Helvetet på jorden

Terror i Oslo

Ibland händer det saker som får världen att stanna. Allt annat blir liksom oviktigt, även sådant som man annars skulle tillmäta en oerhört stor betydelse. Terrordåden i New York den 11 september 2001 var ett sådant tillfälle, liksom mordet på Olof Palme 1986, och morddramat i Norge i fredags är ett liknande. Jag minns fortfarande exakt var jag var, vad jag gjorde och vad jag tänkte när jag fick beskeden om Palmes död eller när flygplanen penetrerade World Trade Center i New York City, och jag har en känsla av att jag kommer att minnas denna helg med samma skärpa i framtiden.

Jag satt i nån slags kronisk chock under hela fredagkvällen och följde dramat via norska tidningar, och gjorde min Facebooklogg till ett välbesökt diskussionsforum med ständiga uppdateringar, reflektioner och kommentarer, och många bidrog med allehanda vilda teorier om vem som låg bakom, vad som var syftet, och vad som egentligen hände. Sen kom rapporter om ett tiotal ihjälskjutna på Utøya, och det var förstås inte så svårt att dra slutsatsen att dessa våldsdåd hörde ihop.

När jag vaknade på lördag morgon fick jag veta att den här steroidpumpade psykopaten – Anders Behring Breivik – hade dödat mer än 80 människor på Utøya. Det var helt jävla surrealistiskt, en skräckvision utan like. Jag satt en stund med min 15-åriga dotter i knät, och vi kramades, med tårar i ögonen, starkt rörda av situationen. Det är så fruktansvärt, så obegripligt, så vidrigt och hemskt.

Jag har tre tonåringar i åldrarna 15, 17 och 19. En av dem är ofta på scoutläger, gärna på öar i skärgården, och en av dem är starkt politiskt aktiv. Och jag har vänner i Norge. Det var alltså inte svårt för mig att känna djup sympati och medkänsla med de föräldrar som just fått veta att deras tonåring på politiskt läger just blivit ihjälskjuten. Det finns sannerligen inget värre öde för en människa att förlora sitt barn, ett barn som är i blomningen av sin ungdom, ett öde som jag inte skulle önska min värsta fiende.

Det står nu klart att nära 100 människor har dödats, av en enda människa som först sprängt en enorm bomb i regeringskvarteren i Oslo (som avledningsmanöver!), och sedan tagit sig ut till ett politiskt ungdomsläger för att systematiskt avrätta över 80 försvarslösa ungdomar, som en delåtgärd i en ambition att skriva om den norska politiska kartan.

Breivik hade stora planer, och verkar enligt sitt manifest ha velat dräpa så många som 4848 människor, men närmare 100 på en dag är rätt så effektivt även det. Det verkar dessutom som att en hög andel av ungdomarna på detta politiska läger har invandrarbakgrund, vilket då skulle göra just dem särskilt intressanta för en främlingsfientlig, hatisk mördare.

Offer för mördaren

Utan tvekan var denna dödsodyssé välplanerad in i minsta detalj, från inköp av konstgödsel till valet av ammunition. Det var inte ett hugskott, inte ett plötsligt illdåd av en förtvivlad galenpanna. Detta var noga förberett och minutiöst utfört, och det finns goda skäl att anta att det finns en organisation bakom, på ett eller annat sätt.

Det går inte att läsa om denna händelse utan att undra vad som rör sig i en sådan människas huvud. Hur tänkte han? Vad kände han? Hur kan en människa vara så iskall att han metodiskt avrättar försvarslösa ungdomar, en efter en? Det är för de flesta av oss fullkomligt obegripligt, och det ska man väl vara glad för – men vi måste ändå försöka förstå, om inte annat för att förhindra liknande händelser i framtiden. Det faktum att han lyckades så ”bra” kan ge inspiration till copycats, andra som vill göra likadant. Det är en risk man inte får blunda för.

Vad man måste vara tacksam för i detta läge, cyniskt kanske, men ändå – det är att det inte var ett muslimskt terrordåd, utan en lokal nationalist med rasistiska politiska motiv. Det är till att börja med mer rättvisande, eftersom de terrordåd som begås i Europa till en förkrossande majoritet utförs av just nationalistiska organisationer, av typen IRA och ETA. De muslimska terrordåden representerar mindre än en halv procent av alla som begås i Europa, och det är förstås en statistik som muslimhatarna inte gillar.

Och – nu kan Sverigedemokraterna inte säga ”äntligen!”, som SD:s pressekreterare gjorde efter bombdådet i Stockholm för en tid sedan, och det är väl en god sak, om nu något gott över huvud taget kan komma ur detta. Det kommer förhoppningsvis att bli lite svårare för Sverigedemokrater och andra att beteckna sig som nationalister, och att torgföra nationalistiska värderingar.

Givetvis kan man relativisera ideologierna, och ifrågasätta om det verkligen är rätt att skylla ett sådant fruktansvärt dåd på en politisk eller religiös ideologi, och det instämmer jag delvis i, eftersom en ideologi i sig aldrig kan göra vare sig till eller från. En ideologi är aldrig ensam orsak till våld. Våldet kommer från frustrerade och hatiska individer, som dock kan söka sig till hatiska ideologier för att rättfärdiga sitt hat. Hatet försvinner inte för att man förbjuder en ideologi. Men vilken ideologi en människa väljer att engagera sig i kan berätta väldigt mycket om den individens mål och motiv. Och en ideologi som engagerar kollektiv av människor kan förstås driva människor över gränser de aldrig skulle komma i närheten av utanför den sociala kontexten. Det krävs en by för att uppfostra ett barn. Och det krävs en by för att uppfostra en självmordsbombare.

Det finns alltså goda anledningar att analysera ideologier. Det kan ju hända att man finner att det finns människoförakt och hat inbyggt i en ideologi, och att man kan hitta tydliga uttryck för våldsförhärligande – som t.ex. i nationalism, som alltid har varit mer eller mindre krigsromantisk och rasistisk till sin innersta kärna. Och man måste samtidigt ständigt komma ihåg att det är individer som fattar egna beslut om att utföra destruktiva handlingar, inte ideologin bakom. Vi har alltid ett val.

Sökord

Det är skillnader på ideologier och ideologier. Mig veterligen har det aldrig i världshistorien hänt att t.ex. liberaler har systematiskt dödat människor med liberalism som motiv. Om man nu inte räknar frihetskrig gentemot en förtryckande övermakt, men det är trots allt en helt annan sak. Däremot har det hänt mycket ofta, och händer alltjämt, att nationalister har dödat med nationalism som motiv. Eller för den delen allehanda politiska och religiösa fanatiker av olika slag. Det är som regel fanatismen som är problemet, snarare än ideologin. Men vissa ideologier inbjuder desto mer till fanatism än andra.

Men det går som sagt inte att hitta den ursprungliga orsaken till det här vansinnesdådet i politiska åsikter, vapeninnehav, våldsamma dataspel eller andra yttre faktorer, Ytterst sett är allt sådant symptom, inte orsaker. Här har vi en man som går och bär på helvetet på jorden – inom sig – och så en dag släpper han ut det, i form av bomber mot regeringsbyggnader och metodisk slakt av försvarslösa ungdomar. Vad vi måste fråga oss är hur denna människa kunde samla på sig så mycket personligt helvete, utan att någon har märkt eller gjort något. Var börjar en sådan händelse?

”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen”
Stine Renate Håheim, norsk parlamentsledamot

Det går inte heller att förhindra den här sortens händelser genom att förbjuda vapeninnehav eller nationalistiska åsikter, kontrollera inköp av konstgödsel och andra eventuella ingredienser till allt möjligt som kan leda till våldsdåd. Det går inte att förhindra denna typ av dåd med ett utökat kontrollsamhälle. En mer repressiv stat skulle snarare kunna ÖKA risken för terrordåd, från individer som känner sig förtryckta och alienerade av samhället. Vi måste försöka se hur vi kan inkludera andra människor i våra liv, snarare än exkludera dem. Vi måste lära oss mer om människor och deras behov, hur vi kan nå stukade och hatiska människor och bidra till en uppmjukning och kanske t.o.m. en strimma hopp och kärlek i deras liv.

Är man våldsbenägen i sin grund så kommer man att rättfärdiga denna inställning genom att söka sig till våldsförhärligande ideologier, och dessa ideologier kommer naturligtvis också att uppmuntra personen i fråga att utveckla dessa våldsamma drag alltmer. Så ideologierna har betydelse, det är klart. Men ytterst sett handlar det alltid om individens världsbild och personliga ambitioner.

Vi kan inte heller avfärda den här Breivik som en galenpanna, ett psykfall. Det hade man säkerligen kunnat göra med Hitler, Lenin eller för den delen Charles de Gaulle, eller general Patton också. Många av världens mest effektiva och mäktiga ledare har sannolikt haft både en och tre bokstavskombinationer i sin psykologiska profil. Sociopater med stark drivkraft kan åstadkomma kraftfulla förändringar i hela samhällen. Huruvida folk är psykfall eller ej är på många sätt irrelevant. Det som har relevans är i vilken grad de faktiskt påverkar helheten, och får andra med sig på tåget.

”Jag hör Beatrice Ask på Godmorgon Sverige förklara att det som behövs nu är en diskussion om mer övervakning på nätet och hårdare straff. Och plötsligt förstår jag att det måste varit Ask som Reinfeldt menade när han varnade för att extremister kan utnyttja situationen.”
- Jenny Lindahl Persson

Den kanadensiske läkaren Gabor Maté har tillsammans med psykologen Gordon Neufeld skrivit en bok om barn och anknytningsteori, och han har även under många år arbetat med drogberoende och utslagna människor – och i samtliga fall har han kunnat dra slutsatsen att det handlar om trasiga familjer. Människor som blivit utsatta för svåra övergrepp under barndomen, i form av våld, hårda ord, undernäring och avsaknad av trygghet, blir ofta själva djupt skadade människor som fortsätter att sprida smärta omkring sig.

Hur en människa blir som vuxen är starkt kopplat till hur människan blivit präglad under sin uppväxt. Och det handlar verkligen inte bara om vilken relation man har haft till sina föräldrar – alla de människor ett barn har omkring sig under sin uppväxt har ett ansvar, i det att vi påverkar barnen med vad vi gör och vad vi säger, Och barn agerar på det sätt som de tror ger mest bekräftelse och kärlek från omgivningen, hur knasigt det beteendet än kan verka för en utomstående.

Det är extremt viktigt för en människas välbefinnande, hennes psykiska och fysiska hälsa, hur hon blev behandlad som barn. Vi måste alla ta mer ansvar för varandra, se varandra, bekräfta varandra, lära oss hur man agerar kärleksfullt och ansvarsfullt, våga möta varandra med öppet hjärta, kanske framför allt dem vi tror minst förtjänar det – för det är verkligen de som mest behöver det.

Helvetet på jorden börjar inom oss, inom varje enskild människa som upplever kval och inre strider. Helvetet på jorden bär vi med oss, och i värsta fall svämmar detta helvete över sina bräddar och sprider sig till omgivningen – som i fallet med Anders Behring Breivik. Men vi bär också på paradiset. Vi kan till viss del välja, men ibland måste vi ha hjälp från andra, de som redan har hittat paradiset. Det vi fokuserar på växer. Frågan är – hade någon kunnat visa Anders Behring Breivik vägen ut ur helvetet på jorden?

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

- Hjalmar Söderberg

Mina tankar och djupaste sympatier går nu framför allt till alla de föräldrar som har förlorat sina älskade barn på en ö, deras hopp och framtid som plötsligt avslutades i ett ohyggligt våldsdåd av en beslutsam och tungt beväpnad psykopat. Det är omöjligt att förbereda sig på en sådan chock, och jag hoppas innerligt att jag aldrig någonsin kommer att behöva uppleva något liknande – denna fruktansvärda skräck, denna djupa smärta, denna oändliga sorg. Jag kan inte tänka mig något mer fruktansvärt i livet än att bevittna sina egna barns död. Ingen förtjänar det.

Det enda vi kan hoppas på är att detta vidriga våldsdåd på något sätt kan leda till något positivt, någon ny insikt, någon samhällelig utveckling i en konstruktiv riktning. Det vore utsökt konstruktivt att nu skärskåda de mer nationalistiska strömningarna i politiken, och faktiskt analysera på djupet de hatiska och protektionistiska tendenser som präglar vissa partier och politiska ideal.

Om detta nationalistiska terrordåd leder till en ökad öppenhet, förståelse, empati och kärlek människor emellan, och en kraftigt försvagad nationaliströrelse, så har alla dessa människor i Oslo och på Utøya kanske inte dött förgäves. Låt oss hoppas att det blir så.

tunn linje

Källor:
Aftenposten om motiven bakom dådet, New York Times (kartor), Mail Online, Prableen Kaur (ögonvittnesbeskrivning av händelserna på Utøya), en bloggpost av Camilla, som tidigare var medlem i SD och Facebookvän med Breivik, Anders Behring Breiviks kommentarer hos Document.no, Statsminister Jens Stoltenbergs tal i Oslo Domkirke, Piratpartiets Rick Falkvinge resonerar intelligent kring det omöjliga i att ha ett samhälleligt säkerhetssystem som förhindrar våldsdåd av denna sort, Henrik Alexandersson reflekterar också klokt, SD:s Kent Ekeroth gör bort sig (inte så oväntat), Beelzebjörn reflekterar, Röda Berget likaså, Al Jazeera konstaterar att man än en gång skyller på muslimer innan man vet något, 之乎者也 reflekterar här, här och här, Charlie Brooker skriver i The Guardian om ”experterna” och deras gissningar, och Henrik Alexandersson skriver vackert om Norge

Norsk flagga

Liberaldemokraterna

Dekorrand

Explore posts in the same categories: Livsåskådning, Politik, Samhälle

Etiketter: , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “Helvetet på jorden”

  1. larvad Says:

    Du skriver vackert och genomtänkt och det märks att du har ett stort och varmt hjärta.


  2. Hej Calle!
    Jag visste att du skulle skriva en inkluderande och kärleksfull krönika om denna händelse. Samhällsdebatten når lågvattenmärke efter lågvattenmärke och Breitviks ego mår antagligen finfint efter all uppmärksamhet han ges.

    Jag bara hoppas att frihetsälskande människor och grupper växer i antal efter första chockvågen. Att kärlek och empati briserar genom samhällena och folk i Skandinavien och till slut även politiska grupperingar. För kärlek är det enda som sammanlänkar samhället, inkluderar de exkluderade som du så fint formulerade.
    I bloggvärlden är det en frapperande mängd människor som är jäkligt trötta på en politiserad, kontrollerande och elitiserad debatt. Dessa får just nu vatten på sin kvarn av ensidig framställning av ”problem”.

    Jag tror att hela samhället står inför att höja sig, att inte bli problemfixerade, utan istället vara lösningsfokuserade. Lika lite som pengar löser problem med pengar, eller våld med våld, så löser inte åsikt problem med åsikter. Då stannar vi en dualistisk värlsbild. Och den har redan spelat ut alla kort.

    Folk måste få vädra sina känslor, öppna fönster och dörrar och skapa gemenskap. Åtminstone innan fru Ask kommer med låsanordningar och övervakningskameror.

    Mina tankar är också hos de anhöriga, för de sitter just nu med helvetet framför sig och det ska fan inte planteras inom dem också!

  3. GA Says:

    ”Om man nu inte räknar frihetskrig gentemot en förtryckande övermakt, men det är trots allt en helt annan sak.”

    Ett problem med Breivik är väl att han anser att det han gör är precis detta.

    Jag håller med helt och hållet om att inga säkerhetsanordningar i världen, utom de som tar ihjäl oss istället för att terrorister gör det, kan hindra dåd som detta.

    Kärlek och inkluderande däremot kan det kanske. Det krävs verkligen en by för att uppfostra en massmördare. En by i taget. Först krävs det att den är frånvarande, sedan krävs det att en annan by, fylld av hat istället för kärlek och omtanke, tar över istället

    Man kan fråga sig vad som hänt om Breivik inte haft hela den lilla spegelvärld av hat, hårda fakta uppblandade med falsarier och rena myter, parade med galna premisser och slutledningar och en tjutande emotionellt påeldad rundgång, som han hade via sin hemmadel av Internet och de han höll kontakt med igenom den.

    Jag tror tyvärr inte att någon organisation utom Breivik själv varit nödvändig för att göra det han gjort. Titta dig omkring och se alla dessa människor som är kapabla till storartade prestationer och gärningar som du känner, och tänk dig nu att de skadats tillräckligt för att börja hata eller tänka i osunda banor. Lägg nu till en miljö redo att fånga upp dem, att göda och föda detta osunda och få dem att känna sig bra när den sidan av dem växer.

    Ingen organisation som sådan behövs, bara sådana arenor som han rört sig på – och, tror jag, ett samhällsklimat, från båda sidor. För att ändra det klimatet har jag länge propagerat för att man ska försöka förstå på riktigt vad som rör sig i huvudet – och hjärtat – på folk som t.ex. Breivik, och våga göra tankeexperimentet att sätta sig i deras situation, våga ge dem den äkta medmänskliga respekten (*inte* samma sak som dalt!).

    Och så våga lita på de goda krafter som faktiskt finns, till exempel samarbeta aktivt med lokalbefolkningen, se dem som en resurs istället för ett hot eller en korkad massa med främlingsfientliga åsikter, när det gäller integration och placering av flyktingläger och allt sådant. Sluta med ”von Oben”-stuket som tagit oss dit vi är nu, med en Breivik i Norge, hans älsklingsparti SD här i Sverige, ett övervakningssamhälle som växer så det snörper, och en kultur som alltmer genomsyras av tankesystem som gör att t.ex. debatter går ut på att vinna över en meningsmotståndare och knyckla till den, snarare än att försöka hitta vad som kan vara sant, bättre än det vi har idag, att lösa själva problemen, eller helt enkelt bara utveckla människan konstruktivt – med kärlek och respekt.

    En insiktsfull kollega berättade om en analys man gjort av folk som begår sådan här dåd. Det man kommit fram till var att många av gärningsmännen visserligen motiverat sina dåd med en ideologi, en tro eller någon form av (i deras tycke åtminstone) logisk förklaring. Men påfallande många av dem hade en plan B, och ibland flera, som inte hängde ihop eller var kompatibla med den plan de satte i verket.

    Det såg snarare ut som om de bar på saker i sitt inre, som de letade rätt på eller uppfann rationaliseringar för.

    Jag har tjatat om vilken investering, inte kostnad, det skulle vara för samhället att aldrig låta något enda barn de som jobbar med barn i samhället ser falla igenom. Undersökningar har ju visat att redan lekispersonalen ofta ser vilka som kommer att utveckla sig åt farliga håll.

    Ändå stryker man pengarna, sparar in och snålar så att skolfolk som *vet* att det behövs en stor insats från dem, för att ingen annan gör något, får kämpa för att få småsmulor som borde ha varit självklara. En siffra som nog har tio år på nacken eller mera kanske illustrerar hur fel man räknar: Snittkostnad för en ”Värsting”/år: 750000:-. Snittkostnad för en skolplats/år: 50000:-.

    Även om jag inte tror att institutioner och skolor sådana de såg ut när jag växte upp, och sådana många ser ut idag, skulle hjälpa i samtliga fall, så skulle åtminstone förutsättnngarna kunna skapas för att göra något bra, om man bara flyttade en tillräcklig del av de där 750000:-/år till början av många potentiella ”värstingars” liv, istället för att låta det gå åt fanders först.

    Nu vet jag inte tillräckligt om Breivik, om hans frånvarande far ersattes av någon annan förebild, eller någon annan som kunde leda honom på rätt spår, se honom och så vidare, i livet. Kanske gick det så här ändå, kanske hade det gått så här även om det funnits, om det inte gjorde det nu, men förutsättningarna hade i så fall varit bättre.

    Kan politik över huvud taget lösa sådant här (om vi antar att det sätts bättre folk vid spakarna än dem vi har nu), eller är det filosofins och varje enskild människas uppgift? Jag tror att det allra minst behövs att varje enskild människa drar sitt strå till den stacken, men jag tror också att man med god politik skulle kunna bryta den trend mot ett ”särhälle” vi sett sedan många år nu, så att ett *sam*hälle kan uppstå.

    Till sist ett par länkar med en total motvikt, i alla avseenden, utom kanske en gemensam nämnare – religion, mot det Breivik gjorde och representerar:
    http://www.msnbc.msn.com/id/43241014/ns/us_news-crime_and_courts/t/victim-hate-crime-now-fights-his-attackers-life/
    http://islam.thetruecall.com/Quran_Chapter_42:40.htm
    http://islam.thetruecall.com/Quran_Chapter_42:37.htm
    http://www.thestar.com/news/world/article/1028075–texas-inmate-executed-despite-plea-from-victim-to-spare-his-life?bn=1

    Religion och ideologier är uppenbart vad man gör av dem. Ensam eller tillsammans.


  4. [...] förblöda, förråad, förblekna, förintelse [...]

  5. Josef Boberg Says:

    ”Om detta nationalistiska terrordåd leder till en ökad öppenhet, förståelse, empati och kärlek människor emellan, och en kraftigt försvagad nationaliströrelse, så har alla dessa människor i Oslo och på Utøya kanske inte dött förgäves. Låt oss hoppas att det blir så.”

    Jo… – Carl Johan – det hoppas jag också innerligt på.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 3 299 andra följare

%d bloggers like this: