Medmänsklighet – en brist på Försäkringskassan
Författaren Marcus Birro skrev häromdagen en känsloladdad och engagerande artikel till SvT Opinion, om hur han blivit bemött på Försäkringskassan. Rubriken är ”Tvångsläsning för alla på Försäkringskassan”. Kontentan av artikeln är att Birro känt sig oerhört omänskligt och oempatiskt bemött av tjänstemän på Försäkringskassan, och att han önskar att någon på nämnda myndighet skulle våga tala ur hjärtat och berätta om sina egna arbetsförhållanden, och kanske även uttrycka någon egen åsikt om hur myndigheten fungerar (eller inte fungerar). Men det är tyst. Knäpptyst. Ingen säger flaska, och myndigheten är förseglad.
Det kom förstås ett svar från Försäkringskassan. Vera Gustavsson från Nationellt försäkringscenter i Lund, självutnämnd specialist inom ärendeslaget sjukförmåner, skrev en replik, i vilken hon ofrivilligt blottlägger själva de mekanismer som Marcus Birro kritiserar – och hon bekräftar tyvärr Birros anklagelser flera gånger om. Hon använder ett maktspråk som är mer än obehagligt – riktigt ruskigt, faktiskt – och gör vad hon kan för att tvåla till Marcus Birro riktigt ordentligt.
För det första hävdar hon att Birro lider brist på samhällskunskap och logik. Detta ekar förstås lika maktfullkomligt och ihåligt som när Gunnar Sträng skällde ut Astrid Lindgren efter Pomperipossa-artikeln (Astrid Lindgren insåg och skrev om att hon fick betala över 100 % i skatt, och Gunnar Sträng kontrade med att Astrid Lindgren inte var insatt i ekonomi och skatteregler).
Sen fortsätter hon med en total feltolkning av Birros artikel (medvetet – omedvetet?), i det att hon försöker få det att framstå som att Birro vill att enskilda försäkringskassetjänstemän ska bestämma godtyckligt, utanför regelverket, vem som ska få pengar eller ej. Detta är förstås inte alls vad Birro har efterlyst, men Vera Gustavsson låter sig inte hindras av sådana petitesser.
Vera Gustavsson går på i ullstrumporna, och påpekar i praktiken att de som arbetar på Försäkringskassan inte kan påverka sitt arbete mer än någon annan, men att ”Försäkringskassans ledning både fått och tagit möjligheten att lämna synpunkter på de kommande regeländringarna till regeringen.” Med andra ord – cheferna får säga sitt, men undersåtarna skall bara hålla käft och lyda.
Sedan avslöjar sig Gustavsson – hon skriver ”Medmänsklighet och tolerans ska naturligtvis prägla vårt arbete men får inte påverka våra bedömningar i ärendehandläggningen.”
Medmänsklighet får inte påverka våra bedömningar. Detta är kontentan.
Marcus Birro har i sin artikel främst efterlyst en sak – ett värdigare samhälle, ett medmänskligt, tolerant och solidariskt samhälle. Detta faller dock inte Vera Gustavsson på läppen. Medmänsklighet får nämligen inte påverka Försäkringskassans bedömningar.
Sen kommer skamskottet. Vera Gustavsson skyller det dåliga arbetsklimatet på Försäkringskassan på Marcus Birro. Jo, det är sant.
”Tyvärr kommer väl de flesta i dessa grupper att fortsätta att ”skjuta budbäraren” det vill säga de enskilda handläggarna och det, Marcus Birro, skapar ett mycket ohälsosamt arbetsklimat på Försäkringskassan.”
Precis så skriver hon. Det ohälsosamma arbetsklimatet på Försäkringskassan beror alltså inte på dåligt ledarskap och oempatisk attityd. Det beror på Marcus Birro, och andra som offentligt klagar på Försäkringskassan.
Detta är så skandalöst dumt att det saknar motstycke. Maktmissbruk och myndighetskorruption i all ära, men detta är under all kritik. Ge Vera Gustavsson sparken på grått papper och ta in någon som kan se människan bakom personnumret, de personliga behoven bakom blanketter och tariffer.
Vera Gustavsson och de andra cheferna på Försäkringskassan vill att alla ska hålla käft och lyda myndigheten. De som är anställda ska hålla käft och lyda. De som behöver vända sig till Försäkringskassan ska också hålla käft och lyda. Och gör man som Marcus Birro, använder sin offentliga röst till att klaga – ja, då är man en osolidarisk typ, en som skjuter budbäraren, en som skapar ohälsosamt arbetsklimat för de stackars kvästa tjänstemännen på Försäkringskassan.
Rättning i ledet, Birro! Håll käft och lyd!
Skandal, Försäkringskassan. En offentlig ursäkt är väl för mycket begärt, men det vore det enda anständiga.
Läs gärna Marcus Birros replik på SvT Opinion – Förskringskassan hukar bakom lagböckerna – i vilken han kommenterar just detta med ”Medmänsklighet får inte påverka våra bedömingar”
Tags: Försäkringskassan, Marcus Birro, SvT Opinion
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
12/06, 2008 at 9:33 f m
Lagar och regler är fyrkantiga och ska ses som riktlinjer. Man kan inte ha regler som passar in i alla sammanhang, det är därför som det krävs att domare, myndigheter och tjänstemän har en mänsklig och empatisk attityd för att tillämpa dessa regler.
Om domstolar, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och liknande blir för stora och centraliserade, försämras möjligheterna för de personliga möten och bedömningar som skulle kunna slipa av de fyrkantiga reglerna till en mer empatisk och hänsynsfull bedömning.
Risken med den utveckling som Försäkringskassan och andra myndigheter har nu är att den blir något som passar robotar och datorer inte levande kännande människor.
Det blir de som anpassar sig, lyder, håller tyst och är känslokalla som blir kvar på myndigheterna, de andra blir sjuka, tar ett annat jobb, eller slutar av någon annan anledning.
12/06, 2008 at 6:30 e m
Vad har egentligen hänt med Birro?
Följande faktorer kan och bör räknas in:
bra c/a dålig lag
flexibel c/a rigid byråkrati
flexibel c/a rigid tjänsteman
bildad c/a obildad tjänsteman
korkad c/a intelligent tjänsteman
feghet c/a civilkurage
Tydligen har kombinationen blivit den mest olycksaliga
Även om Birros ton är en aning gnällig så har han i allt helt rätt, du också. Och självklart borde FK inte bara göra en pudel utan en hel kennel.
Det tråkiga med pudeln är ju att den hos Goethe är symbolen för det på ytan ofarliga som käril för Mefistofeles (djävulen) själv – ”Das war also das Pudels Kern” så kanske bör inte FK göra en pudel ändå, eller är det kanske just det de redan har gjort….?
13/06, 2008 at 6:16 e m
Citat Vera Gustafsson: ”Personligen är jag förvånad över att varken journalister, patientorganisationer eller vanliga medborgare har debatterat regeländringarna på ett mer uttalat sätt.” Jaha, så det har journalister inte? Jo, i de tidningar som jag läst, t.o.m på Kultursidorna. Patientorganisationer vet jag ingen om, och de vanliga medborgare som är sjuka (jag är en av dem) är just, sjuka, och det är just där orken tryter, och de vet både regering och FK, man har bara ett visst mått att fördela över dagen, det blir inte mycket över till debatt och ev överklagande. Själv fick jag ersättningsdagar indragna när jag skulle på en rehabvistelse som inte var i FK.s regi (de har för övrigt inga att erbjuda) allt var betalt. resa, logi och rehabåtgärd, men jag fick inte åka. Då räknades jag som arbetsför.
Man tar sig för pannan. Det är vad orken räcker till för.
tack för ditt klarsynta inlägg, skulle VILJA skriva mycket mer om min syn på det här. Men tyvärr räcker kraften inte till. Bara det gör att man känner sig misslyckad.
13/06, 2008 at 8:30 e m
Allt sånt här blir mycket lättare att begripa om man inser att det som driver personer som Vera Gustavsson är inte omsorg och empati, utan makt, pengar (hög lön) och status.
Viktigast av allt är makt.
En av de viktigaste funktionerna hos Försäkringskassan är att få folk att känna sig maktlösa, som viljelösa kuggar i ett samhällsmaskineri. Gärna otillräckliga också, eftersom känsla av otillräcklighet parat med skam är oerhört effektiva styrredskap för en makthavare.
16/06, 2008 at 7:52 e m
Jag har personligen inga som helst bra erfarenheter av FK, jag tror starkt på att för att kunna arbeta där behövs en viss mentalitet, och den lutar ej åt det ”bättre hållet.” Tråkigt men det är min erfarenhet.
-David
22/08, 2008 at 3:45 e m
Det enda som kommer att kunna göra skillnad är att vi, försäkringstagare organiserar
oss och påverkar politikerna så att det blir regel ändringar som leder en ökad humanintet på Försäkringskassan. Om man är en handläggare så blir det naturligtvis
de som får bära myndighetens hundhuvud, försäkringstageren har ju ingen annan att
vända sig till. Gå med i Försäkringstagarns rätt i samhället. http://www.fris.at
22/08, 2008 at 10:59 e m
Det största problemet med Försäkringskassan är att de som borde protestera kraftfullast, de som blir mest misshandlade av F-kassan, är just de som är svagast, och därmed helt beroende av – Försäkringskassan.
Så enligt lagen ”bit inte den hand som föder dig”, eller ”man vet vad man har, men inte vad man får”, eller helt enkelt för att man inte orkar mer, så biter man ihop och blir rövknullad av F-kassan – igen.
31/12, 2008 at 8:19 f m
Att få förmånen att gå igenom ett litet helvete i livet sätter en verkligen på prov och det man får lära sig under denna resa är en ovärderlig kunskap om livets baksida. Dem livsöden och berättelser som finns bland dem som har fått känna på svårigheter i livet borde vara en skatt för den som verkligen vill lära sig att förstå.
Besök min hemsida och se hur det gick för mig i livet
http://www.livskunskap.org
31/12, 2008 at 3:35 e m
Självfallet kan det potentiellt vara oerhört utvecklande med motgångar och lidande, men det betyder inte att vi ska bjuda in all djävulskap som finns i våra liv.
Motgångarna skall förhoppningsvis vara tillfälliga fluktuationer i livet, och välmående det normala.