Nu ska fula gubbar ut, ut, ut…

Vi har verkligen en intressant regering. Vi har nu en justitieminister som vill förbjuda ”fula gubbar på nätet”, som hon faktiskt ordagrant verkar ha sagt, vilket i sig är rätt så häpnadsväckande. Att den komiskt häcklande satirikern och gycklarpunkaren Magnus Uggla skriver en låt som han kallar ”Fula gubbar” är väl helt i linje med hans textförfattande i övrigt, men när en justitieminister motiverar ett lagförslag med att förbjuda ”fula gubbar”, så har infantiliseringen gått väl långt, enligt min mening.

Flickor är som vanligt offer, och alldeles särskilt hjälplösa och omdömesbefriade verkar de vara så fort det handlar om sex. Flickor utsätts för grooming på nätet, sägs det, och så ska vi med det förstå att små, små töser blir uppraggade i horder av äckliga medelålders män – fula gubbar – och som sen har sex med flickebarnen. Mot deras vilja förstås. För inga små flickor vill ju ha sex. Särskilt inte med äldre män – det vet ju alla. Eller…?

Vem är då den fula gubben? Det vi tänker på är kanske en medelålders snuskgubbe, det vi i vår upplysta tid kallar ”gubbslem”, och det är förstås extra viktigt att starkt stigmatisera alla medelålders män som äckel och potentiella våldtäktsmän, för säkerhets skull. Men med alla de nya lagar och lagförslag som hittas på så blir det faktiskt inte framför allt vi gråhåriga män som hamnar i skottlinjen. Det blir – hör och häpna – tonåringarna som främst blir lidande. Det är relativt ovanligt att äldre män söker upp flickor i lägre tonåren, men det är förstås oerhört vanligt (och högst naturligt) att gossar i övre tonåren gör det.

Sex med minderåriga räknas nuförtiden automatiskt som våldtäkt – även om alla inblandade har givit sitt uttryckliga samtycke, vilket gör att det tekniskt sett inte kan vara en våldtäkt. Detta är ett bra exempel på en sådan huvudlös galenskap som regeringen skiter ur sig. I praktiken får denna idioti enbart effekten att man devalverar begreppet våldtäkt. Det finns fortfarande en viss tolerans inbyggd i juridiken, på så sätt att om man håller sig inom ett åldersspann på 3 år, så klarar man sig undan.

Denna bisarra konsekvensen av denna politik är att om en 14-årig flicka har sex med sin 16-årige pojkvän, då ser man mellan fingrarna, men om samma 14-åriga flicka har en 21-årig pojkvän, då blir det plötsligt våldtäkt. 15-åriga Pelle som sätter på sin 13-åriga flickvän Lisa klarar sig också. Men 18-åriga Markus som får en avsugning av sin kåta flickvän Maria, 14 år, ligger risigt till. Om han träffar en annan, och Maria blir svartsjuk och polisanmäler honom, så kan han alltså åka dit så det sjunger om det.

Varför det? Vari ligger logiken i detta? Varför tror man att en äldre pojkvän automatiskt är farligare än en yngre? Varför skall en 14-årig flicka som vill ha sex med sin pojkvän skyddas mot en äldre, mer erfaren och mogen ung man, men inte mot en yngre, mer oerfaren? Varför tror man att åldersskillnad automatiskt måste vara dåligt? Varför utgår man från att den äldre gossen automatiskt vill ”utnyttja” den unga flickan, medan den jämnåriga inte kan ha sådana ambitioner? Vad är det för en slags märklig ålderssegregerande moral man försöker instifta?
OBS! Shakespeares Romeo och Juliet var 16 och 12 (nästan 13). Det kanske kan ge lite perspektiv på tillvaron…

Och varför pratar ingen om det omvända förhållandet? Varför nämner minister Ask inte eventuella snuskgummor och kladdtanter? Gum-slem? Ingen har problematiserat fenomenet unga pojkar som har sex med äldre kvinnor. [O.K., i U.S.A. gör man det – där kan en 23-årig lärarinna som har sex med en 14-årig ung man betraktas som en barnaröverska, en vidrig häxa som förtjänar flera år i fängelse.] Men i Sverige har vi inte kommit dit ännu – på gott och ont. För varför betraktas pojkar alltid automatiskt som mer robusta än flickor? Varför tycker vi att det är lite kul, charmigt och eggande med en ung gosse som blir introducerad till kärlekslivet av en äldre kvinna, men äckligt och motbjudande om en ung flicka blir introducerad till samma kärleksliv av en äldre man? Är inte detta väldigt nedlåtande och respektlöst mot unga flickor? Och oempatiskt mot unga gossar som blir utnyttjade av äckliga gamla tanter? Eller…?

Ingenstans verkar man vara så benägen att stämpla kvinnor och flickor som hjälplösa offer, som här i ”jämställda” Sverige. Kvinnor och flickor kan uppenbarligen inte göra någonting utan att bli utsatta för de hemska männen, som vill göra äckliga saker med dem. Varifrån kommer dessa sjuka fantasier? Skapas de i de förvridna hjärnorna hos sexuellt frustrerade, medelålders tanter? Jag bara undrar. Varför betraktas män alltid som potentiella brottslingar, och kvinnor alltid som oskyldiga änglar?

Missförstå mig rätt – jag är inte dum i huvudet. Jag vet att kvinnor har förtryckts något alldeles oerhört, i många sekler här i Norden, tusentals år på vissa andra ställen på jorden, och att de fortfarande gör det på många sätt över hela världen. Men vi bor faktiskt inte i Saudi-Arabien. I Sverige har vi kommit såpass långt i jämställdhetsarbetet att om vi alltfort överproblematiserar relationen mellan män och kvinnor (vilket jag hävdar att man ofta gör idag), så befäster man kvinnornas offerroll och underlägsenhet, snarare än tvärtom. Det är alltså dags att bryta offeridentifikationen – och det gör vi inte genom att lära våra döttrar att de automatiskt är offer för hemska män (och pojkar), bara för att de är flickor.

Min hustru är 16 år yngre än jag. Detta om något borde väl kvalificera mig som en ful gubbe, en gubbsjuk snuskhummer, ett gråhårigt gammalt äckel, gubbslem, som vill förlusta mig med en ung, vacker blondin, hellre än att ta mitt ansvar och gifta mig med en jämnårig, medelålders tant, vilket jag förstås borde ha gjort, om jämlikhetsmoralen fått råda.

Frågan är om så stora åldersskillnader verkligen ska få tillåtas i vårt moderna samhälle? Borde inte varje sexuellt laddat möte mellan två personer med så hög åldersskillnad per automatik räknas som en våldtäkt, eller åtminstone ett sexuellt utnyttjande? Dessutom – hon är ju kvinna, så hon måste väl vara ett offer för patriarkatet, för sitt eget oförstånd. Det kan ju inte vara så att hon faktiskt vill ha sex med en gråhårig, lönnfet, medelålders, sexfixerad snuskgubbe? Någon måste tala henne tillrätta, för hon kan ju inte vara tillräknelig.

Alla kvinnor är alltid svaga, och alla män är alltid starka. Sådan är nu en gång för alla universums ordning, tydligen, och därför kommer män alltid att missbruka sin makt (OBS! – sarkasm). Och jag är ju man, och därmed automatiskt den som har makten, och jag har förstås manipulerat min stackars hustru att lyda mig, Med min större auktoritet, i kraft av min ålder, kan jag utnyttja min stackars svagsinta kvinna, som inte begriper sitt eget bästa. För så måste det väl ändå vara? I alla fall om vi ska tolka tillvaron enligt den populära statsfeministiska modellen, ivrigt framhejad av Margareta Winberg och hennes sexualneurotiska anhang.

Det är dags för våra ministrar att växa upp, och se livet ur ett mer moget, vuxet perspektiv. Det är också på tiden att våra riksdagsledamöter och andra makthavare och förstå-sig-påare att folk inte är så jävla dumma som de tror. Om vi inte gör som PK-moralmaffian tycker, så är det kanske inte för att vi är dumma och inte förstår vårt eget bästa. Det kanske är för att majoriteten av svenska folket helt enkelt har mer förnuft än våra folkvalda, och att vi hellre följer vår egen håg än någon annans.

En justitieminister som bär sig åt som en dagisfröken faller på sin egen inskränkta barnslighet. Man kan inte sitta som representant för lagstiftande i regeringen och vifta med pekfingret och babbla om ”fula gubbar”. Det blir så osannolikt oseriöst och respektlöst, på en nivå som verkigen inte passar en justitieminister – eller för den delen de vuxna medborgare hon antas vända sig till.

Vi måste bestämma oss för hur vi ska ha det – är kvinnor det svagare könet, som behöver skyddas, som behöver särbehandlas så att de kan leva i artificiell jämställdhet med männen? Eller är kvinnor lika starka, kloka, företagsamma, robusta, duktiga och livsdugliga som män? Vilket vi än bestämmer oss för, måste vi låta lagstiftning och allmän attityd följa den väg vi väljer. Vi kan inte bestämma oss för det andra alternativet, men fortfarande behandla kvinnor som om de är svagare och mer omdömeslösa. Vi måste vara konsekventa. Annars får vi aldrig se den jämlikhet många drömmer om.

Andra som bloggar om samma ämne:
Blogge Bloggelito, Mymlan, Steve Lando, Isak Gerson, Breki, Radikal, verbal, liberal, Stefan Stenudd, Johanna Sjödin, Bitchslap Barbie, Emma Opassande, projO, Polymeriska tankar, Motpol

Explore posts in the same categories: Internet, Kärlek & sex, Lagstiftning, Samhälle

Etiketter: flört, fula gubbar, grooming, nätflört, Sex, sexutsatt

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.