Bröllopsdag på Millesgården

Vår bröllopsdag är den 29 maj, och eftersom vi gifte oss 2003 firade vi igår vår 6:e bröllopsdag. Vi brukar alltid försöka göra något trevligt bara för oss när denna dag inträder, så även i år. En sak som vi lagt märke till är att det ALLTID är bra väder den 29 maj. Jag har i alla fall inte fått några tecken på något annat, hittills. Så vi tänkte oss någon utomhusaktivitet. Några år har vi åkt till någon sjö, där vi kan vara nakna, picknicka, sola, bada och älska, för att blota in sommaren ordentligt.

Men vi har varit trötta och sjuka denna vecka, så vi behövde göra något mer lugnt och stilla. Något som ändå kunde blåsa lite livsandar i oss – så vi bestämde oss för att åka till Millesgården. Själv har jag varit där många gånger, men Jennie hade faktiskt aldrig varit där, så för henne blev det första gången. Själv är jag synnerligen förtjust i Millesgården. Det är definitivt ett av Sveriges allra vackraste museer, med utställning både inomhus och ute i den fantastiska parken/trädgården.

Vi åt en sen frukost, eller snarare brunch, och så åkte vi iväg. Vädret var underbart – soligt med lätta moln, men inte hett. Och trädgården visade sitt vackraste ansikte, med syrener, tulpaner, rhododendron och massor av grönt. Fontäner överallt – jag älskar ljudet av porlande vatten. Det är så rogivande.

Vi vandrade runt bland alla skulpturer, buskar och trappor i flera timmar, med små pauser här och där på strategiskt utplacerade bänkar. Att äta och dricka lite (och hångla ordentligt), hör förstås också till livets glädjeämnen, och det blir ju inte sämre av att vara på en så fenomenalt vacker och fridfull plats. Det är en rätt så mäktig upplevelse att insupa denna magiska plats, med alla dessa trappor och terrasser, fyllda med skulpturer och mer eller mindre exotiska växter.

Att leva är inte nog; solsken, frihet och liten blomma måste man ha!
- H. C. Andersen

Även trapporna är skulpturer, abstrakta och samtidigt konkreta himmelsstegar, noggrant sammansatta med vackert ojämna stenar.

Dansande, svävande, flygande – alltid i rörelse. En mycket stor andel av Carl Milles skulpturkonst är tilll synes i rörelse, och det kan verka paradoxalt, men samtidigt effektivt. Det funkar.

Sven Hedin, den gamle upptäcktsresanden, blev inte bara adlad på gamla dar – han fick en staty av Milles sig tillägnad, här ridandes på en kamel.

Och så måste jag ju passa på att fotografera mitt absoluta favoritobjekt – Jennie. Ingen är så vacker som hon, så fin och god och härlig och underbar som hon. Henne vill jag aldrig sluta fotografera – med eller utan kläder…

Och när jag nu har plåtat Jennie, så måste Jennie få plåta mig. VI byter plats, och Jennie drar iväg ett gäng bilder på mig också. Några blir mycket fina. Det syns att jag har gått ner i vikt, noterar jag stilla.

Det är väldigt vackert inomhus också. Boningshuset och ateljén är skapade för skönhet, inspiration och arbete, och överallt hittar man små skulpturer, gärna i nischer, eller på podier, eller på möbler.

All konst på Millesgården är inte producerad av Carl Milles. Där finns också en del andra skulptörer och andra konstnärer representerade. Här ovan ser vi en replika av den urgamla romerska bronsskulturen som skildrar Roms två söner, Romulus och Remus tillsammans med varghonan, som enligt myten tog hand om de två bröderna under det att de växte upp.

Milles skulpterade som ingen annan. Lekfullt, graciöst, dansant, fantasifullt och poetiskt. Att hålla en ryttare till häst i sin hand är en ovanligt spännande idé.

Och så passar det väldigt bra att avrunda med en av Milles mer kända, och fantastiska konstverk – “Guds hand”

Utforska inlägg i samma kategori: Historia, Kärlek & sex, Konst, Kultur

Etiketter bröllopsdag, brons, Carl Milles, Millesgården, skulptur

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.