kommer definitivt att komma mer framöver.

Men jag har blivit inspirerad till mer än roliga fotografier den senaste tiden. För några år sedan drabbades jag av ritkramp. Jag har under större delen av mitt liv arbetat som professionell illustratör och bildkonstnär, men under en lång tid blev bildskapandet bara mer och mer prestation och krav, och allt mindre skoj och lek. Till slut dog det bara, och under flera år har jag inte gjort en endaste liten teckning. Min enda säkerhetsventil, där jag fortfarande har kunnat leka med färg, har varit kroppsmålandet.

Detta har plågat mitt sinne under en tid, eftersom jag ju egentligen tycker att det är vansinnigt roligt att skapa bilder. Så jag har gjort allt möjligt för att komma över min ihållande ritkramp. Jag började läsa ”The Artist’s Way”, jag köper konstböcker, surfar på konstsajter, jag har köpt en massa nya roliga pennor och färger, block med intressanta papperstyper – och så vidare, et cetera.

Och nu har det börjat släppa, känns det som. Jag hade med mig ett block och lite pennor på Frankrikeresan, och tog mig lite tid vid ett par tillfällen att klottra lite. På en blöt middag vid den gulliga restaurangen Lac Laromet, med några glas vin i kroppen – mellan chevresalladen och musslorna – krafsade jag snabbt (det tog kanske 20 minuter) helt ur minnet (helvete, vad mycket bilar jag har tecknat genom åren!), ihop en teckning av den lilla glada Citroën 2CV som jag har kört runt i en hel del nere i Frankrike, och som jag blivit lite kär i. Det är den du ser här nedanför.

Det gjorde mig i alla fall väldigt glad att tecknartakterna inte har försvunnit helt. Så det kan bli lite mer illustrationer framöver. Jag lovar inget, men hoppas att jag ska tycka att det är så pass lätt och roligt att jag faktiskt fortsätter.

Min tanke nu är att denna lilla glada och lekfulla bil är en perfekt symbol för den lekfullhet och glädje jag vill komma tillbaka till med mitt bildskapande.

Send in the clones…

Jag har fotograferat ihärdigt sedan jag var en liten gosse. Jag började lära mig mörkrumsteknik hos en granne som hade mörkrum i sitt garage, och på den vägen är det. Jag slutade helt med svartvitt och mörkrum nån gång i början på 1990-talet, och fortsatte att använda positiv diafilm helt och hållet, med få undantag. Men i början av 2000-talet kom de digitala kamerorna att ta över mer och mer, och sedan 2006 har jag helt pensionerat mina analoga kameror och kör digitalt fullt ut.

Photoshop är det självklara verktyget för digital bildredigering. Jag lärde mig grunderna redan 1993, på en kurs på Lärdata. Det var Photoshop 3.0 på gråskaleskärmar – inga lagerfunktioner, och man kunde bara ångra ett steg bakåt. Så det var rätt så primitivt. Det har hänt en hel del sedan dess, förstås, och nu är Photoshop otroligt avancerat, och en underbar uppsättning kreativa redskap för att skapa i stort sett vilka bilder man vill. Och det är ju så himla kul! Det finns ju inga gränser för vad man kan göra med bilder i Photoshop!

Att skapa kloner, sätta ihop flera motiv i en bild, är något som jag har lekt lite med till och från, men först nu har börjat utforska mer ambitiöst. Jag gjorde för några år sedan en bild av mig själv gånger tre i en soffa. Den bilden väckte många sköna reaktioner, och gav inspiration till en bild av min son Leonard som äter frukost med sig själv gånger fyra runt köksbordet.

Efter det har jag gjort lite andra slags kloner, som till exempel jag själv som jonglerar med 14 bollar. Den gjorde jag som en illustration till ett blogginlägg, för att gestalta hur jag känner mig ibland, när jag har lite för mycket att göra

Sen gav jag mig på en rätt avancerad Photoshopredigering, med Jennie som en hinduisk gudinna med åtta armar. För att fullända illusionen klonade jag in Jennie i en av mina bilder från ett tempel i Vrindavan i Indien.

Förra sommaren tog Jennie och jag några bildserier av oss själva i skogen, på lite olika sätt, och det blev rätt kul. För varje komposit jag gör lär jag mig något nytt.

Humor är en ofrånkomlig komponent när jag skapar kloner av det här slaget. Det är lätt att få till helt surrealistiska effekter, och redan masseffekten i sig kan vara väldigt komisk.

Att fotografera sig själv (eller någon annan), med hjälp av ett stativ och en fjärrkontroll, och sen slänga ihop bilderna i Photoshop, låter enkelt. Men man måste planera hela tiden. Man får inte plåta sig själv på ett sätt som gör att kropparna liksom flyter in i varandra – det måste finnas ett naturligt avstånd mellan komponenterna. Och hur gör man med eldrök som hela tiden flyttar på sig?

Och så måste man tänka komposition, och gärna ta väldigt många fler bilder än vad som kommer att behövas i den färdiga bilden, så att man kan välja vilka som passar bäst ihop.

Bilder som dessa ger onekligen begreppet nakenfotografering en ny innebörd…

I sommar har jag lekt vidare desto mer. Under ett besök hos en god vän på en naturistcamping i somras gjorde jag flera kompositer, med både mig själv och Jennie.

Nu är vi i Frankrike, och här har det blivit ett par till. Jag har än så länge bara börjat, som sagt, och vem vet var detta ska sluta? Just nu håller jag framför allt på att finslipa tekniken, för såväl fotograferingen som för efterbearbetningen.

Det är bara bristen på fantasi som sätter gränserna för dina möjligheter.

En intressant sak som jag upptäckte så sent som igår var att solen flyttar sig rätt snabbt. Så om jag har skarp sol, och plåtar i kanske en kvart, så kommer skuggorna att ligga lite annorlunda på de sista bilderna, i förhållande till de första. Mycket snabbmask, radering och kloning i efterhand. Men kul är det! Hinner jag kommer jag definitivt att göra fler kompositer här i Frankrike. Jag har redan ett antal idéer…

Se mer av mina bilder på Carl Johan Rehbinder Photo Gallery!

Väldigt små bilar

Jag hittade på nätet en drös med väldigt roliga bilder av bilar, kraftigt Photoshoppade förstås, och tänkte mitt i alltihop att det där, det kan jag också göra. Så jag gjorde ett par stycken – först en med min egen bil, och sen en med den Lamborghini Miura du ser här ovan. Den blir väldigt gullig, och känns verkligen som en leksaksbil.

Det blir en helt surrealistisk effekt om man tittar en bra stund på den redigerade bilden, och sen går tillbaka till originalbilden (som den ju faktiskt ser ut i verkligheten). Den ser då plötsligt helt grotesk ut, utdragen och jättelång. Se själv:

Eftersom jag inte kunde sluta när jag väl hade börjat, så letade jag upp en gammal Rolls-Royce Silver Shadow som jag också gjorde om. Jätteskoj!

Här bjuder jag på några av bilderna jag hittade på nätet. Mitt första försök, med min egen bil, visar jag längst ner i detta blogginlägg.

Och så här blev det när jag gjorde om min egen Svennecontainer, min Volvo 940 från 1997, till en minibil. Det svåraste var faktiskt inte att få till bilen, utan att få bakgrunden att funka. Därför var Lamborghinin mycket enklare att fixa till. Man bör ha en flexibel och helst hyfsat neutral bakgrund för att få en sån här redigering att funka.

Photoshop är verkligen ett fantastiskt redskap för att skapa sköna bilder! Om jag ger mig på min egen bil igen så ska jag först se till att ha en bättre bild att utgå från, med en mer neutral bakgrund och bättre kontraster i själva bilmotivet. Sen ska jag pilla lite mer med detaljerna som gör att det ser realistiskt ut. Jag har ju behållit hjulen i originalproportion, men också dörrhandtagen – nästa gång ska jag få till det med blinkers och baklysen och lite andra smådetaljer, så att de inte ser så ihoptryckta ut. Då kan det bli riktigt fint. Just det ja – så här såg originalbilden ut innan jag började leka med den:

Ännu en rullande reklampelare i Piratpartiets kampanjstab!

Det är Almedalen som gäller nästa vecka., och det är 80 dagar kvar till valdagen. Det är med andra ord dags att göra Piratpartiet så synligt som det bara går. För en tid sedan ville jag med bloggposten ”Hej Pirat! Visa vem du är och vad du står för!” inspirera mina läsare till att styra ut sig och sin omgivning i Piratattiraljer. Av rapporter från butiken att döma har det uppenbarligen haft en viss effekt.

Så nu var det dags för bilen att bli piratifierad. Den var helt enkelt alldeles för ren och enahanda, så halva natten till igår satt jag och Johan (mannen bakom Piratshoppen) och skar, rensade folie och klistrade på bilen. Och snyggt som fan blev det, tycker jag!

Jag ville göra dekoren lite annorlunda, lite elegantare än att bara fläska på med jättepiratloggor över hela sidan (även om sånt är häftigt också), och så ville jag ha med nån slogan, något som förklarar varför man faktiskt bör rösta på Piratpartiet. Så det blev mina två favoriter för närvarande:

”Det enda vettiga alternativet”
”Demokrati – på riktigt”

Klatschigt, kaxigt, utmanande, fräckt – och sant.

Och så måste man ju tänka på backspeglarna – alla medtrafikanter i andra bilar måste se vem som kommer och nosar dem i baken, och vill om. Därför slängde vi på en stor spegelvänd logga på huven.

Tjat fungerar. Så enkelt kan det vara. Själva ordet ”reklam” kommer av det latinska ”re clamere”, vilket betyder ”att åter ropa”, vilket i praktiken är att – tjata. Så vi tjatar på, utan slut. PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET PIRATPARTIET – O.K.?

Men det här är nog min favoritvinkel – här ser man piratsymbolen gånger två, webbadressen, loggan och ett av mina fräcka slagord. Bilderna är hyfsade, men de gör inte bilen rättvisa – det syns MYCKET mer i verkligheten. Jag stod en bit ifrån och bara tittade lite, och flera som gick förbi glodde storögt på bilen. Den drar ögonen till sig, utan tvekan.

Nu utmanar jag alla pirater med bil, som inte har dekorerat sina fordon än – när ska ni dekorera era bilar? Bilreklam är EXTREMT effektivt. Bästa affischpelarna som finns, eftersom de rullar runt hela tiden och syns överallt. Och redan andra-tredje gången folk ser samma bil så tror de att det måste finnas en hel armé med likadana.

Om du känner dig inspirerad, och vill piratifiera din bil också (eller sommarstugan, eller båten, eller brevlådan, eller vad du vill) – kontakta Johan på Piratshoppen, så kan han hjälpa dig med dekaler.

Att Piratpartiet kommer in i Riksdagen är faktiskt akut, och oerhört viktigt för att bevara demokrati, kunskap, kreativitet, rättssäkerhet, allmänmänskliga rättigheter och personlig integritet.

Ford Model T – 100 år idag!

Den 27 september 1908 rullade den första T-Forden av det löpande bandet i Fordfabriken i Detroit, Michigan, staden som på grund av all bilindustri kallas Motortown (vilket även inspirerade till namnet på det Detroitbaserade skivbolaget Motown – liten kuriosainfo). T-Forden fyller alltså 100 år idag.

Ford Model T hette just Model T eftersom Henry Ford var en praktisk man som döpte sina projekt i bokstavsordning. Allra första bilen fick heta Ford Model A, sen kom B, sen C och så vidare – Model T var alltså produkt nummer 20 i ordningen. Efter Modell T började man dock från början igen, och kallade uppföljaren för Model A. Ford Model U verkade väl inte lika attraktivt, antar jag. Model A tillverkades 1928-1931, och följdes av den berömda Model B, som fick en sidventils-V-8-motor, som fanns kvar i programmet ända t.o.m. 1953. Slitstark konstruktion, med andra ord, i flera avseenden.

Model T blev den mest inflytelserika och legendariska bilen i världshistorien, av flera anledningar. Den satte i sanning världen på hjul, eftersom den var den första serieproducerade bilen enligt löpandeband-principen, en teknik som drastiskt kortade byggtiden för en bil. Under en period var fler än hälften av samtliga världens bilar T-Fordar. Andra biltillverkare följde Ford i hjulspåren och började också med löpandebandstillverkning, och från att ha varit en rikemansleksak blev bilen var mans egendom, världens mest revolutionerande frihetsmaskin.

”I’m going to democratize the automobile. When I’m through, everybody will be able to afford one, and about everybody will have one.”

Henry Ford, 1909

Över 15 miljoner T-Fordar blev det, under de 19 år modellen tillverkades. De första 13 åren tillverkades 5 miljoner T-Fordar, och de sista sex åren tillverkades 10 miljoner till – tillverkningstakten effektiviserades och ökade för varje år. Den enda bil som tillverkats i större antal är Volkswagen Typ 1, Ferdinand Porsches revolutionerande konstruktion från 1930-talet som överlevde långt in i modern tid – den sista folkabubblan tillverkades i Mexico 2003, och det byggdes sammanlagt över 21,5 miljoner bubblor. Folkan byggdes alltså i fler ex, men under en betydligt längre tidsperiod. Vad gäller tillverkningstakt är T-Forden fortfarande oöverträffad.

Henry Ford uppfann inte bilen, och inte det löpande bandet. Men det sätt på vilket han kombinerade dessa uppfinningar gjorde honom ofrånkomligen till en av 1900-talets mest inflytelserika människor, en av de enskilda personer som påverkat historiens förlopp mest i modern tid. Sin allra första egenhändigt konstruerade bil byggde Henry Ford redan 1896, 33 år gammal, i ett skjul bakom familjens hem – bara tre år efter att bröderna Duryea byggde den första bensindrivna bilen i USA. Henry arbetade då på Detroit Edison Illuminating Company, som chefsingenjör, men fick uppmuntran av Thomas A. Edison att fortsätta denna bilbyggarbana. 1903 grundade Henry Ford det företag som än idag är ett familjeföretag, ägt av ättlingar till Henry – Ford Motor Company.

”Young man, you have the right idea. Keep right at it”

Thomas A. Edison

T-Fordens enorma popularitet berodde inte bara på det låga priset, men till stor del på att den var så versatil, så flexibel, och att den gick så lätt att bygga om. T-Forden blev brandbil, tröskverk, sågverk, racerbil, rullande kyrka, buss, traktor, bandvagn och gudvetallt vad den kunde transformeras till. Ingen bil vare sig före eller efter T-Forden har använts till så många olika ändamål. Det verkade som att T-Forden kunde användas till ALLT.

Nuförtiden blir bilar dyrare och dyrare för varje år. T-Forden sjönk tvärtom i pris, och blev billigare och billigare för varje år som gick. Henry Ford gjorde också tvärtom mot vad andra industriledare gjorde, och höjde lönerna för sina arbetare – rejält. Han räknade intelligent nog med att de som arbetade för honom skulle få råd att köpa en bil framgent, och att det då förstås skulle bli en Ford. En roadster kostade år 1909 ca 850 USD (att jämföra med andra bilar som kostade minst 2.000-3.000 USD), 1913 var priset nere på 550 USD, och mot slutet av 1920-talet hade priset fallit ner under 300 USD. Redan 1914 kunde en arbetare på Fordfabriken köpa en ny T-Ford för sammanlagt fyra månadslöner. Jämför det med nutida bilpriser och löner. Har vi det verkligen bättre nu?

”I will build a car for the great multitude. It will be large enough for the family, but small enough for the individual to run and care for. It will be constructed of the best materials, by the best men to be hired, after the simplest designs that modern engineering can devise. But it will be low in price that no man making a good salary will be unable to own one-and enjoy with his family the blessing of hours of pleasure in God’s great open spaces.”

- Henry Ford

Läs mer om Ford Model T på Wikipedia!

Bilar som afrodisiaka – för kvinnor…!

Enligt en engelsk undersökning, i vilken man haft en provgrupp bestående av 40 män och kvinnor, så mätte man testosteronnivån hos deltagarna efter att de hade lyssnat på olika motorljud. Man spelade upp inspelningar av en Ferrari, en Lamborghini, en Maserati och en Volkswagen Polo, och efteråt tog man salivprover hos samtliga för att mäta testosteronhalten.

Blir män och kvinnor kåtare av motorljud från en dyr sportbil än en standardbil? Finns det fog för att kalla dyra sportbilar penisförlängare? Uppenbarligen, eftersom studien visade tydliga resultat. Och dessutom vågar jag nog påstå att det är könsdiskriminerande att bara kalla dem penisförlängare, eftersom kvinnorna visade tydliga reaktioner på dessa ljudsensationer. Man skulle alltså lika gärna kunna kalla penisförlängarna för klitoriskittlare, fittfuktare eller kundalinistärkare – eller nåt annat kul.

Det går alltså inte att avfärda bilen som sexuell signal, och en sådan studie som denna skulle alltså bekräfta att en man som kör en bil med ett häftigt motorljud blir mer attraktiv för kvinnor än en man som kör en standardbil med trist ljud. För de biltillverkare som bygger häftiga sportbilar är resultatet av denna undersökning naturligtvis ingen överraskning. Utvecklingsavdelningarna för nya bilar lägger ibland ner minst lika mycket ansträngning på att få fram ett sexigt ljud som t.ex. utformningen av inredningen.

Enligt psykologen David Moxon, som gjorde denna studie på uppdrag av bilförsäkringsbolaget Hiscox, så visade studien tydligt att motorljud påverkar både vårt psyke och våra fysiska reaktioner, och att kvinnorna visade särskilt stark respons. Den bil som uppenbarligen hade starkast effekt, som gav kraftigt ökade testosteronnivåer hos 100 % av kvinnorna (bara 50 % av männen), var en Maserati. Lamborghini var den bilmotor som påverkade männen mest (60 % fick en tydlig höjning av testosteronnivån). Visserligen har Maseratin en Ferrarimotor, men hur avgasrören är stämda mot motorn har också en mycket stor betydelse för ljudet.

Resultatet av denna undersökning visar tydligt att ljudet av en morrande, mullrande bilmotor ger instinktiva effekter på oss människor. En annan intressant insikt av denna undersökning var att en standardbilmotor snarare ger sänkta testosteronnivåer. Att köra en bil med ett trist motorljud kan alltså göra oss tråkigare och mindre kåta – och nu finns det forskning som bevisar detta.

”Det enda som låter vackrare än en Porschemotor är en Beethovenkonsert, dirigerad av mig själv”

Herbert von Karajan

Källa: Autoblog, Telegraph

Det är förresten inte bara ljudet som kan hetsa upp – utseendet har stor betydelse. Redan bara åsynen av en Maserati 3500 GT som den röda på denna bild (den blå Maserati Bora i bakgrunden är fin den också), kan ge mig förhöjd andning, svettningar och rysningar över hela kroppen. Här snackar vi uppåttjack av oöverträffad sort…